Var har du köpt den?

Jag fick frågan av Elin häromdagen var jag har köpt denna linne med dödskallar och rosor på. Och jag har köpt den online, på EMP-shop.se med alternativa klädstilar såsom Goth, Harry Potter och många fler alternativ. Rekommenderar verkligen den shopen! Tycker det är hyfsat bra priser och att det är en snabb leverans. Helt klart fräsiga och häftiga kläder!

Förlossningsberättelse – Ebba

Det var natten mellan den fjärde och femte januari 2016. Jag låg och sov när jag väcktes av Marys skrik. Hon ville ha sin flaska. Då var Mary 1 år och 8,5 månad gammal och hade fortfarande en flaska välling på natten, vid behov. Det var inte alla nätter den behövdes men nu ville hon ha den. Jag klev upp, sömning som jag var. Jag var beräknad att föda den åttonde januari, vilket började kännas nu då jag behövde lyfta upp Mary från spjälsängens botten. Jag hade gjort i ordning flaskan innan jag gick in till henne men brukade sitta i soffan i vardagsrummet då hon drack flaskan, för att inte Samantha (som sov i samma rum) skulle väckas.

När jag lutade mig över kanten på spjälsängen kände jag hur det knäppte till i magen och hur jag blev blöt längs benen. Vattnet gick. Jag fick lyfta upp Mary till min famn, bära henne, hennes snuttefilt och nappflaskan in till vårt sovrum. Hämta två badlakan som jag sedan fick bära med mig in till vardagsrummet och satt på under tiden jag gav henne flaskan. Här tittade jag på klockan. Den var 03.05 på natten. Bar sedan försiktigt in henne igen då hon somnat och lade henne i sin säng igen. Men märkte att det fortfarande kom fostervatten. Och nu hade det börjat komma molande värk, den hade dykt upp under tiden då jag satt med Mary i vardagsrummet.

Jag lade mig i sängen, med några badlakan under mig. Tänkte att jag skulle få mig några timmar till med sömn, om det gick. Jag hade oregelbundna värkar fram till klockan 6 på morgonen. Då ringde jag in till förlossningen och rådfrågade hur jag skulle göra. Jag kunde komma in när jag kände att jag behövde, var svaret. Ungefär vid den tiden vaknade både Mary och Samantha, Micke fick gå och hämta in dem till oss och våran säng. De hoppade runt, busade och skrattade och jag försökte andas igenom mina värkar som nu blivit regelbundna efter klockan 6. De kom tätare och tätare. Först vid strax efter 8 tyckte jag att nu får det vara nog. Nu vill jag åka in. Sagt och gjort. Vi klädde på tjejerna och oss själva samt packade ner det sista såsom mobilladdare och plånbok. Vi satte oss i bilen och bara den 10 minuter långa färden in till sjukhuset var en pärs. Varje gupp, varje grop kändes som världens smärta hos mig.

Micke hjälpte mig ur bilen då vi kommit fram till förlossningens entré. Tjejerna satt kvar i bilen. Han följde mig fram till ytterdörren och där ringde han på dörren. En undersköterska kom och mötte oss, tog emot mig och ledde mig till ett undersökningsrum. Micke körde iväg till hans mamma tillsammans med tjejerna. De skulle äta frukost där.

Jag försökte nu att andas igenom värkarna som kom väldigt tätt inpå varandra. Hon pratade om att sätta ett CTG för att kolla upp värkarnas styrka och en vaginal undersökning för att se hur öppen jag var. Det enda jag kunde få ur mig var ”GE MIG LUSTGAS. NU!”. Hon tittade misstänksamt på mig och gick iväg. Eller ja, det var så jag kände. Hon… förstod inte hur ont jag hade det. Och jag blev frustrerad. Detta är ju tredje barnet för mig. Jag borde väl veta?! Jag tittade på klockan på väggen. 08.50.

Nu kom hon tillbaka, nu tillsammans med en barnmorska som verkligen SÅG hur jag fick andas igenom en värk. Ledde mig direkt till förlossningsrum. Det roliga är att det var samma förlossningsrum jag hade tidigare till både Samantha och Mary. Jag hann egentligen bara ta av mig byxorna nedtill och byta om till en sjukhusskjorta (under tiden som jag andades lustgasen, lutandes mot sängkanten) samt lägga mig på sängen innan krystvärkarna kom igång. Jag var helt öppen konstaterade dem och ja, vad kan man säga. Tre krystvärkar… Och EBBA Siri Märtha Magnusson föddes 09.05 den morgonen.

