Samanthas turnerkontroll

Idag var det dags för Samanthas Turner syndrom kontroll. Vi lämnade av småsystrarna på förskolan och åkte till sjukhuset. Som vanligt tog vi en frukost tillsammans innan besöket. Det är någonting jag har med mig sedan jag själv hade alla dessa besök. Mysstunden med min mamma – helt på egen hand. Det vill jag föra vidare, som någonting positivt med alla dessa kontroller.

Hon vägde 16,8 kg och är 108,5 cm lång. Men när vi kom in till läkaren och började diskutera – hur vi egentligen ska göra med hennes behandling, kom det fram att hon knappt ”reagerat” på tillväxthormonbehandlingen hittills. Det vill säga ingen större växtspurt som man brukar se hos flickor som påbörjat denna behandling. Vi ska försöka en omgång till. Vi höjer hennes dos på sprutan lite och fortsätter till mitten på våren ungefär. Förstå då ska vi ta ställning till om sprutan ska läggas ner helt eller om det faktiskt hjälper henne. För det är ju dumt att fortsätta ge den om den inte ger henne någonting i gengäld så att säga.

Men måste vi sluta med sprutan så har vi ju vetskapen om att hon kommer att bli kort. JAG skulle ha blivit 130-135 cm lång – helt utan behandling, har läkarna räknat ut. Detta med en pappa som var 198 cm och mamma som var/är 153 cm lång. Samantha däremot har en pappa som är 162 cm och mig som är 152 cm. Så hennes slutlängd blir troligtvis kring det jag skulle hamnat på men förmodligen något kortare ändå.

Inrapportering av sockervärden

Jag rapporterade in i förrgårkväll in, till specialmödravården, om hur min vecka med sockermätningarna har gått. Och som jag trodde blev det direkt en remiss till diabetesmottagningen istället för att kunna släppa lite på kontrollerna. Så, fram tills att jag ska till diabetesmottagningen blir det 7 kontroller om dagen med kapillärprov (stick i fingret) för att kolla sockervärdet. Det är alltså inte så mycket jobbigare än vilka kontroller som helst men… Hade ju underlättat om jag slapp göra det sju gånger varje dag, alla dagar liksom.

Såhär såg en dag ut för mig… Detta är taget från i måndags (18/11).

På vilka tider ska jag mäta mitt sockervärde?

  • Fastande, direkt vid uppstigning (ska vara under 5,3)
  • 1 timme efter påbörjad frukost (ska vara under 8,0)
  • Direkt innan lunchen (ska vara under 6,0)
  • 1 timme efter påbörjad lunch (ska vara under 8,0)
  • Direkt innan middagen (ska vara under 6,0)
  • 1 timme efter påbörjad middag (ska vara under 8,0)
  • Vid läggdags (ska vara under 7,0)

Men…. Hur gör jag?

  1. Först tar jag fram mätaren.
  2. Jag gör i ordning en provsticka i mätaren och tar fram en lancett (den orangea).
  3. Jag sticker mig med lancetten i ett finger.
  4. En droppe blod räcker gott och väl.
  5. Jag för droppen med blod mot provstickan och den mäter då av mitt värde.
  6. Jag väntar knappt 2-3 sekunder och får fram ett värde. Denna gången fick jag 6,7 tre timmar efter en kombinerad lunch/middag.
  7. Jag skriver in värdet i min mobil i en app, trots att värdet sparas i sockermätaren.

För ett par dagar…

Nu i ungefär en veckas tid har jag kört Samantha till/från skolan. Och hon har då börjat stöna för att jag fått parkera bilen en bit ifrån.. Men att gå drygt 1,5 km till skolan på morgonen var tidigare inga problem? Haha.. Man blir verkligen bortskämd och lat med bil – har jag fått känna på. Men från och med i eftermiddag och några dagar framåt blir jag återigen ”utan bil” och får återigen knåpa ihop allting med busstider och liknande, då sambon tar med bilen till Stockholm.. Vi har egentligen två bilar. En VOLVO V70 automat – som jag kan köra och en manuellt växlad Ford som är Mickes bil. Men Forden är för tillfället stillastående i väntan på reparationer. Men innan han tar bilen ska jag jobba på förmiddagen och tar då bilen till/från jobbet.

