Ätstörning UNS

Jag har så länge jag kan minnas egentligen haft tankar om mitt utseende, min vikt och vad jag äter. Jag har haft många stunder där jag faktiskt haft ångest över vad jag äter, hur mycket jag ätit och sådant. Jag har fått panik över hur mycket jag vägt och liknande. Det har varit jobbigt att inse att jag gått upp mycket i vikt under olika perioder i mitt liv. Under tiden jag bodde i Örebro och gick på gymnasiet så gick jag en gång till en ätstörningsklinik och där förklarade jag mina tankegångar för psykologen på plats. Det jag fick höra? Att jag var dum som hade såna tankar i princip. Att jag måste sluta tänka så och att det bara var att lägga ner de tankarna direkt. Inga tips, inga knep eller råd om HUR jag skulle tänka istället. Bara att jag skulle sluta tänka så dumt. Behöver jag säga att jag inte gick dit igen? Men innan dessa saker sades, så kom hon fram till att jag hade/har ätstörning UNS. Ofta är det så allting börjar, att det blir som en ”ingångsport till de andra ätstörningarna såsom bulimi och anorexia”.

Det jag har problem med är att jag typ växlar mellan att ”svälta mig” och att hetsäta. Vissa dagar äter jag egentligen nonstop känns det som. Äter två hela bröd på subway, kommer hem och äter middag med barnen, nattar dem och sedan fortsätter det med chips och cola.. Men andra dagar? Då är det ingen frukost, ingen lunch.. Äter med tjejerna för att de inte ska få mitt beteende till mat. Lägger mig för att slippa få suget efter cola och annat gott. Ibland händer det att jag sitter med otroligt illamående vid matbordet så pass att jag gråter – inför hela familjen. Ibland petar jag i maten, ibland äter jag 2-3 stora portioner. Jag har haft mycket tankar kring hur mycket jag gått upp och ner. Väger mig för ofta.. Har bylsiga kläder för att undvika visa saker och ting. Skäms.

Alltså.. Jag och mitt förhållande till mat är inte bra. Jag vet det. Men nu, framförallt under denna graviditeten nu då jag har graviditetsdiabetes så har jag fått tvinga mig till att äta trots att jag inte vill vissa dagar eller försöka ”hålla tillbaka” när det blir för mycket av någonting.

2008

Vad är Ätstörning UNS?

”UNS, ätstörningar Utan Närmare Specifikation, kan se ut på väldigt många olika sätt. Det finns nämligen många personer som har ett problematiskt förhållande till mat och till sin kropp men som är svåra att definiera och sätta diagnos på. Dessa personer får diagnosen UNS. Många som får diagnosen UNS lider av en hetsätningsstörning, ortorexi eller av en mildare variant av anorexi eller bulimi.” (Informationen hämtades från hemsidan ätstörningar.se).

”Ätstörning UNS står för ätstörning utan närmare specifikation och benämns ibland också ospecificerad ätstörning. Diagnosen beskriver en ätstörning där det förekommer symtom som vid anorexia nervosa eller bulimia nervosa, men inte i sådan omfattning att kriterierna för någon av dessa ätstörningar uppfylls. Ätstörning UNS uppfattas ibland som en mindre allvarlig ätstörning men tillståndet kan precis som anorexia nervosa och bulimia nervosa medföra allvarliga medicinska komplikationer och psykologiskt lidande. Vid ätstörning UNS är självkänslan starkt påverkad av vikt och kroppsform  och personen är upptagen av tankar om mat och ätande. Ätstörning UNS är den vanligaste formen av ätstörning. Förekomsten av ätstörning UNS är förmodligen minst lika vanlig som anorexia nervosa och bulimia nervosa tillsammans.” (Informationen hämtad från Sahlgrenska Universitetssjukhuset)

8 svar till “Ätstörning UNS”

  1. Jag har samma typ, hetsäter och spyr när jag är ensam, svälter mig när jag inte kan spy. Hemska tankar och hemskt vad man utsätter sin stackars kropp för.

    Gilla

    1. Det är jobbigt. Men det är bra att man är medveten om det så man kan börja göra små förändringar som förhoppningsvis leder till någonting bättre för en.

      Gilla

    1. När jag kommer i de riktiga svackorna är det rikitigt jobbigt och hemskt, ja. Men annars.. Vissa dagar/ veckor är det som om jag har noll problem med det.

      Gilla

  2. Men så där kan man väl inte säga till någon heller, va fan är det för opedagogisk människa.. Jag har aldrig haft det där själv så jag kan inte förstå hur det är att ha det men det låter jobbigt.

    Gilla

    1. Ja, det var en riktigt opedagogisk person. Hade velat träffa en annan som jobbade där. Chattade med henne men när hon insåg att vi ju egentligen känner varandra sedan innan (hennes syster + föräldrar jobbar på min grundskola) så gick inte det pga det kunde bli lite jävigt.

      Gilla

    1. Ibland skyller jag på att jag är trött (har lättare för gråt vid de tillfällena) eller att jag haft ont i huvudet och sådant. Vilket de brukar godta direkt..

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s