Sovande tös i min famn

Det var så otroligt längesedan som Ebba somnade hos mig på detta viset. Så mysigt det var. Hon låg verkligen med örat mot mitt bröst och kunde lyssna på hjärtslagen. Hon låg precis som hon låg när hon var en bebis. Som en groda på min mage / bröst. (Sorry för kvaliteten på bilden!)

12 timmar med pappa

Igår överraskade Micke barnen genom att komma hem. Jag visste om det och höll därför tjejerna uppe lite längre på kvällen än vad de brukar vara egentligen. Att det ringde på dörren och jag frågade dem om det kunde vara grannen vilket de ju trodde att det kunde vara, men pappa tittar in istället för grannen- det var verkligen dagens höjdpunkt. Han var med vid nattningen och myste med dem. Och när Samantha inte riktigt kunde somna så var hon uppe med oss en stund extra. Imorse blev det också mysstund med honom innan skola och förskola kallade på dem. 12 timmar kunde han vara hemma innan han nu åkt igen. Nu är han på väg till Trelleborg (tror jag det var) för att sedan resa vidare mot Tyskland och Dreamhack.

Jag skulle precis ta ett kort på hur han hade ena armen om Samantha och hur Ebba låg på på honom, kramandes. Sprang iväg för att hämta kameran men hittade dem såhär när jag kom in i sovrummet igen. Haha, typiskt. Ibland önskar man att man hade ögonblickskamera i ögonen typ..

Att sakna någon så mycket att det gör ont

Det är jobbiga dagar för barnen nu. De saknar deras pappa så otroligt mycket. Igårkväll var det Samanthas tur att brista ut i gråt och verkligen hulka fram att hon ville krama om honom och att hon ville ha honom hos sig / oss. Jag vill trösta men hon vill ju inte ha just MIN tröst, hon vill ju ha honom här. Hon fick en av hans T-shirts att sova med (förutom hennes vanliga snuttefilt). Den kramade hon stenhårt och verkligen luktade på allt som var Mickes (täcket, kudden och tröjan). Hon frågade också om det fanns risk att han kunde skada sig eller dö på arbetet. Jag var tvungen att säga ”Det finns alltid en risk för det. Han kan ramla ner från ställningen, eller att något händer med lastbilen då de åker längs vägarna. MEN, pappa är duktig på att köra lastbil, han vet att han ska vara försiktig och ta det lugnt och det gör han. Han tänker mycket på säkerheten och att han ska jobba på rätt sätt för att det inte ska hända någonting. Han vill ju komma hem till oss precis lika mycket som vi vill att han ska komma hem.” Det lugnade henne.. Att veta att han gör allt han kan för att inget ska hända och att han ju kommer hem till oss.

På morgonen igår var det Mary som verkligen påpekade med gråt i halsen att hon ville att pappa skulle komma hem. Och i telefonen när vi pratade med Micke på kvällen hade Ebba sagt åt honom ”Kom hem nu och var inte en bajskorv.”

Och då är det ändå… 13 dagar kvar innan vi ska upp och hämta hem honom, efter hans första (för i år) arbetsresa. Vi räknar ner tillsammans, vi kryssar över dagarna som varit och vi ser att det blir närmare för varje dag. Vi får till ett ”god morgon” – samtal varje dag och vi ringer och säger ”god natt” varje dag också. Vi pratar om sådant som är roligt och kul att göra ihop med deras pappa, vi tittar på bilder och skrattar till dem. Idag ska vi också ha ett FaceTime – samtal med honom. Samantha fick det löftet igår.

Men jag tycker det är jobbigt att vara den som är här. Att få ta alla tårar, all ilska och all saknad. Att få vara den som försöker trösta (i ibland tröstlösa försök). Ibland duger det bara för barnet att få ringa och prata med honom en stund. För det är ju pappa som inte är här. Som är så långt bort och som inte kan komma hem direkt. Och jag tror det blev tydligare den här gången när vi faktiskt åkte ifrån honom och åkte tre timmar bort från honom. Det blev så tydligt att det blev ett avstånd emellan oss.

Vi löste det!

Puh! Jag bara måste börja inlägget med att tacka er för ert hejarop och allt pepp som varit här inne de senaste dagarna i vårt bil-problem och hur vi skulle lösa allt kring den trasiga bilen och allting. Tack!

