Dagens roliga

Vi har varit på en lekpark, precis som vi tänkte oss på morgonen. Men, blev även ett besök hos pappa Micke på hans arbete. Där de ju såg hur han klättrade kring byggnadsställningen då han byggde upp den. ”Pappa, får du verkligen klättra?” var en fråga de ställde honom. Och, man kan ju säga att de var nöjda med både fika och glass i det här vädret – på lekparken.

Corona – försvinn!

Någonting som jag verkligen är rent frustrerad över är hur Corona / Covid-19 har tagit hela Sverige / världen i sitt järngrepp. Jag är rent ut sagt ilsken och otroligt irriterad över detta. Inte nog med att det tar tusentals liv. Människor som blir utan sin älskade, sina mor-och farföräldrar, syskon, barn… Äldre som kanske får tillbringa sista tiden i livet utan anhöriga vid sin sida. Äldreboenden som stängs igen och förbjuder anhöriga att hälsa på. Isolering. Social distansering kallas det visst för. Men det är totalt isolering. Folk blir sjuka till höger och vänster, många branscher och företag som går i konkurs – som inte blir hjälpta av den svenska Regeringens ”krispaket”.

Många mindre företag, eller ja till och med såna som är egenföretagare utan att vara aktiebolag, tex Mickes företag eller barnens Gudfar, hur sjutton ska de företagen överleva?! De får inte ta del av några av Regeringens krispaket, då de inte är aktiebolag (som jag förstått det) och de är ju enmansföretag… Som tur är har Micke en bakgrund som ställningsmontör (bygga upp byggnadsställningar) så han är inhyrd nu i någon vecka i ett ställningsföretag – men som det ser ut är det bara för denna veckan ut. Sedan då?? Hela artistvärlden, alla de som jobbar för att bygga upp scenerna och rigga allt ljud och ljus. Jag vet att många av dessa har INGENTING att hämta från Regeringens krispaket. De står handfallna, de står utan någonting nu. De står utan jobb och utan sysselsättning. Utan ersättning eller någonting. Jag lider verkligen med dem!

Och någonting jag verkligen grämer mig över är att mina sommarplaner verkar kunna grusas bara sådär över en natt.. Ifjol var vi ju på Lapplandsveckan (en kristen konferens i Norrland), umgicks med min mamma och några av mina syskon med respektive och barn. Tjejerna älskade det! Och vi hade planerat att åka upp även denna sommaren. Framförallt för att låta mormor/mostrar och morbröder / kusiner få träffa det nya tillskottet i familjen. Men eftersom det brukar bli lätt över 10.000 tals människor på den konferensen så kommer den nog att ställas in – om inte restriktionerna ändras på sig innan dess (veckan efter midsommar), men det känns inte så aktuellt eller? Och just detta med att undvika onödiga resor, både inrikes och utrikes – ändras inte det på sig heller så kommer jag ju inte kunna åka upp till Lycksele, till min mamma och mina syskon, i sommar alls. Bitter, jag? Inte det minsta! *ironisk till tusen!* Jag vet att detta är ett minimalt problem i dagsläget, speciellt när man läser mina två tidigare stycken i det här inlägget. Jobb och hela branscher som läggs ner / gås i konkurs, människor som blir sjuka och dör… Och jag som grämer mig för att inte kunna åka ”hem” över en vecka i sommar? Ja, ni hör ju hur ”patetiskt” det låter.. Men jag har verkligen längtat hela året – speciellt efter jag sett tjejernas lycka på konferensen.

På Lappis 2019..

Veckan framför oss

Den här veckan är det en rätt lugn vecka för min del. Dels har jag bara några pass på jobbet, känns det som och dels mycket tid med barnen hemmavid. Vilket är riktigt skönt. Micke däremot jobbar troligtvis måndag – onsdag, får se hur vi löser torsdagen om han också jobbar den dagen helt enkelt.

Har lovat att ta med tjejerna ut till en lekpark idag, hoppas bara att solen är kvar framme när vi tänker ge oss ut. Annars blir det förmodligen en kort stund ute. Men vi alla behöver ju den stunden med. Så jag får väl ”stå ut” så sett.

Jag jobbar

Måndag: 16-22

Tisdag: 16-22

Torsdag 07.30-13.30

Fredag 07.00-14.00

Efter den här veckan har jag bara två pass kvar innan jag går hem.

P-glukos mätningarna

Det är något jag har slarvat med så oerhört mycket nu senaste 1,5 veckorna. Att mäta blodsockret, att ta insulin – och att faktiskt komma ihåg att äta på regelbundna tider. Hur svårt ska det vara?! Före mat – mäta sockret och ta insulin. Efter mat, mät sockret… På bilden nedan ser ni hur ”lite” jag faktiskt mätt mitt socker de senaste dagarna… Detta är från 1 april och framåt… Så har tänkt ta en riktig ”omstart” med detta och verkligen köra på. Det rör sig ju om bara några veckor till, förhoppningsvis. Larm på telefonen är ett måste nu känner jag.

Grönt = inom målvärdet. Rött = Över målvärdet.

Lite om ditten och datten

Har glömt att visa denna fantastiskt underbara, soliga bilden från förra veckan här på bloggen – den syns ju i för sig på Instagram men kanske inte alla som följer mig där. (HÄR kan du klicka för att komma till mitt Instagram-konto.) Lite skillnad dock mot vädret idag. -6 grader hade vi på morgonen när jag körde Samantha till skolan.

