Uppfostringsmetoder jag tar avstånd ifrån

Det finns metoder inom uppfostringsideologier som jag verkligen tar avstånd ifrån. Tänkte lista dem lite och även då förklara varför jag anser att det är BIG NO för mig att ens tänka på att praktisera dem med mina barn.

Bild lånad från Google

Straffa sina barn och hota dem

”Äter du inte upp maten får du ingen efterrätt.”
”Städar du inte ditt rum får du inget lördagsgodis.”
”Du var ute för sent ikväll igen, jag tar din mobil i en veckas tid nu.”

”Slår du mig en gång till så slår jag dig tillbaka.” (sagt till ett litet barn)
”Du har inte gjort dina läxor så du får inte gå ut till dina kompisar.”
”Du har inte ätit upp maten och därför får du inte spela TV-spel.”


Jag får rysningar i hela kroppen av dessa meningar, får inte du det? Straff och naturliga konsekvenser är helt olika saker anser jag. Petra Krantz Lindgren beskriver det så bra i ett av hennes blogginlägg. Läs det HÄR. Hon tar exemplet ”blöt om fötterna om man går ut utan gummistövlar när det regnar” – som en naturlig konsekvens av agerandet. Men att säga ”nu gillar jag inte det du gör så jag ger dig en konsekvens som du inte gillar” – det blir ett straff för barnet och då riskerar du även få ett barn som ljuger, hittar på, smyger undan, osv för att slippa den konsekvensen/ det straffet igen.

Den andra delen – hot. Att hota barn… Det är olagligt. Hot är en straffrubricering i Svea Rikes Lag, men det är tydligen helt okej att hota våra egna barn i uppfostringssyfte? Den delen fattar jag inte. Om jag som vuxen mottar ett hot om exempelvis våld – och anmäler det till polisen, då agerar jag rätt. Men om jag tex hör en vuxen hota sitt barn med något, ja då är det en naturlig del i barnuppfostran och ingenting man bör oroa sig för? Det är ju så idag! Och jag känner det bara är så FEL! Ska vi inte uppmuntra, hjälpa och peppa våra barn? Jag hade ett scenario en gång som gjorde att jag slängde ut en nära anhörig till barnen, just för att jag upplevde att hon hotade ett av barnen. Och ja, jag kände att jag var tvungen att vara på barnets sida – då hot aldrig är okej. Aldrig någonsin! Nu är det över ett halvår sedan jag träffade den personen senast. Och man kan väl säga att jag inte direkt sörjer den förlorade kontakten. För den personen ansåg att JAG gjorde fel som inte backade upp den, istället för att vara på barnets sida.

Tvång och tjat

Ibland måste man ju tvinga sina barn till saker. Exempelvis livsnödvändiga mediciner, undersökningar hos läkare och sådant.. Men att tvinga barn till att städa hemma eller till att äta upp maten på tallriken, det kommer göra att barnet inte vill hjälpa till att städa eller att maten / samvaron vid bordet blir en tvångshandling och inte någonting som är roligt – någonting som istället lyfter en hel dag. Jag anser INTE att man ska tjata på barnen att de ska äta upp, visst – man kan påminna dem om man ser att de helt glömt bort maten, men inte tjata. För vill du, som vuxen, få höra flera gånger per måltid: ”Ät nu.”, ”Men du måste ju äta nu.” ”Ät innan maten kallnar.”? Det vill inte jag.. Och vad gäller alla de där livsnödvändiga tvången man måste göra, det kan också göras med respekt.. Att förklara varför man tex måste hålla fast barnet för att blodprovet ska tas – varför barnet behöver få en spruta.. Man kan förbereda och man kan vara rak i sin kommunikation, se på filmer och leka tex på lekterapin innan den behandlingen. Finns många sätt för att få barnen involverade i besluten så att det inte blir tvång.

Fem-minuters metoden.