Igår blev en spännande dag för mig som nybliven körkortsinnehavare. Micke ville köra Forden till hans kontor och jag skulle åka bakom honom med Volvon för att han skulle ta sig hem också efteråt, cirka 16 km dit hemifrån oss. Inte alls långt. Motorväg hela vägen dit dessutom, vad kan gå fel tänker man då? När vi åkt förbi hela motorvägen och svängt av den, kom en cirkulationsplats. Jag valde FEL utfart från rondellen och hamnade därför på landsvägen som ledde oss bort ifrån kontoret. Fick köra drygt 5 km för att sedan kunna svänga av, vända i en annan rondell och köra tillbaka till rätt rondell och svänga rätt den här gången. Och Micke fick sedan köra från kontoret då jag tyckte att det hade varit nog med spänning för en stund. Haha.. Jag hade ju Mary med mig i bilen också och Ebba åkte med Micke (Samantha var fortfarande på skolan). Direkt vi kom hem fick jag dock ta över bilen igen och köra till jobbet inne i Jönköping. Och när jag skulle åka hem var det 16-rusningen i Jönköping/Huskvarna… Mörkt också.. Fick planera om rutten så jag svängde bort från motorvägen då denna var smockad.. Men även den biten klarade jag helt utan problem kände jag. Men satt lite på helspänn just för att det blev lite mer moment att tänka på i och med mörkret. Insåg hur viktigt reflexer är för att man ska se människorna som är ute och går…

Vecka 15 och MVC

Vi går in i vecka 15 nu då (14+0 – 14+6) och ingen är gladare än jag. För nu äntligen har jag varit förbi dubbel-14.. För när jag flyttades bak 6 dagar på KUB fick jag ju gå igenom vecka 14 igen..

”Fostret fortsätter att växa. Nu väger det ungefär 80 gram. Den här veckan blir det ungefär 9 centimeter långt, mätt från topp till tå. Nu kan fostret få in tummen i munnen. Läpparna börjar få en fylligare form. Nervsystemet är inte särskilt utvecklat än, så det kan inte styra sina rörelser. Nu lagrar fostret kalcium. Därför är det bra om du som är gravid tänker på att äta en varierad kost. Hur magen växer är olika, men många behöver använda större kläder vid den här tiden.” (Informationen hämtad från 1177.se)

MVC – besöket

Under veckan som var hade jag ett inbokat besök hos MVC. Där och då blev det dags för en inskrivning på MVC (tidigare besöket i vecka 8 var enbart ett hälsosamtal) och allt kring de andra tre graviditeterna diskuterades. Kan berätta mer om dem i egna inlägg om det är någonting ni vill läsa om? Jag fick även gå igenom lite tester, såsom blodtryck, urinprov, p-glukos (blodsockret), HB och en vikt togs med.

  • Blodtrycket: 110/80
  • P-glukos: 3,4
  • Urinprovet: en etta på vitan (vilket ju kan indikera på större flytning osv, inget farligt)
  • HB: 119
  • Vikt: -2 kg sedan hälsosamtalet

Jag fick även göra ett cellprov, vilket jag inte gjort sedan 2013 tror jag att hon sa. Men nu är det gjort och bara att vänta på resultaten med andra ord. Barnmorskan kände också efter hur mina knip-övningar fungerat. Jag behöver träna mer på detta fick jag som resultat. Hon kände alltså knappt att jag knep. Och just knipandet är någonting vi gravida behöver göra regelbundet, varje dag, för att minimera risken att bli urininkontinenta. Efter MVC fick jag även göra ett vanligt ven-blodprov inne på labbet. För bland annat njurvärdet och en drös med andra blodprovet också. 7 rör blev det denna gången.

Graviditetsdiabetesen

Åh, jag har glömt att skriva lite om hur det forskrider med min graviditetsdiabetes med! Jag har nämligen rapporterat in de tre första blodsockerkurvorna (med andra ord där man mäter sockret med hjälp av stick i fingret 7 gånger om dagen i tre dagar). Fick till svar att ”Mät i en veckas tid, 7 gånger om dagen.”… Detta då fastesockret (det första värdet på morgonen, innan frukost) varit högre än målvärdet samt några av värdarna efter måltider. Är nu inne på fjärde dagen av den veckans mätningar.

Tänk att denna skaran snart utökas med en till! Det är inte klokt och jag fattar det egentligen fortfarande inte men.. Ska bli riktigt underbart känner jag!

Frihet och tystnad

Imorse ville Samantha att jag skulle lämna henne på skolan och jag tänkte då ”Vi tar bilen idag!” Sagt och gjort. Pratade med Micke. Tog bilnycklarna och gick ut med Samantha till bilen. Skrapade rutorna och ställe in säte, ratt och backspeglar rätt för mig. Körde ut från parkeringen och iväg. Jävlar, vilken känsla det var! Nästan .. olagligt .. får JAG verkligen köra själv såhär nu?? Haha..

