Bebis skräms

Igår fick jag en akuttid till MVC då jag under måndagen och tisdagen inte känt av bebisen lika mycket i fosterrörelserna. Brukar få massor med sparkar då jag nattar tjejerna, samt väckas av det på morgonen. Men den här gången… Inte lika starka och inte lika många sparkar / rörelser. Sagt och gjort. 11.30 igår var jag där och direkt jag kom in i rummet fick jag lägga mig på britsen. Barnmorskan tog fram en doppler (eller ja en liknande, som de på MVC har för att lyssna på bebisens hjärta). Men.. Så fort hon förde den mot magen och som tryckte lite på magen… Då sparkade bebisen för fullt. Då skulle det inte lyssnas på hjärtat. Massor med sparkar rakt på dopplern. Och massor med rörelser och typ missnöjd bebis. Haha.. Det var otroligt häftigt att se även sparkarna utanpå magen samt känna dem sådär och höra dem i högtalaren samtidigt. Både jag och barnmorskan skrattade åt det hela och sa att det minsann var en vild bebis i magen och att troligtvis har bebisen bara lagt sig åt ett annat håll i magen än annars och då kan det kännas lite mindre. Hjärtslagen låg på kring 149-150 per minut när de väl hittades (efter typ 10 minuter!!). Hördes bra även i flödet i navelsträngen. Så allt såg bra ut. Men hon bedyrade att jag hade gjort rätt. Att söka in, hellre en gång för mycket än en gång för lite.

Veckans händelser (vecka 4)

Den här veckan räknar jag med att den blir rätt så lugn. Det ”enda” avvikande som sker är att Mary ska till tandläkaren på onsdag, annars kommer detta vara en typisk skol-/förskole-/arbetsvecka för oss.

En stolt Mary visar upp sin trollstav hon gjort i helgen.

Måndag: Jag jobbar 9.30-16 och tjejerna är på skola och förskola under tiden.

Tisdag: Jag jobbar halvdag. Och därmed är som min arbetsvecka över.

Onsdag: Skola för Samantha. Förskola för de andra två, om inte Mary slipper det då hon ju ska till tandläkaren.

Torsdag: Jag är fortsatt ledig. Skola och förskola på förmiddagen.

Fredag: Jag är fortsatt ledig. Skola och förskola på förmiddagen.

Lördag och söndag är oplanerade.

Gårdagens middag

Igår åt vi kyckling med ris och en salig blandning av grönsaker till. Jag valde att ta sallad, rivna morötter, lite broccoli och så en blandning av paprika och gurka. On the top valde jag att ta lite gul lök.

Idag, till lunch så har jag tänkt mig resterna från igår men i en ny variant. Blandade ihop morötterna, löken, salladsbladen, paprikan och gurkan tillsammans med riset och kycklingen. På detta ringlade jag lite olja. Sååå smaskens kände jag att det blev.

Gårdagens story på Instagram

Orolig natt

God morgon på dig! Just den här natten har jag inte sovit så bra om jag ska vara ärlig. Det har varit många uppvak inatt och ja, mycket tankar och känslor kanske man kan beskriva det bäst. Ibland har jag även vaknat till av att bebis levt rövare i magen, men det är egentligen bara mysigt att vakna upp till. Då vet jag ju att allt är bra.

Inatt vaknade jag upp en gång, insåg att jag hade Marys huvud inkörd i mina revben. Tittade åt hennes håll och såg att hon dessutom hade sitt ena ben vid Samanthas ansikte. Haha, jag kunde inte låta bli att ta ett kort på detta innan jag vände på Mary igen. Och detta hände inte bara en gång utan TRE gånger som jag fick vända ”rätt” på Mary under den här natten. Och även Ebba hade lagt sig på tvären där hon låg i sängen. Ja, varje gång som Micke är borta sover alla tre hos mig i vår säng..

Vi tar en lugn dag hemma idag har jag tänkt mig. Kanske att vi fortsätter pysslandet som vi började på igår. Ska visa barnens konstverk sedan i ett eget inlägg hade jag tänkt.

Micke kom igår fram till Tyskland och Leipzig där Dreamhack ska börja monteras upp idag. Vi har skickat bilder och filmer fram och tillbaka då FaceTime inte riktigt fungerar nu för Micke. Pratat i telefon varje morgon och kväll gör vi ju redan. Igår diskuterade vi lite namn, jag och Micke – för bebisen.. Vi har, som det känns nu, kommit överens om tilltalsnamnet och så har vi ett andranamn som vi båda funderar på. Jag skulle gärna vilja ha ett till andranamn också men det får vi fortsätta klura på.