Hon vägde 3050 gram och var 49 cm lång.

Ebba 4 år!

Grattis Ebba på födelsedagen!

Hoppas verkligen att din dag blir så underbar som du vill ha den. Vi ska minsann fira dig idag, med tårta och presenter och massor med lekar och skratt. Ett gemensamt firande med Samantha och Mary kommer senare i vår – på Leos lekland, men idag firar vi dig här hemma. Alla vi älskar dig massor och tokmycket.

Min graviditet såhär långt

Idag går jag in i en ny graviditetsvecka, vilket då passar riktigt bra med att skriva ett inlägg om graviditeten såhär långt. Jag har passerat halvvägs vid det här laget.

Graviditetsvecka 22 (21+0 – 21+6)

Fostret blundar hela tiden, men kan se ljus och mörker genom de tunna ögonlocken. Vikten har ökat till 450 gram, längden till 27 centimeter. Du som är gravid kan ha lättare att få hål i tänderna. Hormonerna påverkar tandköttet. Du kan märka att tandköttet lättare blir inflammerat. Det är viktigt att vara noga med tandborstningen. När du är gravid blir kroppens leder rörligare. Du kan då få ont i bäckenet, korsryggen, ljumskarna, höfterna, på skinkorna, baksidan av låren och över blygdbenet. Många som är gravida får förstoppning. Vid en förstoppning har du svårt att bajsa och det kan också göra ont. Ofta räcker det att dricka mer vätska, äta mer fiberrik mat och röra på sig. (Utdrag från 1177)

Mitt mående

Jag har mått dåligt, framförallt på morgonen… Från cirka vecka 6-7 mådde jag illa så pass mycket att jag spydde 1-3 gånger varje morgon. Kaffelukt var en riktig trigger för min del. Hade morgonillamående fram till vecka 16 ungefär. Men där tog en influensa över och jag blev dålig på grund av den också. Absolut ingen hit att vara sjuk samtidigt som man är gravid. Usch! Men, det gick över det med. I dagsläget mår jag faktiskt riktigt bra! Inga krämpor som är direkt relaterade till graviditeten kan man säga. Jag får springa på toaletten 2-3 gånger per natt för att kissa, men det är en ”världslig sak” som Karlsson på taket skulle ha sagt.

KUB och RUL

Jag har hunnit med både KUB och RUL i ultraljudsväg redan. KUB indikerade på väldigt låg risk för de tre riskgrupperna av kromosomavvikelse man tittar på, vilket var skönt. Och RUL visade på en frisk bebis – såvitt de kunde se med ultraljudet i alla fall. Och könet…. Det blir en flicka till, vi får en till flicka i vår familj. En fyrklöver i flickor, det är inte illa det! Däremot kommer jag att få ett riktat ultraljud nu den sjunde januari för att titta extra på bebisens hjärta. Detta på grund av att jag har medfött hjärtfel och Samantha också. Så, det är bara för att utesluta hjärtfel hos bebis, vilket är riktigt skönt – trots att det på RUL såg riktigt bra ut även hjärtat.

Graviditetskomplikationer

Jag skrev ju lite längre upp att jag inte har direkta krämpor rörande graviditeten. Men jag har däremot en del komplikationer som är så pass att man räknar in mig i en riskgraviditet. Jag har diagnosticerats med graviditetsdiabetes. Jag hade dessutom så pass höga fastevärden och en del postmåltidsvärden som gjorde att jag fick börja med blodsockersänkande tabletter som jag nu tar 2 på morgonen och 2 på kvällen av. Dessa tabletter gör dock en hel del med min mage. Jag kan bli kallsvettig, helt panikslagen och får springa in på toaletten där jag då visas vara riktigt lös i magen. Detta skulle gå över efter 1-2 veckor men har nu tagit tabletterna i någon månad och njae… Det har inte gått över. Har detta fortfarande 3-4 gånger i veckan, vilket är rätt jobbigt då det väl sker.

