Ändrade planer

Och jag hann knappt publicera inlägget imorse om hur veckan ser ut, innan första ändringen för veckan dök upp. Redan imorgonkväll måste Micke åka, vilket ger honom ikväll på sig att laga bilen – istället för att få även morgonkvällen på sig. Och detta i sin tur leder till att han blir borta två dagar längre denna omgång. Jag hoppas innerligt att de får igång bilen ikväll – annars kanske jag satsar på att hela familjen följer honom till Stockholm så att jag kan ta bilen tillbaka till Huskvarna efter att han lastat ur sina saker från bilen, helt enkelt. Borde egentligen inte vara några problem med 1-2 stopp på vägen hem därifrån. Okej, det kommer bli en riktigt sen kväll innan vi är hemma igen (22-23 på kvällen) och barnen kommer att sova i bilen. Men, vi får helt enkelt satsa på att äta på Mcdonalds eller liknande på den resan. Men, får se hur vi gör… Får ge Micke och hans vän en chans till att fixa arbetsbilen ikväll. Annars får jag ta en diskussion med Micke om hur vi ska lösa detta. För jag vill gärna ha familjebilen härhemma..

Det fanns en fundering hos er ifall inte han kunde ta buss eller tåg till Stockholm. Men, det är inte så enkelt som det låter. Han har dels 1 stor väska med ombyten för 2 veckor, dels 1 stor flyttlåda med matprodukter som han ska ha med sig för att äta under perioden, 1 stor rullväska med klättersaker och redskap för då han behöver arbeta fysiskt med att klättra och bygga saker. Sedan tillkommer även 1 ryggsäck med kontorsredskap såsom datorn och liknande. Troligtvis har jag glömt någon väska i mitt ”uppräknande” men ja, ni förstår att det inte blir så enkelt att ta tåg eller buss med alla dessa saker och sedan behöva ta kollektivtrafiken i Stockholm med dessa saker för att ta sig till slutdestinationen.

Veckans händelser (vecka 3)

Den här bilden på Ebba (tagen sommaren 2017 om jag inte missminner mig) får symbolisera den här veckan på något sätt.. Den börjar lugnt med en arbetsdag. Och sedan rullar det på med läkartider och lite annat smått och gott. På torsdag blir det däremot en annan historia, för det är då Micke åker iväg för sitt första längre tur iväg för i år. Det enda jag hoppas på egentligen inför att han åker iväg är att han lyckats laga hans arbetsbil innan torsdag – i så fall tar han ju den till och från Stockholm, där han ju sedan har en lastbil som väntar på honom. Men, blir inte hans arbetsbil klar och fixad – ja, då måste han ta familjebilen och då blir den stående i Stockholm i drygt 2 veckors tid. Och då blir vi här hemma ”tvungna” att tänka på bussen och att promenera dit vi ska ta oss. Okej, det är jag ju van vid sedan flera år tillbaka som körkortslös. Men att återgå till det ”livet” när jag nu känt på smaken av enkelheten med att ha en bil att kunna forsla runt oss i….

Måndag: Jobb 09.30-16
Tisdag: Mary tandläkaren och Ebba BVC.
Onsdag: Tvättstugan och så ska Mary och Samantha till barnmottagningen.
Torsdag: Micke åker iväg mot Stockholm på eftermiddagen.
Fredag: Kort dag för barnen på skola / förskola och sedan tar vi helg.
Lördag: Ledigt för oss som är hemma.
Söndag: Ledigt för oss som är hemma.