Tipsar om bloggar

Jag är med i en grupp på Facebook som heter ”Social media support & share group (swedish)” – där vi bland annat läser och kommenterar varandras bloggar. På det här sättet har jag hittat massor med bloggar jag annars inte skulle ha hittat åt och som jag verkligen älskar att läsa och följa. Nu vill jag ge er tips om några av dessa bloggare!

Hanna skriver om hennes fyra månader med hennes keto – livsstil (Läs inlägget HÄR).

Jessica skriver ett inlägg om ”en klantig sak jag gjort?” (Läs inlägget HÄR).

Therese skriver om en ny vecka, med nya bekymmer. (Läs inlägget HÄR).

Madeleine skriver om att en bild inte säger hela sanningen och hur det är att leva med ätstörningar. (Läs inlägget HÄR).

Graviditetsvecka 24

Oj, vi går redan in i vecka 24 (23+0 – 23+6) och jag fattar som inte var tiden har tagit vägen. Igår när jag tittade in i en app stod det att jag redan passerat 57% av hela graviditeten. Alltså, what?! När skedde det liksom? Jag har inte hängt med alls i den här graviditeten. Eller jo, det har jag ju men det är inte lika stort fokus på graviditeten som då när man väntade första barnet. Däremot är jag glad över att jag inte har några krämpor, jag går fortfarande rätt mycket om dagarna (okej, bilkörandet har tagit över en viss del men försöker ändå att gå några rundor). Jag äter skapligt bra. Jag sover hyfsat bra om nätterna (1-2 gånger är jag uppe på toa men det är som ingenting tycker jag). Jag leker för fullt med tjejerna och busar med dem på deras villkor. Kort sagt, min kropp fungerar bra och jag trivs med detta. Enda som kan vara lite trixigt är just detta med blodsockret. Men även den har jag, tillsammans med vården, under kontroll.

Graviditetsdiabetesen

I förra vecko-inlägget skrev jag ju om att jag bland annat fått starta en insulinbehandling. Det kan ni läsa mer om HÄR och HÄR. Den här veckan som gått rapporterade jag in mina P-glukos (blodsocker) värden som vanligt i onsdagskväll. I torsdags hörde diabetessköterskan av sig via telefon. Jag ska höja måltidsinsulinet vid frukosten då dessa värden var fortsatt höga. Så numera har jag 5 enheter snabbverkande insulin till frukost, 2 enheter vardera vid lunch och middag men även metformin (blodsockersänkande tabletter) till frukost och till middagen. Jag har blåmärken på vänstra sidan av magen, då det är där jag tar insulinet (nä, jag tar inte på högra sidan då det gör ont!) men det är det värt att få – om jag och bebis mår bra.

Bland blåmärken och bristningar tas insulinet tre gånger om dagen just nu.

Utdrag från 1177

Fostret väger cirka 600 gram. Det är ungefär 30 centimeter långt. Huden börjar bli tjockare och täcks av fosterfett. Nu kan fostret suga på tummen, det är en träning av sugreflexen. De små blodkärlen i lungorna växer som mest mellan vecka 16 och 24. Barnet kan klara av att andas luft om hen skulle födas den här veckan. Men lungorna behöver utvecklas mer. Ofta behöver barn som föds så tidigt hjälp med andningen, till exempel av en respirator. Hörseln är väl utvecklad. Fostret känner igen röster och kan höra hjärtslag.                                                                  Barnets rörelser kan kännas utanpå magen.

Mina tankar inför förlossningen

Jag och Ebba , 2016

Det jag har börjat tänka en hel del på inför förlossningen är dels att jag nog kommer vilja be om planerad igångsättning just för att jag ändå haft ordentligt snabba förlossningar med alla tre. Med Ebba var jag som sagt inne på förlossningsavdelningen i 15 minuter bara (läs hennes förlossningsberättelse här). Det som också gör att jag går i tankarna om igångsättning är dels att Micke ju är bortrest väldigt mycket under våren och sommaren, vill då kunna veta med säkerhet att någon är med barnen / kan hämta dem från skola och förskola, osv. Det är inte många i vår närhet som jag faktiskt litar på till 100% när det kommer till barnen och att sitta barnvakt. Inte bara att jag ska lita på dem som vuxna människor, det ska kunna fungera ihop med den uppfostringsideologin som jag har (detta med nära föräldraskap och att ha en tro på att ha en nära anknytning bidrar till tillit och trygghet). Och dels så blir jag ju troligtvis inne på BB i någon till några dagar på grund av graviditetsdiabetesen och insulinbehandlingen… Så jag vill ju ha den biten under ”kontroll” så gott det går med barnen hemmavid också. Så jag kommer att ta upp detta med min barnmorska när jag träffar henne nästa gång (i februari).