Jag ska även på tisdag till diabetesmottagningen för instruktionsgenomgång för att sedan börja med måltidsinsulin då man sett att mitt blodsocker inte dämpats tillräckligt med tabletterna.

Jag vet att på grund av detta får jag ett återbesök på specialmödravården i vecka 28 och i vecka 32, troligtvis då med TUL (tillväxtultraljud) för att se så att bebis faktiskt mår bra.

Men det är inte bara graviditetsdiabetesen som jag har i åtanke och som kan göra att min graviditet blir ett risktagande. Jag har ju ett medfött hjärtfel, som jag nämnde tidigare. Och… Vad man kan se är ju att med tanke på det medfödda hjärtfelet (som ju beror på att jag har Turners syndrom) är att jag kan få någonting som heter aortadissektion. Alltså att aortan kan brista av den stora ansträngningen som det ju faktiskt är att vara gravid och att föda barn. Vilket gör att jag bara går och väntar just nu på en remiss till Linköpings hjärtavdelning för att få ett EKG och UKG gjort – för att utesluta denna risk. Jag vill absolut föda vaginalt om det går – är helt och hållet rädd för kejsarsnitt och vägrar det om möjligt.

Funderingar

Det vi, eller snarare jag, funderar på mycket här hemma är vad bebisen ska heta. Jag hade riktat in mig på ett namn.. Men insåg igår först att det namnet har samma första bokstav som en av systrarna, så det skulle bli samma initialer. Hm, kanske inte är en sådan stor sak egentligen men… Hade varit roligt om alla hade varsin bokstav så att säga.

Farfar!!

Idag tog jag ”modet till mig” och körde med alla tre barnen ut till Bankeryd (1,5 mil enkelväg) för att de skulle få åka till deras farfars grav. Micke kom efter i en annan bil (hans arbetsbil) så vi möttes upp på plats. Men när vi närmade oss minneslunden där min svärfar har sin aska strödd så kom Mary ihåg vägen och ropade högt ”Farfar!!” och sprang fram sista biten. Hon är verkligen den som tagit illa vid sig att farfar dog. Nu är det ju snart 2 år sedan han dog i sin cancer men hon kommer ihåg det. Hon sitter allt som oftast med en långtröja som var hans, hon till och med sover i den emellanåt. Den tröjan är som en snuttefilt för henne – likställd med hennes ”ordinarie” filt.

Där fick de lämna rosor och vi stod och pratade lite allmänt just vid minneslunden. Där finns även askan efter en av Mickes farbröder… Och en bit bort ligger hans farmor och farfar begravda. Så just den här kyrkogården betyder mycket för Micke. När vi skulle åka hem fick jag med mig två barn i bilen, och Micke hade ett i sin bil. Jag startade och tror att Micke var åtminstone en minut efter mig på att starta. Och ändå kom han hem före oss. Han tog en annan väg och eftersom han är mer van vid att köra dessa vägar så blev det ju en naturlig konsekvens av det hela.

Året 2020

Vad vill jag egentligen med det här året som ligger framför oss nu? Hur går mina tankar och var leder allt detta mig? Jag vet inte riktigt… Jag försöker tänka på det, jag försöker forma allt i ord, men det blir ungefär som tusen utkast innan jag inser att jag inte kan forma alla tankar i just ord. Jag gör ett försök att forma några saker i alla fall.

Verklighetens iskalla dusch

Från och med mitten på februari kommer Micke att köra lastbil i olika turnéer, vilket gör att han kommer vara borta i princip hela våren och troligtvis typ hela sommaren med. Detta gör att jag kommer att bli så gott som ensamstående med 3 (och senare 4) barn. Jag kommer få rodda två födelsedagar och ett stort födelsedagskalas på Leos lekland själv. Jag kommer få rodda vardagen med att vara höggravid och lämna/hämta på skola och förskola. Jag kommer få rodda vardagen i att vara nyförlöst och lämna/hämta på skola och förskola. Allt kring hushållet med, disk, tvätt (allmän tvättstuga i källaren), städ, matlagning och allt kring barnen. Det kommer att ligga på mig.

