Graviditetsvecka 28

Oh shit, redan en vecka till?! Ja, jag börjar ju förstå att jag är gravid nu. Skämt, åsido. 91 dagar kvar till beräknad förlossning, som det ser ut nu. Över 67% av hela graviditeten har gått. Det börjar ju närma sig med stormsteg nu känner jag på ett sätt. Den här (graviditets)veckan som väntar mig är en utan kontroller och utan några speciella möten eller liknande.

Hur känner jag mig?

Jag har ibland fått som en förkänning på hur sammandragningar känns även denna graviditeten. Men även att jag börjat få en försmak på foglossning. Tex mina höfter låser sig emellanåt, beroende på hur jag ligger / sitter. Annars är det ändå en härlig period som jag befinner mig i. Lite tröttare än vanligt, lite mer huvudvärk än vanligt men that’s it. Eller ja, en sak har börjat bli lite jobbigt faktiskt. Att jag på natten, drygt 1-2 timmar efter att jag somnat vaknar och har som mensvärk i magen. Lite känning i ryggen med. Men magen är det som är värst. Och ja… Inatt slog jag rekord tror jag. Lade mig 22.30 ungefär. Vaknar upp vid 00-tiden och då hade Micke lagt sig han med och somnat. 00.30 kunde jag inte ligga kvar i sängen längre, för rastlös på grund av mensvärk-känslan. Försökte somna om i vardagsrummet.. Försökte med det i 1,5 timme innan jag gav upp och gick tillbaka till sängen (där jag snurrade runt, försökte somna i alla olika ställningar och provade till och med att sitta upp i sängen). Sista gången jag tittade på klockan var vid 5-tiden imorse.. SNARK!

Somnar numera oftast med en kudde under maten/ mellan benen. För stöd. Men vaknar på morgonen med den under båda benen och jag liggandes på rygg.. Haha..!

Graviditetsdiabetes

Som jag berättat öppet under hela tiden är ju att jag har graviditetsdiabetes och ja… Vad kan jag säga? Det blev ytterligare höjning på insulinet när jag pratade med sjuksköterskan i torsdags. Nu tar jag 12E + 8E + 8E av måltidsinsulinet och 4E av det långtidsverkande insulinet som jag tar till kvällen. Jag tar ju även två tabletter blodsockersänkande till morgonen och två till kvällen. Vill ni läsa om hur det gått med graviditetsdiabetesen hittills så kan ni läsa om det HÄR. Två av middagarna efter den ändringen har gett mig sockervärden under 4,0 – vilket i sig gett mig en del känningar. Och jag har fått dricka lite saft eller något liknande efteråt. Men… Man får hoppas att detta ändå ger sig och att insulin-behandlingen ändå hjälper mig / bebisen att må bra.

Utdrag från 1177

Fostret är cirka 39 centimeter långt och väger drygt ett kilogram. Det har stora chanser att överleva om det skulle födas nu. Fostret kan fortfarande vända sig ett tag till. De flesta brukar sedan lägga sig tillrätta med huvudet nedåt i ingången till bäckenet. En del lägger sig istället på sidan eller med stjärten nedåt. Du som är gravid kan känna att känslorna och humöret svänger, precis som i början av graviditeten. Livmodern är ofta så stor att det kan vara svårt att röra sig som vanligt. Mjölkkörtlarna i brösten förbereder sig på att producera mjölk. Den första mjölken kallas råmjölk och kan läcka från brösten redan nu.

Graviditetsvecka 27

Men alltså! Hjälp, nyss skrev jag ju om vecka 26? Är vecka 27 (26+0 – 26+6) redan här?? Alltså, jag hinner ju knappt blinka känns det som. Tiden verkligen rusar iväg. Och det är ju någonting jag tänkt på genom hela den här graviditeten. Det är som om jag inte hinner njuta av denna (sista) graviditet. Vardagen rullar på i för stor utsträckning att jag inte hinner med, barn ska lämnas / hämtas på skola och förskola. Jobbet kallar på min uppmärksamhet, hemmet och alla de där vardagliga sysslorna med. Jag hinner som inte riktigt tänka efter – under dagarna.

Igår insåg jag en annan sak. Nu är vi nere på TVÅSIFFRIGT!! Hur insane är inte det egentligen?! Idag är det 98 dagar kvar till BF-datumet.

Bild tagen i onsdags – 5 februari 2020. Minusgrader och endast en tunn tröja på mig ute.. LOVE IT! Började kännas som lite vinter, äntligen!