God morgon förresten! Hur är det med dig just idag? Har du sovit gott och blivit utvilad i helgen? Jag har sovit helt okej känns det som. Något sena kvällar (nätter!) men känns ändå skapligt utvilad. Vi har haft en lugn och skön helg där vi faktiskt delat upp oss emellanåt. I lördags var Samantha bjuden på ett kalas hos en klasskompis. Jag stannade kvar där under tiden kalaset var, just med tanke på alla hennes allergier – kan inte direkt vara lätt att hålla reda på alla dem. MEN! Den mamman hade gjort minipizzor – utan kryddor! Och talade om för Samantha att ena sorten hade sesam på sig, vilket hon ju inte tål. Men det var tydligt att det var just DEN sorten hon inte kunde äta. Och annars kunde hon äta allt (okej, salta pinnar stod i ett glas också – men det hade Samantha redan koll på att hon inte skulle ta av). Så på ett sätt kände jag mig överflödig just på kalaset. Tidigare på lördagen hade Micke tagit med Mary och Ebba på en lång biltur nedåt landet (ca 1 timme och 30 minuter enkelväg) och de tre hade umgåtts. På söndagen fick Mary följa med mig och handla på ICA, samtidigt som Ebba hade följt med Micke tidigare på dagen till en annan affär. Även idag fortsätter vi med uppdelningen. Samantha är på skolan (givetvis) och Mary är på förskolan. Jag hämtar dem klockan 13 båda två. Ebba däremot är med Micke då han jobbar vid kontoret och lite sådant idag..

Först ut… APT nu vid 09.30 och sedan rullar dagen på med diverse arbetsuppgifter.

Min graviditet såhär långt

Idag går jag in i en ny graviditetsvecka, vilket då passar riktigt bra med att skriva ett inlägg om graviditeten såhär långt. Jag har passerat halvvägs vid det här laget.

Graviditetsvecka 22 (21+0 – 21+6)

Fostret blundar hela tiden, men kan se ljus och mörker genom de tunna ögonlocken. Vikten har ökat till 450 gram, längden till 27 centimeter. Du som är gravid kan ha lättare att få hål i tänderna. Hormonerna påverkar tandköttet. Du kan märka att tandköttet lättare blir inflammerat. Det är viktigt att vara noga med tandborstningen. När du är gravid blir kroppens leder rörligare. Du kan då få ont i bäckenet, korsryggen, ljumskarna, höfterna, på skinkorna, baksidan av låren och över blygdbenet. Många som är gravida får förstoppning. Vid en förstoppning har du svårt att bajsa och det kan också göra ont. Ofta räcker det att dricka mer vätska, äta mer fiberrik mat och röra på sig. (Utdrag från 1177)

Mitt mående

Jag har mått dåligt, framförallt på morgonen… Från cirka vecka 6-7 mådde jag illa så pass mycket att jag spydde 1-3 gånger varje morgon. Kaffelukt var en riktig trigger för min del. Hade morgonillamående fram till vecka 16 ungefär. Men där tog en influensa över och jag blev dålig på grund av den också. Absolut ingen hit att vara sjuk samtidigt som man är gravid. Usch! Men, det gick över det med. I dagsläget mår jag faktiskt riktigt bra! Inga krämpor som är direkt relaterade till graviditeten kan man säga. Jag får springa på toaletten 2-3 gånger per natt för att kissa, men det är en ”världslig sak” som Karlsson på taket skulle ha sagt.

KUB och RUL

Jag har hunnit med både KUB och RUL i ultraljudsväg redan. KUB indikerade på väldigt låg risk för de tre riskgrupperna av kromosomavvikelse man tittar på, vilket var skönt. Och RUL visade på en frisk bebis – såvitt de kunde se med ultraljudet i alla fall. Och könet…. Det blir en flicka till, vi får en till flicka i vår familj. En fyrklöver i flickor, det är inte illa det! Däremot kommer jag att få ett riktat ultraljud nu den sjunde januari för att titta extra på bebisens hjärta. Detta på grund av att jag har medfött hjärtfel och Samantha också. Så, det är bara för att utesluta hjärtfel hos bebis, vilket är riktigt skönt – trots att det på RUL såg riktigt bra ut även hjärtat.