Min viktresa under graviditeten

Har hittills inte passerat ”startvikten” som jag hade vid inskrivningen på MVC. Den startvikten låg på 63 kg (om jag minns rätt) och jag är nu (fortfarande) under 60 kg. Den senaste vägningen som jag gjorde i veckan visade på 59,9 kg.

Ätstörning UNS

Jag har så länge jag kan minnas egentligen haft tankar om mitt utseende, min vikt och vad jag äter. Jag har haft många stunder där jag faktiskt haft ångest över vad jag äter, hur mycket jag ätit och sådant. Jag har fått panik över hur mycket jag vägt och liknande. Det har varit jobbigt att inse att jag gått upp mycket i vikt under olika perioder i mitt liv. Under tiden jag bodde i Örebro och gick på gymnasiet så gick jag en gång till en ätstörningsklinik och där förklarade jag mina tankegångar för psykologen på plats. Det jag fick höra? Att jag var dum som hade såna tankar i princip. Att jag måste sluta tänka så och att det bara var att lägga ner de tankarna direkt. Inga tips, inga knep eller råd om HUR jag skulle tänka istället. Bara att jag skulle sluta tänka så dumt. Behöver jag säga att jag inte gick dit igen? Men innan dessa saker sades, så kom hon fram till att jag hade/har ätstörning UNS. Ofta är det så allting börjar, att det blir som en ”ingångsport till de andra ätstörningarna såsom bulimi och anorexia”.

Det jag har problem med är att jag typ växlar mellan att ”svälta mig” och att hetsäta. Vissa dagar äter jag egentligen nonstop känns det som. Äter två hela bröd på subway, kommer hem och äter middag med barnen, nattar dem och sedan fortsätter det med chips och cola.. Men andra dagar? Då är det ingen frukost, ingen lunch.. Äter med tjejerna för att de inte ska få mitt beteende till mat. Lägger mig för att slippa få suget efter cola och annat gott. Ibland händer det att jag sitter med otroligt illamående vid matbordet så pass att jag gråter – inför hela familjen. Ibland petar jag i maten, ibland äter jag 2-3 stora portioner. Jag har haft mycket tankar kring hur mycket jag gått upp och ner. Väger mig för ofta.. Har bylsiga kläder för att undvika visa saker och ting. Skäms.

Alltså.. Jag och mitt förhållande till mat är inte bra. Jag vet det. Men nu, framförallt under denna graviditeten nu då jag har graviditetsdiabetes så har jag fått tvinga mig till att äta trots att jag inte vill vissa dagar eller försöka ”hålla tillbaka” när det blir för mycket av någonting.

2008

Vad är Ätstörning UNS?

”UNS, ätstörningar Utan Närmare Specifikation, kan se ut på väldigt många olika sätt. Det finns nämligen många personer som har ett problematiskt förhållande till mat och till sin kropp men som är svåra att definiera och sätta diagnos på. Dessa personer får diagnosen UNS. Många som får diagnosen UNS lider av en hetsätningsstörning, ortorexi eller av en mildare variant av anorexi eller bulimi.” (Informationen hämtades från hemsidan ätstörningar.se).

”Ätstörning UNS står för ätstörning utan närmare specifikation och benämns ibland också ospecificerad ätstörning. Diagnosen beskriver en ätstörning där det förekommer symtom som vid anorexia nervosa eller bulimia nervosa, men inte i sådan omfattning att kriterierna för någon av dessa ätstörningar uppfylls. Ätstörning UNS uppfattas ibland som en mindre allvarlig ätstörning men tillståndet kan precis som anorexia nervosa och bulimia nervosa medföra allvarliga medicinska komplikationer och psykologiskt lidande. Vid ätstörning UNS är självkänslan starkt påverkad av vikt och kroppsform  och personen är upptagen av tankar om mat och ätande. Ätstörning UNS är den vanligaste formen av ätstörning. Förekomsten av ätstörning UNS är förmodligen minst lika vanlig som anorexia nervosa och bulimia nervosa tillsammans.” (Informationen hämtad från Sahlgrenska Universitetssjukhuset)