Mödravårdscentralen

I måndags var jag på en vanlig kontroll hos MVC. Om detta kan ni läsa mer om HÄR. Men så ringde min barnmorska även en gång under veckan. Doktorn hade ju konsulterats angående mitt låga järn-värde och om 2 veckor (från då) ska jag ta en ny blodstatus samt lämna ett CRP (sänkan?) för att utesluta infektion av något slag. Min fråga nu är då, varför vänta med att ta ett CRP i det läget? Ska fortsätta med järntabletter en gång om dagen i alla fall.

Det blev också inbokat ett möte med BVC och en kurator i slutet på mars – för att diskutera en plan ifall Micke är borta på arbetsresa då det är dags att föda. Med tanke på de andra tre barnen vill jag göra det så bra som möjligt för dem. Både vad gäller trygghet, rutiner, lämning/hämning på skola/förskola och att den uppfostran jag har (nära föräldraskap, anknytningsteorin, osv) respekteras till fullo.

Graviditetsdiabetesen

Förra gången jag pratade med diabetessköterskan fick jag ju höja insulin-enheterna samt fick lägga till långtidsverkande insulin på kvällen. Igår ringde de igen efter att jag rapporterat in alla värden. Höjning igen. Så nu kommer jag med måltidsinsulinet att ta:
10E + 6E + 6E. Med långtidsinsulinet ska jag också höja så numera ska jag ta 4E av den. Och så givetvis fortsätta med metforminet. Men denna gången tyckte sköterskan att värdena ändå såg relativt bra ut, att vi måste följa bebisens utveckling och mina hormoner, det är därför det blir en sådan ökning varje vecka i princip. Det var som marginella höjningar av mina värden och hon sa att det syntes att jag verkligen försökte få det att fungera med allting.

Min viktresa under graviditeten

Imorse landade jag på 60,8 kg härhemma. Märker ju lite skillnad på MVC vågen och vår hemma-våg. Detta är ju också en skillnad för på MVC har jag ju fortfarande kläderna på. Men i måndags då jag vägde mig på MVC vägde jag 61,7 kg. Stämmer nog rätt bra om man tar bort klädernas vikt och så med.

Utdrag från 1177

Livmodern har vuxit så att den översta delen på livmodern finns nu mellan naveln och revbenen. Fostret är omkring 37 centimeter långt och det väger knappt ett kilo. Vissa barn kommer att födas med mycket hår, medan andra inte har något hår alls när de föds. Det finns ännu gott om plats för fostret att röra sig på. Många foster är mer vakna på kvällen. Då kan det sparka mer i magen. När fostret rör sig tränas musklerna så att det blir starkare i kroppen. Ibland går det att känna en liten fot som trycker mot magen. Det är fostret som prövar sina krafter. Du kanske kan känna hur det trycker emot när du försiktigt trycker tillbaka. Graviditeten upplevs ofta mer verklig när magen växer och det går att känna fosterrörelserna utanpå.

MVC – besöket

Idag har jag varit på ett besök på MVC och träffade min otroligt glada och underbara barnmorska. Det är sådan person där man klickar direkt med känner jag. Och hon har idag även erkänt att vi pratar så mycket om allting att hon faktiskt glömt att fråga mig en sak, två besök på raken. Så det är bara roligt att gå till henne när det är så!

Viktresan

Just nu vägde jag in mig på 61 kg. Uppe vid inskrivningsvikten enligt henne (jag kanske minns fel sedan tidigare, trodde den låg på 63 kg).

S/F-måttet

Nu i vecka 25+2 ligger jag på 24 cm i S/F-måttet. Vilket är precis mitt på medelkurvan.

Hb – värdet

Jag ligger på 100 i Hb-värdet, vilket är mindre än tidigare. Vid förra besöket (inskrivningen vid vecka 13) låg jag på 119. Fick efter besöket gå och ta ett venöst blodprov också för att kontrollera järn-värdet ännu mer noga.

P-glukosen

Låg på 4,5 och detta var ett riktigt bra värde då det också var 1,5 timme efter påbörjad lunch. Glad över att ha fått sockervärdena under kontroll – för tillfället.

Blodtrycket

Angående blodtrycket låg jag på 110/70, vilket ju är ett bra tryck både enligt min ”erfarenhet” av mitt egna blodtryck och enligt barnmorskan.

Fosterljuden (bebisens hjärtslag)

Hjärtat på bebisen slog i stadiga 142 slag per minut. Förra besöket (förra veckan) låg det på 149/minut så bebisen har ju ett bra, tickande, hjärta.