Vi löste hela biten som sagt. Vi beslöt oss för att jag och barnen skulle följa med honom till Stockholm i vår familjebil. Sagt och gjort, vi gjorde så igår. Han körde hela sträckan upp till Botkyrka-området (dit han skulle). Med ett stopp för att tanka så kom vi fram vid 13-tiden på dagen. Han lastade över sina saker till lastbilen samtidigt som vi gick i Riksteaterns lager av dekorer och kikade runt. Så otroligt spännande tyckte alla barnen!

Sedan var det dags för oss att åka, jag skulle nu köra 30 mil hem och klockan var nu kring 14-tiden. Betänk då att den längsta sträckan jag kört i sträck är 1,5 mil (enkelväg Huskvarna-Bankeryd, körde hem också den dagen). Det var inte heller det mest optimala vädret igår på vägen hem. Störtregn hela första timmen, fram till Nyköping. Väl där stannade vi en timme vid McDonalds så att tjejerna kunde leka lite och så åt vi mat innan vi fortsatte hemåt. Två timmar mörkerkörning, med en hel del lastbilar som jag var tvungen att köra om.

Ett tag då det var 120 sträcka på vägen frågade plötsligt Samantha (som då var den enda av barnen vakna) om vi fortfarande höll på att köra hemåt. Jag frågade hur hon menade. ”Det känns inte som om vi åker och det hörs inget.” var hennes kommentar. Precis just då sa jag åt henne att titta ut på högersidan för då körde jag om en lastbil (som körde i 90 km/h och jag i 110 km/h). ”WOOOOW!” hördes det bakom mig där hon satt.. Detta måste väl betyda att jag körde rätt bra eller vad? :p När de inte ens tror att vi rullar..

Vi kom hem 18.30, då blev det lite småpyssel här hemma och vi gjorde oss sedan i ordning för sängen. Dock tog det 1,5 timme för den sista att somna vid läggningen. Sedan kunde jag med äntligen somna.

Ändrade planer

Och jag hann knappt publicera inlägget imorse om hur veckan ser ut, innan första ändringen för veckan dök upp. Redan imorgonkväll måste Micke åka, vilket ger honom ikväll på sig att laga bilen – istället för att få även morgonkvällen på sig. Och detta i sin tur leder till att han blir borta två dagar längre denna omgång. Jag hoppas innerligt att de får igång bilen ikväll – annars kanske jag satsar på att hela familjen följer honom till Stockholm så att jag kan ta bilen tillbaka till Huskvarna efter att han lastat ur sina saker från bilen, helt enkelt. Borde egentligen inte vara några problem med 1-2 stopp på vägen hem därifrån. Okej, det kommer bli en riktigt sen kväll innan vi är hemma igen (22-23 på kvällen) och barnen kommer att sova i bilen. Men, vi får helt enkelt satsa på att äta på Mcdonalds eller liknande på den resan. Men, får se hur vi gör… Får ge Micke och hans vän en chans till att fixa arbetsbilen ikväll. Annars får jag ta en diskussion med Micke om hur vi ska lösa detta. För jag vill gärna ha familjebilen härhemma..

Det fanns en fundering hos er ifall inte han kunde ta buss eller tåg till Stockholm. Men, det är inte så enkelt som det låter. Han har dels 1 stor väska med ombyten för 2 veckor, dels 1 stor flyttlåda med matprodukter som han ska ha med sig för att äta under perioden, 1 stor rullväska med klättersaker och redskap för då han behöver arbeta fysiskt med att klättra och bygga saker. Sedan tillkommer även 1 ryggsäck med kontorsredskap såsom datorn och liknande. Troligtvis har jag glömt någon väska i mitt ”uppräknande” men ja, ni förstår att det inte blir så enkelt att ta tåg eller buss med alla dessa saker och sedan behöva ta kollektivtrafiken i Stockholm med dessa saker för att ta sig till slutdestinationen.

Veckans händelser (vecka 3)

Den här bilden på Ebba (tagen sommaren 2017 om jag inte missminner mig) får symbolisera den här veckan på något sätt.. Den börjar lugnt med en arbetsdag. Och sedan rullar det på med läkartider och lite annat smått och gott. På torsdag blir det däremot en annan historia, för det är då Micke åker iväg för sitt första längre tur iväg för i år. Det enda jag hoppas på egentligen inför att han åker iväg är att han lyckats laga hans arbetsbil innan torsdag – i så fall tar han ju den till och från Stockholm, där han ju sedan har en lastbil som väntar på honom. Men, blir inte hans arbetsbil klar och fixad – ja, då måste han ta familjebilen och då blir den stående i Stockholm i drygt 2 veckors tid. Och då blir vi här hemma ”tvungna” att tänka på bussen och att promenera dit vi ska ta oss. Okej, det är jag ju van vid sedan flera år tillbaka som körkortslös. Men att återgå till det ”livet” när jag nu känt på smaken av enkelheten med att ha en bil att kunna forsla runt oss i….