Graviditetskomplikationer

Jag skrev ju lite längre upp att jag inte har direkta krämpor rörande graviditeten. Men jag har däremot en del komplikationer som är så pass att man räknar in mig i en riskgraviditet. Jag har diagnosticerats med graviditetsdiabetes. Jag hade dessutom så pass höga fastevärden och en del postmåltidsvärden som gjorde att jag fick börja med blodsockersänkande tabletter som jag nu tar 2 på morgonen och 2 på kvällen av. Dessa tabletter gör dock en hel del med min mage. Jag kan bli kallsvettig, helt panikslagen och får springa in på toaletten där jag då visas vara riktigt lös i magen. Detta skulle gå över efter 1-2 veckor men har nu tagit tabletterna i någon månad och njae… Det har inte gått över. Har detta fortfarande 3-4 gånger i veckan, vilket är rätt jobbigt då det väl sker.

Jag ska även på tisdag till diabetesmottagningen för instruktionsgenomgång för att sedan börja med måltidsinsulin då man sett att mitt blodsocker inte dämpats tillräckligt med tabletterna.

Jag vet att på grund av detta får jag ett återbesök på specialmödravården i vecka 28 och i vecka 32, troligtvis då med TUL (tillväxtultraljud) för att se så att bebis faktiskt mår bra.

Men det är inte bara graviditetsdiabetesen som jag har i åtanke och som kan göra att min graviditet blir ett risktagande. Jag har ju ett medfött hjärtfel, som jag nämnde tidigare. Och… Vad man kan se är ju att med tanke på det medfödda hjärtfelet (som ju beror på att jag har Turners syndrom) är att jag kan få någonting som heter aortadissektion. Alltså att aortan kan brista av den stora ansträngningen som det ju faktiskt är att vara gravid och att föda barn. Vilket gör att jag bara går och väntar just nu på en remiss till Linköpings hjärtavdelning för att få ett EKG och UKG gjort – för att utesluta denna risk. Jag vill absolut föda vaginalt om det går – är helt och hållet rädd för kejsarsnitt och vägrar det om möjligt.

Funderingar

Det vi, eller snarare jag, funderar på mycket här hemma är vad bebisen ska heta. Jag hade riktat in mig på ett namn.. Men insåg igår först att det namnet har samma första bokstav som en av systrarna, så det skulle bli samma initialer. Hm, kanske inte är en sådan stor sak egentligen men… Hade varit roligt om alla hade varsin bokstav så att säga.

Farfar!!

Idag tog jag ”modet till mig” och körde med alla tre barnen ut till Bankeryd (1,5 mil enkelväg) för att de skulle få åka till deras farfars grav. Micke kom efter i en annan bil (hans arbetsbil) så vi möttes upp på plats. Men när vi närmade oss minneslunden där min svärfar har sin aska strödd så kom Mary ihåg vägen och ropade högt ”Farfar!!” och sprang fram sista biten. Hon är verkligen den som tagit illa vid sig att farfar dog. Nu är det ju snart 2 år sedan han dog i sin cancer men hon kommer ihåg det. Hon sitter allt som oftast med en långtröja som var hans, hon till och med sover i den emellanåt. Den tröjan är som en snuttefilt för henne – likställd med hennes ”ordinarie” filt.

Där fick de lämna rosor och vi stod och pratade lite allmänt just vid minneslunden. Där finns även askan efter en av Mickes farbröder… Och en bit bort ligger hans farmor och farfar begravda. Så just den här kyrkogården betyder mycket för Micke. När vi skulle åka hem fick jag med mig två barn i bilen, och Micke hade ett i sin bil. Jag startade och tror att Micke var åtminstone en minut efter mig på att starta. Och ändå kom han hem före oss. Han tog en annan väg och eftersom han är mer van vid att köra dessa vägar så blev det ju en naturlig konsekvens av det hela.

Året 2020

Vad vill jag egentligen med det här året som ligger framför oss nu? Hur går mina tankar och var leder allt detta mig? Jag vet inte riktigt… Jag försöker tänka på det, jag försöker forma allt i ord, men det blir ungefär som tusen utkast innan jag inser att jag inte kan forma alla tankar i just ord. Jag gör ett försök att forma några saker i alla fall.

