Att sakna någon så mycket att det gör ont

Det är jobbiga dagar för barnen nu. De saknar deras pappa så otroligt mycket. Igårkväll var det Samanthas tur att brista ut i gråt och verkligen hulka fram att hon ville krama om honom och att hon ville ha honom hos sig / oss. Jag vill trösta men hon vill ju inte ha just MIN tröst, hon vill ju ha honom här. Hon fick en av hans T-shirts att sova med (förutom hennes vanliga snuttefilt). Den kramade hon stenhårt och verkligen luktade på allt som var Mickes (täcket, kudden och tröjan). Hon frågade också om det fanns risk att han kunde skada sig eller dö på arbetet. Jag var tvungen att säga ”Det finns alltid en risk för det. Han kan ramla ner från ställningen, eller att något händer med lastbilen då de åker längs vägarna. MEN, pappa är duktig på att köra lastbil, han vet att han ska vara försiktig och ta det lugnt och det gör han. Han tänker mycket på säkerheten och att han ska jobba på rätt sätt för att det inte ska hända någonting. Han vill ju komma hem till oss precis lika mycket som vi vill att han ska komma hem.” Det lugnade henne.. Att veta att han gör allt han kan för att inget ska hända och att han ju kommer hem till oss.

På morgonen igår var det Mary som verkligen påpekade med gråt i halsen att hon ville att pappa skulle komma hem. Och i telefonen när vi pratade med Micke på kvällen hade Ebba sagt åt honom ”Kom hem nu och var inte en bajskorv.”

Och då är det ändå… 13 dagar kvar innan vi ska upp och hämta hem honom, efter hans första (för i år) arbetsresa. Vi räknar ner tillsammans, vi kryssar över dagarna som varit och vi ser att det blir närmare för varje dag. Vi får till ett ”god morgon” – samtal varje dag och vi ringer och säger ”god natt” varje dag också. Vi pratar om sådant som är roligt och kul att göra ihop med deras pappa, vi tittar på bilder och skrattar till dem. Idag ska vi också ha ett FaceTime – samtal med honom. Samantha fick det löftet igår.

Men jag tycker det är jobbigt att vara den som är här. Att få ta alla tårar, all ilska och all saknad. Att få vara den som försöker trösta (i ibland tröstlösa försök). Ibland duger det bara för barnet att få ringa och prata med honom en stund. För det är ju pappa som inte är här. Som är så långt bort och som inte kan komma hem direkt. Och jag tror det blev tydligare den här gången när vi faktiskt åkte ifrån honom och åkte tre timmar bort från honom. Det blev så tydligt att det blev ett avstånd emellan oss.

19 svar till “Att sakna någon så mycket att det gör ont”

  1. Huamej, jag förstår att det är tufft, framförallt för barnen som kanske inte har samma insikt. Men du verkar hantera det helt rätt i mina ögon. Förstår att det är jobbigt att vara den som ”får ta det” hela tiden med, lider med er.

    Gilla

  2. Ja förstår dom 😦 de gör ont att sakna! Ibland när sambon varit i en annan stad/län på utb med jobbet så har ja gråtit av saknad 😦 men inget man sagt till honom för de blir bara jobbigt för honom

    Gilla

  3. Får så ont i hjärtat av att läsa det här inlägget. Antagligen för att jag vet hur det är att vara mamma när allt barnen vill är att träffa sin pappa. Och så kan man inte lösa det, och står där ensam med vardagspusslet när man också saknar sin livspartner. Fredrik är också borta väldigt mycket i perioder och det är TUFFT. Så jag skickar världens största kram härifrån 🖤

    Gilla

    1. Åh, tack! ❤ Ja, det blir ju väldigt mycket känslor. Själv så saknar man honom så det gör ont när han är iväg. Men… Jag har också lärt mig att se ett perspektiv på det och kunna njuta av ensamheten också. Barnen ser inte det på samma sätt och därför lever de mer i saknaden. Vilket ju är förståeligt.

      Gilla

  4. Fy så tufft det låter, jag kan inte ens föreställa mig hur det är att ha det så där :(. Att för barnen vänta, längta och vara ledsna. Min pappa jobbade borta en period när jag var liten. Mamma brukade berätta historier om vad han gjorde, att jag grävde mig ner i sandlådan till honom och liknade. Jag minns att den där berättelserna gjorde saknaden lättare. Kanske du kan prova något liknade? 🙂

    Gilla

    1. Tack för tipset! 🙂 Vi brukar se på bilder och få bilder tillskickade av Micke för att visa vad han gör under dagarna han är borta.

      Gilla

    1. Ja, och tycker det visar sig tydligt denna gången att de gör det. Men bara bra att de kan sätta ord på det och visa det istället för att bära det inom sig.

      Gilla

  5. Usch så jobbigt det måste vara alltså ~ vet bara själv hur beroende man var av lilla pappa när man var liten! Du gör ett fantastiskt jobb som får ta allting ensam medans mannen jobbar ❤

    Gilla

  6. Det är inte lätt att vara ensam med barnen när de känner den där saknaden. Bra att du svarade så bra på frågan om Micke kan dö. Det värsta för barn är ju inte sanningen utan ovissheten och att barnet själv tänker ut en massa hemskheter som gör det hela värre Tretton dagar går fort iallafall.

    Gilla

    1. Det är lite så jag tänker också. Att faktiskt tala sanning men lägga det på deras nivå. Att inte skrämmas men ändå visa på att det är såhär.

      Gilla

    1. Detta är första för i år men absolut inte den sista.. Tror vi kommer upp i drygt 10 arbetsresor i år kanske? Något sådant och varje är på minst 2 veckor typ..

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s