Måndag: Jobb 09.30-16
Tisdag: Mary tandläkaren och Ebba BVC.
Onsdag: Tvättstugan och så ska Mary och Samantha till barnmottagningen.
Torsdag: Micke åker iväg mot Stockholm på eftermiddagen.
Fredag: Kort dag för barnen på skola / förskola och sedan tar vi helg.
Lördag: Ledigt för oss som är hemma.
Söndag: Ledigt för oss som är hemma.

God morgon förresten! Hur är det med dig just idag? Har du sovit gott och blivit utvilad i helgen? Jag har sovit helt okej känns det som. Något sena kvällar (nätter!) men känns ändå skapligt utvilad. Vi har haft en lugn och skön helg där vi faktiskt delat upp oss emellanåt. I lördags var Samantha bjuden på ett kalas hos en klasskompis. Jag stannade kvar där under tiden kalaset var, just med tanke på alla hennes allergier – kan inte direkt vara lätt att hålla reda på alla dem. MEN! Den mamman hade gjort minipizzor – utan kryddor! Och talade om för Samantha att ena sorten hade sesam på sig, vilket hon ju inte tål. Men det var tydligt att det var just DEN sorten hon inte kunde äta. Och annars kunde hon äta allt (okej, salta pinnar stod i ett glas också – men det hade Samantha redan koll på att hon inte skulle ta av). Så på ett sätt kände jag mig överflödig just på kalaset. Tidigare på lördagen hade Micke tagit med Mary och Ebba på en lång biltur nedåt landet (ca 1 timme och 30 minuter enkelväg) och de tre hade umgåtts. På söndagen fick Mary följa med mig och handla på ICA, samtidigt som Ebba hade följt med Micke tidigare på dagen till en annan affär. Även idag fortsätter vi med uppdelningen. Samantha är på skolan (givetvis) och Mary är på förskolan. Jag hämtar dem klockan 13 båda två. Ebba däremot är med Micke då han jobbar vid kontoret och lite sådant idag..

Först ut… APT nu vid 09.30 och sedan rullar dagen på med diverse arbetsuppgifter.

Kostråd av dietisten

När jag var i vecka 14 (oj, är det redan 8 veckor sedan?!) fick jag en hel del skriftlig information och muntlig information i grupp angående kosten och vad man som graviddiabetiker bör tänka speciellt på. Dock finns det en del saker av de bra / nyttiga sakerna som inte alls går hem hos mig eller övriga familjen vilket gör att det minskar på dessa saker. Tänkte dra upp ett par exempel och visa er dels vad dietisten rekommenderade och dels vad jag tänker / anser kring just de sakerna.

Drycker

När det kommer till drycker är det ju ganska givet att jag ska plocka bort en del saker från det jag brukade dricka rätt mycket av. Coca-cola och oboy var (och är) mina två stora laster.. Annars dricker jag inga juice-produkter, jag dricker ingen alkohol eller någonting sådant. Ingen kaffe och inget te heller. Oboy och Cola har ju båda två mer än 10 gram kolhydrater per dl, vilket gör att de är BIG NO NO att dricka.

Sådant som är okej för mig att dricka är ju vatten, sockerfri saft och sockerfri läsk (light-produkter). Några drycker som är hyfsat okej, det vill säga – enbart till måltider; mini-MER, laktosfri mjölk, Eldorados multivitamindryck (det var bara några exempel på drycker som innehåller 1-3 gram kolhydrater per dl). Vanlig mjölk (dvs inte laktosfri) innehåller 4-6 gram kolhydrater per dl och är därför mindre bra än laktosfritt… Men jag får dricka och äta maximalt 5-6 dl mejeri (mjölk, yoghurt och fil, inklusive det som finns i maträtterna) per dag men bara cirka 2 dl per måltid.

Nötter (inklusive jordnötter) och frön

Detta anser dietisten är ett riktigt bra sätt att stilla suget efter fredagsmyset, eller ett bra och mättande tillbehör till ett mellanmål som verkligen har bra fetter i sig.. 30 gram (cirka 0,5 dl) är helt okej att äta upp till fem gånger i veckan. Men… Då vi har Samantha som är allergisk mot bland annat jordnötter, pistagenötter, cashewnötter och hasselnötter så har vi inga nötter hemma överhuvudtaget. Hon är även allergisk mot sesamfrön så vi är också riktigt försiktiga med frön här hemma.