Som tur var tog jag ju körkortet i höstas. Men det är ändå inte säkert att jag kommer ha en bil hemmavid då Micke behöver en bil då han åker till Stockholm (basplatsen för varifrån han utgår med alla turnéer).

Födelsedagar

  • Ebba blir 4 år den 5 januari.
  • Samantha blir 7 år den 4 april.
  • Mary blir 6 år den 22 april.
  • Micke blir 50 år den 2 juni.
  • Jag blir 30 år den 29 augusti.

Familjen utökas

I maj beräknas vår nyaste familjemedlem att födas in i vår familj. Vi hade ett ultraljud den 20 december och allting såg riktigt bra ut med den livliga bebisen i magen. Tjejerna och vi föräldrar ser fram emot detta riktigt mycket och längtar massor efter att lära känna den lilla krabaten.

Skolstarten

I år börjar Samantha i klass 1 efter sommaren. Och på skolgården kommer hon att få sällskap av Mary som börjar i förskoleklass nu i år. Ebba kommer få gå sina femton timmar i veckan på förskolan (hon har två år kvar i förskolan) och bebisen blir hemma med mig.

Önskningar

  • Jag önskar att vi i familjen kan åka till Lapplandsveckan, en kristen konferens några mil utanför Lycksele i Norrland som pågår årligen den första juliveckan.
  • Jag önskar att vi kunde åka iväg på minst 1 weekend hela familjen, då Micke kommer att jobba riktigt mycket med arbetsresor, turnéer och liknande så han kommer ju vara borta en hel del.
  • Fick jag önska helt och hållet så vill jag helst fira jul i Norrland i år. Att få fira jul tillsammans med min mamma, mina syskon med familjer och.. ja helt enkelt få en vit jul med massor av snö och att kunna leka timtals ute i snön.
  • Men viktigast av allt så önskar jag att vi i familjen kommer att få må bra, vara friska och inte vara med om några olyckor. Att vi helt enkelt få ha en god hälsa det här året.

Tillbakablick på 2019

Nu vet jag att ni inte riktigt ”vet” vad som skett för min del förra året, 2019. Men jag tänkte ge er en liten… tillbakablick i alla fall, i punktform och med bilder just för att ha det sparat själv också.

Personligt

I januari gick min och Mickes skilsmässa igenom. Men vi är fortfarande ett par, bor fortfarande sambos och älskar varandra. Vi har insett att den livsstil vi har just nu – där han jobbar borta periodvis med sina olika arbetsresor. Ett halvt om halvt distansförhållande kan man nog kalla det. Och det var så vårt förhållande såg ut då jag gick i gymnasiet (då vi träffades) och vi bodde 20 mil ifrån varandra…

I början på november tog jag körkortet. Äntligen! Vilket har känts som en riktigt befrielse tycker jag. Att jag har klarat mig så många år utan det?! Nu fattar jag vad alla menar med en rörelsefrihet.

Körskolan – centrala trafikinstitutet i Huskvarna

Resor

Jag gjorde en egen resa i början på januari 2019. Då åkte jag till Stockholm och den resan blev en ren släkforskningsresa kan man säga. Jag träffade en brorsson till pappas (”okända”) halvbror. Men med tanke på hur jag är som person, spontan och dan så tatuerade jag mig givetvis också när jag var där.

Som familj åkte vi till Arvika i februari under en helg. Vi åkte dit, lekte massor i snön och hade det riktigt underbart. Vilken skön start på våren kände vi!

I juli åkte jag tillsammans med tjejerna till Lappis i Norrland. Där var vi i en veckas tid, sov i tält och i sovsal. Umgicks med min mamma och några av mina syskon. Vi åkte även till min pappas gravplats, vilket jag kände var otroligt skönt och stillsamt.

I november överraskade jag tjejerna med en tågresa till…. Motala. Där mötte Micke upp oss. Han var ute på turné med arbetet och vi åkte till honom för att tillbringa helgen tillsammans hela familjen.

Upptäckten

I september plussade jag och det visade sig att jag var gravid med ett syskon till tjejerna. I december gjordes rutinultraljudet och det visades sig vara en tjej till… En riktigt sprallig och livlig tjej. Nu såhär vid nyårsdagarna är jag i graviditetsvecka 21.