Graviditetsvecka 24

Oj, vi går redan in i vecka 24 (23+0 – 23+6) och jag fattar som inte var tiden har tagit vägen. Igår när jag tittade in i en app stod det att jag redan passerat 57% av hela graviditeten. Alltså, what?! När skedde det liksom? Jag har inte hängt med alls i den här graviditeten. Eller jo, det har jag ju men det är inte lika stort fokus på graviditeten som då när man väntade första barnet. Däremot är jag glad över att jag inte har några krämpor, jag går fortfarande rätt mycket om dagarna (okej, bilkörandet har tagit över en viss del men försöker ändå att gå några rundor). Jag äter skapligt bra. Jag sover hyfsat bra om nätterna (1-2 gånger är jag uppe på toa men det är som ingenting tycker jag). Jag leker för fullt med tjejerna och busar med dem på deras villkor. Kort sagt, min kropp fungerar bra och jag trivs med detta. Enda som kan vara lite trixigt är just detta med blodsockret. Men även den har jag, tillsammans med vården, under kontroll.

Graviditetsdiabetesen

I förra vecko-inlägget skrev jag ju om att jag bland annat fått starta en insulinbehandling. Det kan ni läsa mer om HÄR och HÄR. Den här veckan som gått rapporterade jag in mina P-glukos (blodsocker) värden som vanligt i onsdagskväll. I torsdags hörde diabetessköterskan av sig via telefon. Jag ska höja måltidsinsulinet vid frukosten då dessa värden var fortsatt höga. Så numera har jag 5 enheter snabbverkande insulin till frukost, 2 enheter vardera vid lunch och middag men även metformin (blodsockersänkande tabletter) till frukost och till middagen. Jag har blåmärken på vänstra sidan av magen, då det är där jag tar insulinet (nä, jag tar inte på högra sidan då det gör ont!) men det är det värt att få – om jag och bebis mår bra.

Bland blåmärken och bristningar tas insulinet tre gånger om dagen just nu.

Utdrag från 1177

Fostret väger cirka 600 gram. Det är ungefär 30 centimeter långt. Huden börjar bli tjockare och täcks av fosterfett. Nu kan fostret suga på tummen, det är en träning av sugreflexen. De små blodkärlen i lungorna växer som mest mellan vecka 16 och 24. Barnet kan klara av att andas luft om hen skulle födas den här veckan. Men lungorna behöver utvecklas mer. Ofta behöver barn som föds så tidigt hjälp med andningen, till exempel av en respirator. Hörseln är väl utvecklad. Fostret känner igen röster och kan höra hjärtslag.                                                                  Barnets rörelser kan kännas utanpå magen.

Mina tankar inför förlossningen

Jag och Ebba , 2016

Det jag har börjat tänka en hel del på inför förlossningen är dels att jag nog kommer vilja be om planerad igångsättning just för att jag ändå haft ordentligt snabba förlossningar med alla tre. Med Ebba var jag som sagt inne på förlossningsavdelningen i 15 minuter bara (läs hennes förlossningsberättelse här). Det som också gör att jag går i tankarna om igångsättning är dels att Micke ju är bortrest väldigt mycket under våren och sommaren, vill då kunna veta med säkerhet att någon är med barnen / kan hämta dem från skola och förskola, osv. Det är inte många i vår närhet som jag faktiskt litar på till 100% när det kommer till barnen och att sitta barnvakt. Inte bara att jag ska lita på dem som vuxna människor, det ska kunna fungera ihop med den uppfostringsideologin som jag har (detta med nära föräldraskap och att ha en tro på att ha en nära anknytning bidrar till tillit och trygghet). Och dels så blir jag ju troligtvis inne på BB i någon till några dagar på grund av graviditetsdiabetesen och insulinbehandlingen… Så jag vill ju ha den biten under ”kontroll” så gott det går med barnen hemmavid också. Så jag kommer att ta upp detta med min barnmorska när jag träffar henne nästa gång (i februari).

Min viktresa under graviditeten

Har hittills inte passerat ”startvikten” som jag hade vid inskrivningen på MVC. Den startvikten låg på 63 kg (om jag minns rätt) och jag är nu (fortfarande) under 60 kg. Den senaste vägningen som jag gjorde i veckan visade på 59,9 kg.

4 svar till “Graviditetsvecka 24”

  1. Skönt att du slipper krämpor under graviditeten. Verkar vara jobbigt, min kusin hade det när hon va gravid med sitt 1:a barn men allt annat har gått bra. Nu är barnet 7 år 🙂 & har ett syskon. Hoppas krämpor & smärtan håller sig borta.

    Gilla

  2. Känns som min känsla om livet, hänger inte alls med!! Men kul ändå att det gått så fort, snabbare än man tror är bebis där.
    Skönt att inte ha haft så mycket krämpor ändå!
    Låter vettigt med planerad igångsättning, hoppas allting går som du vill.

    Gilla

  3. Jag tyckte också att andra graviditeten gick väldigt mycket fortare än den första. Jag antar att man inte oroar sig lika mycket, eller att hela ens värld kretsar kring det på samma vis. Tycker att du gör rätt i att be om en igångsättning, det är läskigt när det går för fort. Kram!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s