Smoothies, juicer och liknande

När jag var på gruppinformationen angående kost för oss gravida med graviditetsdiabetes ställdes frågan om smoothies var ett bra alternativ till frukosten. Dietisten såg fundersam ut ett bra tag och var sedan tvungen att säga nej. Detta då det inte ger något som helst tuggmotstånd och är alltså en snabb källa till att maten förvandlas till glukos. Hon tog morot som ett exempel. Att göra morotsjuice var någonting vi inte skulle göra. Att riva moroten var ganska okej, men att ha morotsstavar var det absolut bästa då det gav mest tuggmotstånd och gav magsäcken mer att jobba med = stannar kvar längre i magsäcken och tar längre tid på sig att förvandlas till glukos. Likaså med andra frukter och bär – det var ingen direkt ”smart” idé att göra smoothies av detta då det inte ger något tuggmotstånd eller så.

”Sällanmat”

Dietisten var väldigt noga med att förklara att vi inte skulle behöva ändra om vår kost helt och hållet, eller att hon ville förbjuda oss att äta en viss mat. Chips, cola, godis, osv är fortfarande ok. MEN! Poängterade hon. I viss mängd och inte på fastande mage. Så vill vi exempelvis ha kvar vårt fredagsmys så kan vi först äta middag och typ direkt efter middagen ta en liten skål med chips (lämna då kvar chipspåsen i skåpet). Då blir det också en effekt av att chipsen blandas ihop med middagen och därför också inte påverkar blodsockret lika mycket som det skulle gjort om jag ätit den mängden på fastande mage. Men det är också därför den sortens mat kallas för ”sällanmat” – mat som går att äta väldigt sällan och i liten mängd.

Produkter till frukost och mellanmål

Jag såg att några av er tipsade om kvarg att äta till frukost (och till mellanmål fungerar det ju med), vilket även dietisten gjorde (dock ville hon att vi ska se upp med kolhydratinnehållet och hur mycket socker det är i varje enskild smak / märke). Kruxet är nog att jag inte tycker om kvarg eller keso alls. Aldrig gjort det och har försökt ett par omgångar både som tonåring och nu som vuxen. Men nä, usch är vad jag tycker om det. Likadant tycker jag om avokado. Alltså, jag förstår inte vitsen med det? Jag har aldrig gillat det heller. Jag vet att det innehåller massor med bra ämnen, bra fetter och liknande. Men nä, det går verkligen inte. Guacamole som många har till tacos exempelvis, äter jag ju inte heller.

Bromsande produkter

Jag nämnde ju tidigare att tuggmotstånd i maten ger också en bromsande effekt i blodsockerhöjningen. Det finns även andra saker såsom fett, protein och fibrer som gör att det får en bromsande effekt.

Grönsaker och frukt

Jag ska helst äta ett halvt kilo frukt och grönt per dag. Däremot ska jag tänka på att frukt och bär innehåller lösliga fibrer (vilket är bra) men även en hel del socker, vilket gör att jag bara får äta 2-3 frukter (2 dl bär är som en frukt) per dag. Max en vid tillfälle. Det som gör den här biten lite svår att uppnå är att jag äter inte ärtor, linser, bönor och liknande. Fungerar inte för mig. Broccoli är också en sådan sak jag har svårt för. Men exempelvis i FELIX´s kyckling och broccolipaj så fungerar det för mig, men inte att äta som tillbehör till middagen för att ta det som exempel. Ärtor brukar jag svälja hela bara för att barnen ska se att jag äter grönsaker jag med, så att inte de också slutar äta det. Konsistensen och smaken – usch!

Frukosten

Vid frukosten ska jag absolut begränsa mängden bröd, mjölk-produkter, gryn/müsli/flingor och juice. Men jag kan mer än gärna äta ägg, makrill i tomatsås, sill eller ansjovis till frukosten. Det är som sagt frukosten jag har haft svårast att anpassa i allt detta. Då jag har haft en (ful) vana att sedan typ mellanstadiet bara dricka Oboy till frukost. Och det har varit bra med det. Ett stort 4 deciliters glas med oboy och jag nöjer mig till lunchen. Jag tycker ju om ägg, helst krämigt – hårdkokt är absolut något jag inte gillar. Makrill i tomatsås gillar jag men de andra här hemma tycker inte om lukten så jag vill begränsa ätandet av det för deras skull. Ja, ni förstår.. Och dessutom ska frukosten kunna äta ståendes eller på språng då jag hjälper tjejerna hela morgonen också.