Idag blir det en lugn dag här hemma känner jag. Haft lite illamående nu på morgonen, som jag ju kopplar till graviditeten. Jag har börjat få mer och mer sammandragningar och mer .. jobbigt med vissa uppgifter. Städning? Uj, vad det tar på ryggen för tillfället! Har dessutom varit hemma från jobbet söndag-måndag då jag haft halsont på morgonen. Idag var det tursamt nog borta. Kanske jag kan jobba på fredag, om det fortsätter hålla sig undan. Skulle jobbat eftermiddag / kväll idag med, men blir ju hemma idag och imorgon med då vi ska ha två symtomfria dagar innan återvändandet till jobbet.

Jag tänkte att vi kunde köra en frågestund här på bloggen. En helt random, allmän frågestund helt enkelt där jag besvarar frågorna i ett (eller fler) inlägg imorgon.

Två dagar off

Två dagar off har jag haft, igår och i onsdags. Det var riktigt skönt kände jag och välbehövligt. Båda dagarna hade jag ju Mary och Ebba hemma med mig och Samantha var i skolan 8-13. Efter att vi hämtat Samantha i onsdags åkte vi fyra till McDonalds och köpte glass, satte oss ute och åt den i solen och lekte i deras ute-”gård”. Riktigt härligt och där var vi i en timme drygt i solskenet.

Jag har dock börjat fundera lite på att kanske ansöka om ledigt snart. Just i och med graviditeten och att jag knappt sover på nätterna. Men, samtidigt.. Jag mår fortfarande bra. Jag trivs med jobbet och jag känner att det faktiskt ger mig någonting. Och för att inte tala om hur bra det är för ekonomin just i det här läget (med Corona och allting) att jag faktiskt jobbar också. Så, jag har sagt att jag vill försöka kunna jobba fram till 19 april i alla fall. Men, får se om jag orkar så pass länge till eller hur det blir. Men det är mitt mål i alla fall.

Däremot har jag börjat höra rykten om att både diabetiker (görs det skillnad på typ 1 / typ 2 / graviditetsdiabetiker???) och gravida räknas in i riskgrupper från och med någon dag tillbaka? Hur ska jag tänka kring detta, känner jag rent spontant.

En bild från i somras då jag jobbade på nätterna som undersköterska på en geriatrisk avdelning på sjukhuset. Nu är jag ju också inom vården, men i hemtjänsten som undersköterska istället.

Hamstringen fortsätter av toapapper…

Såhär tomt såg det ut på toalettpapper och hushållspapper på min närmsta ICA. Samma sak såg mamma i Lycksele, på den ICA hon brukar handla på. Såå.. Summa summarum, hamstringen av toalettpapper fortsätter..

Två veckors tystnad

Nu har det nästan gått två veckor sedan jag skrev här senast. Det har skett en hel del sedan dess, känns det som – samtidigt som det knappt hänt något ”händelserikt” eller hur jag ska förklara det.

Nytt jobb

Jag har ju påbörjat mitt nya jobb inom hemtjänsten. Det gjorde jag tisdagen den 3 mars. Då var det första arbetsdagen. Och jag trivs riktigt bra på det jobbet, alla kollegor har varit riktigt hjälpsamma och snälla, inbjudande och välkomnande mot mig. Dock har det förekommit massor med frågor om graviditeten och om det är första barnet.. Hehe, njae.. Det är ju liksom mitt fjärde barn. ”VAAA?!” blir då responsen på det. Mycket att ta in dock, nya rutiner, nya kunder att lära sig adressen / vägen hem till. Ny lokal att lära känna och kollegor att komma nära. Det är ju en hel del processande i det hela känner jag. Har även haft svårt att hitta rutinen för hur jag ska kunna ta mina blodsocker-kontroller mellan alla kundbesök och speciellt få till det att kunna göra det 1,5-2 timmar efter måltid.

Graviditeten

Vad gäller graviditeten, nu då vi ändå är inne på ämnet. Jag tog blodprover i torsdags för flera orsaker. Dels var det en blodgruppering och ett blodstatus som MVC ville ha, ett långtidssocker till diabetesmottagningen och så ett blodstatus till Linköpings sjukhus på grund av att jag ska dit på torsdag för att göra ett EKG och UKG. Det som jag kunde utläsa av att själv gå in på 1177 / journalen är att jag dels har lågt HB igen, nu ännu lägre än jag haft någonsin. Är nere på 96 i HB. Och det gör ju absolut att jag känner mig riktigt trött och sover mer än gärna 1-2 gånger mitt på dagen i 1-2 timmar per gång, när jag är ledig. Men långtidssockret låg bättre till än tidigare i graviditeten, vilket ju var positivt. På fredag har jag dessutom ett TUL på specialmödravården att avverka. Då ska det bli skönt att få hälsa på bebis igen och se hur hon har det. Direkt efter det så är det ju ett möte med MVC, BVC och en socionom från familjecentralen för att diskutera tiden i direkt koppling till förlossningen och tiden efteråt. Men så som det ser ut nu blir ju Micke hemma – på grund av alla restriktioner kring Corona / Covid-19. Men just kring Corona gör jag ett eget inlägg senare – har så många tankar kring detta som jag vill lufta. Än så länge ligger min vikt också fortfarande under inskrivningsvikten (som var på 63 kg). Senaste idag var jag och vägde mig här hemma. 62,5 kg – mitt på dagen (brukar oftast väga mig på morgonen, direkt efter första toalettbesöket).