Samantha sa på vägen till skolan att hon kunde hjälpa till med vägbeskrivning om jag glömde bort vägen till skolan. Så härlig var hon! Lugn, pratade med mig men också lyssnade när jag sa att jag behövde koncentrerade mig – då satt hon tyst en stund istället. Så härlig start på min bilkörning. Parkerade en bit ifrån skolan med tanke på all trängsel. Insåg jag behöver ha mer ”övning” kring parkering vid trottoarkant. Men, allt gick bra då jag tog det lugnt hela tiden.

På vägen hem tog jag en annan väg och njöt av tystnaden i bilen. Fatta vilken lycka att bara kunna få köra själv i bilen sådär. Helt ensam med sina egna tankar. Ska även hämta Samantha sedan vid 13-tiden men detta kommer jag leva länge på.

En förälders mardröm

Det finns saker jag verkligen har mardrömmar om, som förälder. Att förlora mina barn är den största mardrömmen av dem alla. Någonting som har kunnat hänt två gånger allra redan. Jag bara måste dela med mig för att inte varna direkt men ändå pålysa hur snabbt det kan gå och hur farligt något så litet kan bli.

Tex: Hur en lunch på Junibacken (eller vilken restaurang, vilken måltid som helst) kan bli…

Se filmen och tänk… vad vissa allergier kan ställa till det.

Eller hur en vanlig sömnlur hemmavid kan sluta i fullständig panik… Ebba kunde sova såhär som på bilderna.. Jag la henne på rygg men hon rullade runt och sov gott på detta viset. Hon var då omkring 8 månader gammal.

En dag sov hon som vanligt sin lur mitt på dagen, de andra två tjejerna var också hemma och lekte i vardagsrummet där jag också befann mig (2 rum mellan oss och sovrummet där Ebba låg och sov). Helt plötsligt hör jag min pappas röst (som dött 3 månader tidigare ungefär) att jag skulle titta till Lillan. Lillan var hans smeknamn på mig när jag var liten. Jag springer in till sovrummet. Hon ligger som på bild nr 2.

Jag lyfter upp henne med varsin hand på varsin sida om hennes mage. Hon blir som ett upp-och-ned-vänt U.. Ingen respons på detta. Kritvit. Ingen andning. Kände inte heller hjärtat slå. Ringer 112 i panik. Fick order om att nypa så hårt jag kunde i hennes tår. Först flera minuter senare fick jag en liten, svag, reaktion från henne.. Ett litet jämmer bara. Ambulansen på väg. De/vi fick även vänta in Micke innan vi kunde åka – som jag kunde ringa till med 112 på hold.. Blev kvar på sjukhuset och konstaterades ”engångs krampanfall”. Men, hade inte jag hört pappas röst som sa åt mig att titta till henne… Fan, då hade det verkligen varit för sent.

En nanosekund med pappa

Idag fick tjejerna möjlighet att träffa deras pappa, som de ju inte sett sedan i torsdags då han varit iväg på jobb. Han hade ett litet pitstop här i Huskvarna, vid våran mack.. Så vi gick dit och då han kom passade han på att köpa en korv (vi med).. Så samtidigt som vi kunde äta vår korv i lugn och ro fick han hasta i sig korven för att behöva skynda vidare. Men tjejerna kunde krama om honom, säga grattis på fars dag och lämna över några teckningar till honom. Vilket jag tror både de och han uppskattade att de hann med.

Jag hade ju gjort allt för att få träffa min pappa, om det så bara var i fem minuter. Tyvärr dog han 2016 så 3,5 år sedan nu. Men.. Att få höra hans röst… Kramas om och få vara i hans famn. Att få kittlas av hans skägg… Önskar så jag kunde få uppleva det igen. Grattis på fars dag, älskade pappa! Saknar dig massor!

På väg till macken intill oss för att träffa pappa deras.

Annars då? Vi tar det lugnt här hemma. Blir några långa dagar framför oss med skola och förskola, jobb och allting annat runt omkring. Så därför är det bara skönt att kunna ha en sådan här lugn helg. Jag själv fasar över att det snart är jul och att stressen kring det börjar dyka upp. Men, försöker tänka på att inte ha för höga krav helt enkelt.. Det går som det går och bara tjejerna är glada och får en bra jul är jag nöjd.