Specialistmödravården

Jag ska till specialistmödravården i slutet på februari för att ha ett tillväxtultraljud samt diskutera med läkare angående senare delen av graviditeten och hur man ska tänka kring förlossningen. Min barnmorska rekommenderade också att jag skulle ta upp detta angående mina tankar kring hur allting ska lösas kring förlossningen om inte Micke är hemma vid den tidpunkten. Kanske en igångsättning? Det ska jag ta upp med läkaren då.

EKG / UKG

Jag kunde uppdatera min barnmorska om att jag ska få en tid för att åka till Linköping för att göra ett EKG och UKG på hjärtat – just för att försäkra mig om att mitt hjärta fortfarande är så pass friskt och starkt att det klarar en vaginal förlossning (min största skräck är kejsarsnitt så vill verkligen inte hamna i den situationen).

Graviditetsvecka 26

Jag går redan in i vecka 26 (vecka 25+0 – 25+6) i min fjärde graviditet. Den här veckan har jag knappt reflekterat över att jag faktiskt är gravid, förrän igårkväll. Då fick jag en (den första i denna graviditeten) sammandragning. Ville då duscha varmt och länge, innan jag tog alvedon. Fick dock inte duscha själv, haha så är det när man är småbarnsmamma. Ebba ville prompt duscha med mig. Vilket ju hon fick då. Annars har ju denna veckan (vecka 25) varit lugn. Bebis har rört på sig typ hela dagarna känns det som ibland. Jag hade en lindrig magsjuka mitt i veckan, men.. Den gick över rätt fort för min del.

Min viktresa under graviditeten

För 11 dagar sedan vägde jag mig. Vägde då 59,9 kg och låg därför också under inskrinvingsvikten på MVC som var 63 kg.

Graviditetsdiabetesen

Jag skrev ett eget inlägg om hur det går med min graviditetsdiabetes, igår, klicka här så kan du läsa där också.

Tjejernas tankar

Samantha frågade mig senast igårkväll om bebisen är igång och sparkar. Hon vet att jag har åkt in en gång för att jag känt av bebisen mindre (läs om det här) så hon är väldigt mån om att bebis ska röra sig och hålla igång. Alla tre tjejerna är förresten väldigt mån om att klappa på magen, att säga god morgon /god natt till bebisen. Och Samantha är nog den som har mest funderingar över det hela med livet inuti mammans mage. ”Mamma, kan du hälsa bebisen från mig?”, ”Kan bebisen höra dig?” och ”Oh, kan den höra mig också?! Men HUR??” är bara några saker hon sagt de senaste dagarna. Mary är dock lite besviken. Hon vill ju så gärna ha en storebror, men det har jag förklarat att det blir rätt svårt för mig att fixa.. Haha..

I slutet på förra graviditeten (då jag väntade Ebba). Såhär låg vi ofta vid nattningarna då.
Hela tiden nära magen. Samma fascination ser jag denna gång hos tjejerna.

Mödravårdscentralen

Den här (graviditets)veckan väntar ett besök på MVC. Det blir mitt ”vecka 25” – besök. Då blir det att ta ett SF-mått (där man mäter livmoderns storlek) och lyssna på bebisens hjärtslag. Men inte bara det – det blir att väga mig också. Att kontrollera blodsockret ska göras (tror jag? Jag gör ju detta redan 7 gånger om dagen?). Blodtrycket ska också tas. Eventuellt ett urinprov också. I vanliga fall brukar man ju få moderskapsintyget denna kontroll på MVC men jag har redan fått det – i vecka 20 tror jag att det var. Men jag kommer att få be om ett till – då jag glömde att skicka in det direkt och har nu slarvat bort det (Hej, gravidhjärna!).

Specialremiss på grund av Turners syndrom

Jag har ju Turners syndrom (vilket ni kommer få läsa en hel del om denna månaden i den här bloggen). På grund av detta är ju alla graviditeter jag har en högrisk. Jag läste igår på 1177 i min journal att jag ska kallas till Linköping för att göra EKG och UKG (hjärtkontroller) på mig själv. Detta blir troligen i vecka 11-12 någon gång. Och precis just då är även Micke borta på en till arbetsresa, så jag hoppas att jag kan ordna det med barnen under tiden jag åker dit.