En metod för att försöka lära barnen att somna på egen hand i egna sängar. Man lägger ner barnet i sin säng, säger god natt och lämnar rummet. Gråter bebisen, går man in och lägger barnet ner igen. Man tar alltså inte upp barnet, undviker kroppskontakt eller har så lite sådan som möjligt. Helst ska man inte heller prata med dem då det kan egga bebisen till att inte försöka sova.

Detta verkligen strider mot allt jag själv känner inför att få barnen att somna. Jag har samsovit med barnen, burit dem i famnen i flera månader – ÅR för att de ska somna tryggt. Gråter de så tar jag givetvis upp och tröstar, numera finns ju även forskning som visar på att man SKA ta upp gråtande bebisar annars kan det ge depressioner och andra besvär som vuxna. Ligger bredvid dem tills de somnar. Numera så sitter jag på golvet i deras rum, tills alla tre somnat. Och då är de ändå 3-6 år gamla, mina barn. Och jag planerar göra detta tills allihopa av dem säger ifrån. För det är på deras villkor jag gör detta.

Auktoritärt föräldraskap

Auktoritärt föräldraskap används ofta av föräldrar som tror att ”sparsamhet med remmen ger bortskämda barn” eller att makthavande sitter helt och hållet hos den vuxna och barnet ska lyda totalt. De tror att bruk av rädsla och skrämseltaktiker kommer göra barnen lydiga.

Jag tror absolut på att de barnen kan bli lydiga, att de dock lyder av rädsla. Jag tror att det är sant att auktoritärt föräldraskap och utbildning kan få barn att lyda, men alltid med rädsla, vilket inte kommer få dem att förstå anledningarna bakom begränsningarna och reglerna och därför inte heller förstå varför de ska följas mer än att de blir rädda för konsekvenserna. Vi lär dem även att problem blir lösta med aggressivitet. Jag tror att dessa barn kommer att bli barn med låg självkänsla som inte känner sig accepterade av sina föräldrar, vilket kommer att synas både i sätt och beteende både som barn, ungdomar och vuxna.

Sommar VS Vinter

Sommarens positiva sida

Jag älskar sommaren, för allt man kan göra utomhus. Jag älskar att tillbringa hela dagarna ute med tjejerna. Ta en picknick helt spontant, gå långa promenader. Se fina färger och helt enkelt få njuta av solen och underbart sällskap. Få somna lycklig och varm i efterdyningarna av solens strålar. Kunna sitta ute länge om kvällarna, med barnen och bara njuta av sent kvällsfika. Jag älskar att åka till den kristna konferensen Lappis med barnen och verkligen få träffa kompisar/vänner man inte träffat på länge. Årets höjdpunkt många gånger under uppväxten.

Sommarens negativa sida

Jag måste nog säga att det är för att den är för kort. Jag vill kunna vara ledig mer med tjejerna. Hittills har jag fått jobba en hel del på somrarna just för att kunna rodda runt ekonomiskt. Men den sommaren som väntar oss nu blir jag ju helt ledig med bebis. Och alla tjejerna får dessutom långledigt. Vilket jag kommer njuta av fullständigt. Någonting mer som är negativt är ju att det är en period då Micke är som mest bortrest inom jobbet. Vilket gör att jag blir mer och mer ensam vuxen under den perioden.

Sommar

Vinterns positiva sida

Jag älskar vintern! Det ger så otroligt mycket att få tillbringa en heldag i slalombacken. Få susa ner på slalomskidorna, få runda av dagen med varm oboy. Älskar att få göra snöbollar och snögubbar med tjejerna, få höra deras förtjusta skratt och hur de upptäcker saker och ting. Jag älskar att åka skoter och åka snowracer efter skotern. Vilka minnen jag har från alla olika vintrar. Minnen av hur vi lekte i snön med pappa, sprang in och torkade ansiktena hos mamma och ut igen till snön och pappa. Minnen av skratt och förtjusta fnitter.

