Livet med tillväxthormon: ett år senare

Den fjärde februari var en stor dag för Samantha. Då var det hennes ettårsdag med sprutan hon tar varje kväll. Under ett helt års tid så har hon säkert missat maximalt 10 kvällar. Det har ofta varit mycket prat och tjat, mycket tankar och mycket ”vänta lite!” innan vi kunnat ta sprutan. Det har varit gråt och det har varit olika sitt- och liggställningar för att hitta den optimala ställningen som inte gör ont när man tar sprutan.

  • Den 29 januari 2019 var hon 102,5 cm lång och vägde 15,25 kg.
  • Den 28 februari 2019 var hon 103,2 cm lång och vägde 15,3 kg.
  • Den 27 maj 2019 var hon 104,8 cm lång och vägde 15,8 kg.
  • Den 2 oktober 2019 var hon 107,1 cm lång och vägde 16,6 kg.
  • Den 21 november 2019 var hon 108,5 cm och vägde 16,8 kg.
  • Den 15 januari 2020 var hon 109,3 cm lång och vägde 17,15 kg.

Vi har inte direkt sett en direkt ”positiv” respons från hennes kropp när vi gjort blodprov under årets gång. Vid fortsatt utebliven respons så kommer behandlingen att läggas ner nu vid nästa kontroll här i slutet på februari. Hon har ju vuxit, men i en långsam takt och inte tack vare sprutan så att säga.

Hon själv räknar ner dagarna till nästa kontroll med Turners-läkaren. Hon vill verkligen sluta med den. Har ibland frågat om varför hon inte får vara kort eller varför det inte är okej att hon är som hon är… Vilket ju är svårt. För hon är ju underbar precis som hon är, men i samhällets normer så blir det ju LÄTTARE för henne om hon inte är längre så sett.

11 svar till “Livet med tillväxthormon: ett år senare”

  1. Förstår att det blir lite mycket för henne när den ska tas hela tiden. Tråkigt att den hittills inte fått önskad effekt heller 😦

    Gilla

    1. Absolut. Det är ju hennes kurva så att säga. Men med tillväxthormon vill man se en tillväxtspurt – vilket man ju inte gjort alls. Utan det man sett är hennes egen kroppsliga längd så att säga.

      Gilla

  2. Så tråkigt att det inte fått önskad effekt! Förstår henne att hon gärna vill slippa sprutorna, har själv fruktansvärd fobi för nålar så kan helt förstå när någon inte vill ta spruta.

    Gilla

  3. Så tråkigt att hennes visdom inte accepteras i samhället, för hon har ju rätt i att hon egentligen inte behöver vara som alla andra. Och nu när hon varit så duktig och stått ut med sprutorna är det ju jättetråkigt att de inte har gett tillräcklig effekt.

    Gilla

  4. Trist att det inte gett mer effekt just när det är lite jobbigt med. Hoppas utvärderingen ger något. Oerhört bra kämpat av henne oavsett

    Gilla

  5. Åh jag blir verkligen ledsen att dessa normer finns. Hon borde få vara den hon är oavsett. Nej jag gillar inte normer om hon inte gillar att ta sprutor så ska hon inte behöva ta dem. ❤ Hon är fin som hon är 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s