Utdrag från 1177

Nu utvecklar fostret sina lungor. Det tränar på att andas genom att dra in och ut fostervatten i lungorna. Fostret kan öppna och stänga sina ögon. Längden är cirka 35 centimeter och vikten är 800 till 900 gram. Fostret kan höra ljud som kurrande mage, röster och nysningar. En del gravida får åderbråck. Åderbråck är när blodådrorna blir utvidgade. Det är vanligast att få åderbråck på benen, i underlivet eller i ändtarmen.

Resan med graviditetsdiabetes

Metformin – blodsockersänkande tabletter

  • Den 25 november började jag med metformin. 1 tablett till kvällen.
  • Den 29 november ökade jag dosen till 1+1 (en tablett på morgonen och en på kvällen).
  • Den 2 december fick jag öka dosen igen. Nu till 1+2.
  • Den 5 december ökade jag sista gången med metformin. Dosen blev 2+2. Den dosen har jag fortfarande.

Måltidsinsulin – korttidsverkande

  • Den 7 januari började jag med måltidsinsulin. 2 E (enheter) till frukost, lunch och middag.
  • Den 17 januari fick jag öka måltidsinsulinet vid frukosten. Nu tog jag alltså 5E + 2E + 2E.
  • Den 25 januari fick jag öka frukostinsulinet ytterligare. Nu tog jag 7E + 2E + 2E.

Mina tankar om hur det gått?

Hittills har jag egentligen inte haft några känningar vare sig på höga värden eller på de (fåtalet) låga jag haft. Eller ja, jag hade ju en del känningar innan jag hade inskrivningssamtalet på MVC med barnmorskan och vi tog det första blodprovet för P-glukos. Det var ju därför jag i början på november själv hade köpt en mätare för att kunna mäta hemmavid.

Att ta medicinerna och att sticka mig själv – den biten är det ”minsta” bekymret. Det jag tycker är det ”värsta” är att jag kan äta hur bra som helst, men… det är så mycket som spelar roll i detta. Det är inte bara vad jag äter som påverkar. Det är även sömnen, motionen och stressen i min vardag som påverkar. Även om jag äter bra till frukosten, så blir det högt värde på grund av att jag får stressa lite för att hinna med allt kring tjejerna, lämning och sådant.

Måltidsinsulinet, då jag tog 5E till frukost.

Idag, den 31 januari, fick jag ett samtal från diabetessköterskan.

  • Jag ska fortsätta med metformin. 2 tabletter på morgonen och 2 på kvällen.
  • Jag ska öka måltidsinsulinet så att doserna nu blir 8E + 4E + 4E.
  • Jag ska från och med ikväll börja med långtidsverkande insulin. Börjar med låg dos; 2E.
  • Återkoppling nästa vecka på torsdag till diabetessköterskan, vid känning av låga värden så ska jag höra av mig tidigare.

Graviditetsvecka 25

Oj, tjena vad tiden verkligen rusar iväg. Redan inne på vecka 25 (24+0 – 24+6) och nosar. Det känns verkligen surrealistiskt måste jag säga. 15 veckor kvar, kanske till och med något mindre. I och med att jag redan har tre galningar till underbara töser här hemma så går ju tiden verkligen snabbt förbi utan att man egentligen reflekterar över det så mycket. Dessa veckovisa uppdateringar gör att jag faktiskt stannar upp och tänker efter, vad har hänt i veckan med bebisen och vad är det jag tänker på just nu?

Mitt mående

Jag mår riktigt bra. Ingen foglossning, inget illamående. Inga krämpor. Eller okej, jag känner av YTTERST lite foglossning när jag har gått mycket, eller tex dragit en kundvagn med alla tre sittandes i – i en affär. Då kan det dra lite i ena skinkan. Men det är så lite att jag inte ens räknar det typ. Enda som får mig lite sur / tycka att detta är jobbigt för tillfället är sömnen. Eller snarare bristen på sömn på nätterna. Jag lägger mig oftast i samband med att jag nattar tjejerna (de sover ju inne hos mig när Micke inte är hemma). Somnar till när jag nattar dem, vaknar ett tag senare. Går på toaletten 2-4 gånger per natt och har grymt svårt att somna om mellan gångerna. Häromnatten tittade jag på klockan en gång och då var den 2 på natten, utan att jag hade sovit någonting. Det är drygt. Och så ska jag på det orka vara en… närvarande, lågaffektiv och lyssnande mamma. En med tålamod och en som kan möta barnen på deras nivå. Det är där det tar stryk tror jag. Mindre tålamod, kortare stubin. Men jag förklarar det även för dem, har jag någon gång brutit i mitt tålamod har jag efteråt – när jag ”samlat mig” kunnat förklara för dem att det är på grund av detta och de förstår. De hjälper mig otroligt mycket ändå, tycker jag.