Vinterns negativa sida

Det måste vara alla kläder och planeringen man måste göra för att komma i tid. Det tar tid att klä på barnen alla overaller, överdragsbyxor och lager på lager kläder. Det tar tid med en bebis att klä på allt det och sedan inse att bebisen precis behöver byta blöja. Allt tar så mycket längre tid på vintern inför att man ska gå någonstans.

Vinter

Vad tycker du om sommaren VS vintern?
Vilken är din favorit?

Att få barn tätt

Det finns så klart både fördelar och nackdelar med att få barn tätt, precis som det finns med att få barn med flera års mellanrum. Men jag tänkte lista mina plus och minus med att ha fått tre barn på under tre års tid. Samantha var ju 2 år och 9 månader då Ebba föddes och däremellan har vi ju Mary… Nu blir det ju större ålderskillnad mellan dem och bebisen som kommer i maj. Samantha kommer hinna fylla 7, Mary 6 och Ebba 4 år. Undrar hur det kommer att kännas…? En liten ”sladdis” känns det ju som, för min del.

Mina plus

  • Att de är i ungefär samma ”stadier” i livet.
  • Det spelar liksom inte någon roll om det är 2 eller 3 gånger per natt man får kliva upp.
  • De har en vän för livet, med stort utbyte av varandra.
  • De underhåller varandra så jag tex kan diska eller plocka i lägenheten. Eller till och med ligga kvar en liten extra stund i sängen efter att de klivit upp.
  • De kan ha varandras kläder (Japp! Vi har samma byrå till alla tre, där de delar på alla kläder!)
  • Fjolårets vinteroverall för Mary blir årets vinteroverall till Ebba.
  • De hjälper varandra och stöttar varandra genom många saker och situationer.
  • Småbarnsåren gick så otroligt snabbt ”förbi” och vips har jag nu tre stora barn, enligt mitt tyckte. Jag fattar bara inte var tiden har tagit vägen??
  • Blöjperioden gick rätt smärtfritt. När Ebba föddes blev Samantha blöjfri bara någon månad senare.
  • Jag hade alla saker och kläder kvar mellan tjejerna. Så spjälsäng och vagn osv har gått i arv mellan dem. Slapp lägga pengar på att köpa nytt / igen.

Mina minus

  • När Mary föddes kunde inte Samantha gå riktigt ännu. Så antigen kröp hon eller så fick jag bära henne. Blev lite meckigt med att bära en ettåring, en nyfödd och en skötväska…
  • Det blev lite orättvist för tex Samantha att Ebba får fortsätta med vällingflaskan när hon måste sluta.
  • Det kan ibland bli tjafs om vems tröja det är, eller vem som ska ha vilka byxor.
  • Det gick åt extra många blöjor då de hade blöjor alla tre samtidigt. Så kostnaden för blöjor var ju hög vid den tiden.
  • Bil-situationen. Att få plats med tre bilstolar samtidigt..
  • De eggar varandra till bus och hyss.
  • Är en sjuk blir de andra sjuka med.
  • Att vara i början på en graviditet och ha en liten hemma att ta hand om – samtidigt som man måste springa på toa och spy, det var ingen hit. När de var lite större så pass att de förstod varför så blev de inte lika oroliga.

Det som dock överväger allt är all kärlek som man får av dem. Det blir verkligen mycket skratt och glädje när jag har dem runtomkring mig.

Att ha rutiner har hjälpt otroligt mycket genom den värsta tiden då alla tre var små. Här nattade jag Samantha och Mary då Ebba låg i magen. Och japp.. Fortfarande nattar jag alla tre samtidigt. Ett tag hade jag Mary mellan benen, Samantha bredvid och Ebba i famnen då jag ammade henne.

Någonting som gjort min vardag enklare som periodvis ensamstående till dessa tre underbara tjejer – då de ju kommit tätt inpå varandra är att ha rutiner.