Verklighetens iskalla dusch

Från och med mitten på februari kommer Micke att köra lastbil i olika turnéer, vilket gör att han kommer vara borta i princip hela våren och troligtvis typ hela sommaren med. Detta gör att jag kommer att bli så gott som ensamstående med 3 (och senare 4) barn. Jag kommer få rodda två födelsedagar och ett stort födelsedagskalas på Leos lekland själv. Jag kommer få rodda vardagen med att vara höggravid och lämna/hämta på skola och förskola. Jag kommer få rodda vardagen i att vara nyförlöst och lämna/hämta på skola och förskola. Allt kring hushållet med, disk, tvätt (allmän tvättstuga i källaren), städ, matlagning och allt kring barnen. Det kommer att ligga på mig.

Som tur var tog jag ju körkortet i höstas. Men det är ändå inte säkert att jag kommer ha en bil hemmavid då Micke behöver en bil då han åker till Stockholm (basplatsen för varifrån han utgår med alla turnéer).

Födelsedagar

  • Ebba blir 4 år den 5 januari.
  • Samantha blir 7 år den 4 april.
  • Mary blir 6 år den 22 april.
  • Micke blir 50 år den 2 juni.
  • Jag blir 30 år den 29 augusti.

Familjen utökas

I maj beräknas vår nyaste familjemedlem att födas in i vår familj. Vi hade ett ultraljud den 20 december och allting såg riktigt bra ut med den livliga bebisen i magen. Tjejerna och vi föräldrar ser fram emot detta riktigt mycket och längtar massor efter att lära känna den lilla krabaten.

Skolstarten

I år börjar Samantha i klass 1 efter sommaren. Och på skolgården kommer hon att få sällskap av Mary som börjar i förskoleklass nu i år. Ebba kommer få gå sina femton timmar i veckan på förskolan (hon har två år kvar i förskolan) och bebisen blir hemma med mig.

Önskningar

  • Jag önskar att vi i familjen kan åka till Lapplandsveckan, en kristen konferens några mil utanför Lycksele i Norrland som pågår årligen den första juliveckan.
  • Jag önskar att vi kunde åka iväg på minst 1 weekend hela familjen, då Micke kommer att jobba riktigt mycket med arbetsresor, turnéer och liknande så han kommer ju vara borta en hel del.
  • Fick jag önska helt och hållet så vill jag helst fira jul i Norrland i år. Att få fira jul tillsammans med min mamma, mina syskon med familjer och.. ja helt enkelt få en vit jul med massor av snö och att kunna leka timtals ute i snön.
  • Men viktigast av allt så önskar jag att vi i familjen kommer att få må bra, vara friska och inte vara med om några olyckor. Att vi helt enkelt få ha en god hälsa det här året.

Trebarnsmamman Annica

Ett nytt år är kommen. En nystart för vissa. En chans att börja om på nytt. För mig känns det lite så. Jag har ju bloggat på olika sätt i flera års tid. Men, aldrig riktigt… ”fastnat” på ett ställe länge nog tror jag. Jag hoppas att du vill stanna här i den här bloggen med mig och hänga med under livets gång framöver.

Vem är jag då? Jag heter Annica och är 29 år. Jag bor tillsammans med Micke och våra tre barn; Samantha, Mary och Ebba i Huskvarna. Men jag är ursprungligen från Lycksele i Norrland, vilket jag saknar tokmycket då jag är härnere i Småland. Vi väntar dessutom tillökning i maj 2020, vilket vi alla ser fram emot med stor glädje.

Från vänster: Ebba, Samantha och Mary. Bild tagen i december 2017.

Vad gillar jag att göra på min fritid? Och vad är det jag sysslar med i yrkeslivet? På min fritid gillar jag att dels hänga med barnen och se hur de samspelar, utvecklas och leker med varandra. Det är någonting jag verkligen älskar! Men min hobby är att släktforska och att hitta nya grenar, personer, fakta och historier kring personer i min släkt bakåt i tiden.

Jag är utbildad undersköterska och utbildad butiksäljare, men jobbar för tillfället som modersmålslärare i svenskt teckenspråk i grundskolenivå. Jag utbildar i teckenspråk som modersmål då det även är mitt modersmål då jag är hörselskadad. Jag är dessutom synskadad, vilket dock inte hindrar mig i min vardag.

En bild på mig från november 2017.