Bebis skrämde slag på mig

I tisdags blev det en extra sväng in till MVC då jag hade känt mindre fosterrörelser. Vilket ju ska kollas upp. Allt såg dock bra ut och att det tog sådan lång tid att hitta hjärtljuden var för att bebis sparkade så otroligt mycket väl på plats men vi kunde tillslut höra hjärtslagen som låg på 149 per minut. Läs mer om detta HÄR. Däremot, dagarna efter detta, har jag kunnat SE rörelserna ännu mer samtidigt som jag känner dem. Underbart, tycker jag.

Detta filmades natten mellan torsdagen och fredagen denna veckan. Tänk, vad man kan hitta på för att hindra mamma att sova..! Här försöker vi ta ett rekord i hur länge vi kan hålla mamma vaken på natten…

Graviditetsdiabetesen

Jag har under denna veckan (med start idag) fått höja mitt frukost-insulin ytterligare. Jag började med att ha 2+2+2 enheter måltidsinsulin (frukost+lunch+middag) och sedan blev det 5+2+2. Nu har jag, efter höjningen, 7+2+2. Detta på grund av att min sockervärde efter frukosten inte vill ner under 8.0 utan jag hamnar oftast kring 8.0-8.6 typ.. Inte mycket över med andra ord men man vill ju få ner det till under, som sagt. Jag har fortfarande metformin (blodsockersänkande tabletter) som jag tar två stycken på morgonen (efter / i samband med frukosten) och till middagen/kvällsmaten.

Utdrag från 1177

Fostret är ungefär 33 centimeter och väger runt 700 gram. Fostret kan knyta sina händer och få tag på sina fötter. Känseln utvecklas. Tvillingar reagerar på beröring från sitt syskon. Näsan utvecklas. Näsborrarna som tidigare varit stängda börjar nu öppna sig. Fostret liknar alltmer ett nyfött barn i kroppens proportioner. Ett korttidsminne har utvecklats och fostret kan känna igen röster och ljud. Fostret har en egen dygnsrytm. Det sover och är vaket med jämna mellanrum. Nu känns fostrets rörelser varje dag. Många foster rör sig mycket medan andra är mer stillsamma. Alla gravida har olika magar. På en del börjar graviditeten synas först nu. Andra fick större mage för länge sen.

En liten kuriosa

En liten rolig grej som jag tänkte på under veckans gång var – hur länge har jag egentligen skolbarn i någon form här hemma? Det började det här läsåret med att Samantha började förskoleklass, men när går sista barnet / bebisen i magen ut gymnasiet? Jag satt och räknade på detta. Det är våren 2039 som bebisen tar studenten – om alla går sina 10 år i grundskolan (inklusive förskoleklass) och 3 år i gymnasiet. 19 år till alltså, med skolbarn.

Samantha, har jag räknat ut, tar studenten år 2032.
Mary tar studenten 2033.
Och Ebba 2035.
Bebisen 2039…

Bebis skräms

Igår fick jag en akuttid till MVC då jag under måndagen och tisdagen inte känt av bebisen lika mycket i fosterrörelserna. Brukar få massor med sparkar då jag nattar tjejerna, samt väckas av det på morgonen. Men den här gången… Inte lika starka och inte lika många sparkar / rörelser. Sagt och gjort. 11.30 igår var jag där och direkt jag kom in i rummet fick jag lägga mig på britsen. Barnmorskan tog fram en doppler (eller ja en liknande, som de på MVC har för att lyssna på bebisens hjärta). Men.. Så fort hon förde den mot magen och som tryckte lite på magen… Då sparkade bebisen för fullt. Då skulle det inte lyssnas på hjärtat. Massor med sparkar rakt på dopplern. Och massor med rörelser och typ missnöjd bebis. Haha.. Det var otroligt häftigt att se även sparkarna utanpå magen samt känna dem sådär och höra dem i högtalaren samtidigt. Både jag och barnmorskan skrattade åt det hela och sa att det minsann var en vild bebis i magen och att troligtvis har bebisen bara lagt sig åt ett annat håll i magen än annars och då kan det kännas lite mindre. Hjärtslagen låg på kring 149-150 per minut när de väl hittades (efter typ 10 minuter!!). Hördes bra även i flödet i navelsträngen. Så allt såg bra ut. Men hon bedyrade att jag hade gjort rätt. Att söka in, hellre en gång för mycket än en gång för lite.