  • Jag nattar dem samtidigt, har alltid gjort och direkt från start involverat den yngsta i nattrutinerna (även om bebisen inte alltid somnat så har hon fått vara med).
  • Med mediciner både på morgonen och kvällen så går det smidigt, gör i ordning medicinerna till de som ska ha och delar ut dem på ”löpande band”.
  • Min famn är alltid öppen för alla, har rätt ofta suttit med varsitt barn på varsin sida och en i knät. Eller två i knät och en vid sidan av.
  • Samsover så länge jag kan. Nu då Micke är borta på jobbresorna, så sover de alla tre i våran säng.
  • Bärsele / Bärsjal har varit en otrolig skön lösning i många fall, då tex Mary och Samantha ville att jag skulle leka med dem men Ebba ville vara nära i famnen.
  • Att se till att involvera syskonen i bebisens omvårdnad har gjort att det inte finns mycket avundsjuka. (Numer handlar avundsjukan om att Samantha börjat i skolan och inte Mary..)

Strömavbrott

Tidigare i dag hade vi ett strömavbrott som pågick mellan 16.00 (ich) och till 16.30. Tjejerna blev först rädda och följde mig i hasorna hela tiden då jag letade fram småljus och tände dem. Letade fram en ficklampa till dem. Vi hade tidigare under dagen satt alla plattor på laddning, sa åt dem att de fick ta fram EN av dem och samsas om den så hade vi batteri i de andra så länge som möjligt – ifall det skulle bli utdraget. Men de satt inte länge med plattan, i några minuter på sin höjd innan de plockade fram ett UNO-spel och spelade med varandra i ficklampans sken.. Fatta..! Jag ska nog fejka strömavbrott några gånger, bara för att få dem att låta bli alla elektriska prylar.! Nä, skämt åsido men nu går de hela tiden och frågar ”När blir det strömavbrott igen??”

Det var verkligen mörkt i ett stort område och då strömmen hade kommit tillbaka försvann den 3 gånger till – några minuter var.. Men strömavbrottet fick mig att tänka igenom.. Har vi så vi klarar oss ett tag utan ström? Ja, vi har ett stormkök i vårt ”hobbyrum”. Där har vi två olika modeller med gas och en annan typ. Vi har dessutom dunkar vi kan fylla med vatten vid behov. Vi har sovsäckar och massor med täcken så det blir inte kallt om natten i alla fall. En station som kan ladda upp mobilen 3-4 omgångar till fullt batteri har vi också.

Hur förberedd är du för strömavbrott och liknande?

Tvillingar eller trillingar?

Ofta när jag är ute på stan eller möter någon då jag är ute med tjejerna får jag ofta frågan om Samantha och Mary är tvillingar. Ja, de är lika varandra och ja de är ungefär lika långa och tunga. MEN, nej de är inte tvillingar. Speciellt Samantha är ganska less på att höra den frågan. Hon märker ju av det på fler sätt. Att hon inte är längre, hon som är storasyster. Att folk inte lägger märke till att hon faktiskt ÄR storasyster. Men de två är ju pseudotvillingar, det vill säga födda inom 18 månader. De var dessutom 18 dagar ifrån att vara Irish-twins, födda inom ett år.

Ebba, där syns det ju att hon är lillasyster. Inte bara på själva ”utseendet”, hon är mer olik de andra två i både sätt och utseende. Men hon ser även ut att vara lillasyster i att hon är kortare, väger mindre, ser yngre ut i ansikte och allt..

Vad tycker ni? Skulle de kunna vara tvillingar, Mary och Samantha?

Ordet att tyda fram

Igår skickade jag ut en utmaning till er – nämligen att försöka tyda vad som står på denna lappen:

Jag vill bara påpeka att det är Ebba, 3 år som skrivit detta helt på egen hand och utan att jag ens visste om att hon skrev någonting (trodde hon målade!). Och det står faktiskt…

EBBAa

Var verkligen kul att läsa era gissningar och hur ni tyckte att ni tydde ordet. Så spännande att vi kan se så olika ur en och samma bild.