Graviditetsvecka 30

Nu idag går jag in i vecka 30 (29+0 – 29+6) och som jag alltid säger, tiden går verkligen fort fram! Tänk… Det är 10 veckor kvar till vecka 40. 11 veckor kvar till mitt BF den 16 maj. Men… Jag räknar typ med att vi kommer få träffa bebisen om drygt 10 veckor då jag är lovad en igångsättning ungefär en vecka före BF. (Läs mer om det löftet och undersökningen jag gjorde i veckan som gått, HÄR).

Vad händer i mars kopplat till graviditeten?

  • Nu på måndag (2 mars), då jag är i 29+2, har jag en tid på MVC för en vanlig kontroll. Där kommer det vanliga att kontrolleras såsom SF-måttet, vikt, etc. Ska bli roligt att se huruvida bebisen börjat fixera sig eller inte. Men… Det skulle ändå inte förvåna mig om det inte skett, då jag känner rörelser både vid högra och vänstra sidan av magen.
  • Den 19 mars (i v. 32+5) har jag en tid i Linköping för att göra ett EKG / UKG på mitt hjärta. Helt enkelt för att se huruvida mitt hjärta orkar en till vaginal förlossning.
  • Den 20 mars (i v. 32+6) har jag en tid till specialistmödravården igen för nästa TUL. Ska bli spännande att se hur bebisen vuxit till sig och ja.. Hur bebisen mår inne i magen.
  • Den 27 mars (i v. 33+6) har jag en till kontroll på MVC – för att kontrollera det vanliga.

Hur är allmäntillståndet nu?

Jag mår inte hela tiden så superbra, dels efter krocken (som du kan läsa mer om HÄR) har jag ju jag haft en näst intill konstant sammandragning som jag givetvis kommer prata med barnmorskan om det på måndag, som inte gjort ont men som gjort mig rastlös och det har känts obehagligt. Blodsockret är dock under kontrollerade former och sticker ofta inte iväg numera utan håller sig i schack. Vaknat två nätter i rad nu med världens nästäppa men annars, jag finner den här graviditeten ändå helt ”okej”. Det går ingen nöd på mig inte.

Utdrag från 1177

Just nu väger fostret ungefär 1,4 kilogram. Från och med nu kan det skilja mycket i vikt mellan olika foster. Det växer mycket och kommer att öka med ungefär 150 – 200 gram i veckan fram till förlossningen. Fostret är omkring 41 centimeter långt. Gener påverkar att vissa barn blir större och andra mindre. Det spelar också roll hur moderkakan fungerar. Fostret har så gott om plats att det kan vända sig. Ibland ligger det med stjärten och ibland med huvudet nedåt. Först om några veckor behöver det lägga sig tillrätta med huvudet nedåt. Nu har tre fjärdedelar av graviditeten gått. Det är bara tio veckor kvar. Det kan vara bra att fundera lite över hur det kommer att bli när barnet har kommit ut. Passa på att göra sådant som du gissar blir krångligare sedan. Du som är gravid kan lätt bli andfådd. Det beror bland annat på att lungornas volym ändras under graviditeten. 

Samanthas tillväxthormonbehandling

Jag har ju tidigare förklarat lite hur det gått för Samantha med hennes sprutor som hon tagit varje kväll. (Det kan ni läsa mer om HÄR.) Nu var vi på en kontroll i torsdags där vi diskuterade med läkaren om hur vi skulle göra med dessa sprutor. Samantha själv vill inte fortsätta, vi föräldrar har inte sett en sådan stor skillnad på henne med eller utan sprutor.. Det vill säga, vi har inte sett den där tillväxtspurten som man eftersökt vid behandlingsstart. Och då har vi ändå gett det; 1 år, 3 veckor och 1 dag för att se någon påverkan så att säga. Får hon för hög dos protesterar kroppen och kan ta skada av det, får hon för låg dos hjälper det inte alls.. Det är en svår balansgång det där menade läkaren på och vi kom tillslut fram till att vi faktiskt avslutar behandlingen för Samanthas del.

Samantha till vänster på bilden med lillasyster Mary som är 1 år och 18 dagar yngre än henne. Båda födda i april men 2013, och 2014.

Jag själv tog ju den behandlingen i 13 års tid.. Jag hade en beräknad slutlängd på kring 130-135 cm om jag inte hade tagit alla sprutor.. Nu, för Samanthas del så kan den beräknade slutlängden bli något kortare i och med att hennes pappa är kortare än vad min pappa var…

Smitningsolycka

Igår, när jag och Mary var ute och körde för att lämna ett papper till barnens farmor hände det som jag aldrig tänkt skulle hända just mig. Eller ja, det är ju något man inte vill vara med om. Vi hade just åkt ut ur en rondell, körandes på huvudled och en bil kör rakt in i vår bil. Högra, främre, sidan touchade den föraren. Han hörde ut från en utfart och träffade vår bil helt enkelt. Och sedan smet han från platsen. Hann inte se registreringsskylt eller någonting. Vet bara vad det är för typ av bil (hög modell av skåpbil) och att den var vit. Men finns ju tusentals av just den sorten bara här i Sverige…

Varken jag eller Mary skadades. Blev bara lite plåtskador, en touchad backspegel och lykthus som spräckts. Men… Jag är fortfarande lite skärrad. Har fått sätta mig bakom ratten tre gånger efter detta och skakar i händerna när jag kliver ur bilen. Micke ansåg att det var viktigt att jag vågade köra bilen ”direkt” efteråt – så att det inte slutar med att jag inte vill köra alls. Mary däremot blev inte rädd.. Vilket jag tycker är riktigt skönt.

Polisanmälan är gjord, en skadeanmälan är gjord. Och så får vi se vart allt detta leder. Men, japp.. Jag är i chock kan man säga. Hände det verkligen?!

Jag har haft en sammandragning nästan konstant efter detta. Dock inte en som gjort ont utan mer obehagligt då det spänt så mycket kring magen. Men, lovar.. Gör det ont kommer jag be om en kontroll. Och så har jag MVC på måndag.

Men, om min blogg ekar tomt de närmaste dagarna har ni ändå lite hum om varför.

Tillväxtultraljud och lugnande besked

Efter att Mary blev utskriven från barnavdelningen igår var det i princip dags för min kontroll på specialmödravården. Mary fick med andra ord följa med på den kontrollen. (Läs mer om vad som hände Mary HÄR).

Ultraljudet gjordes och det utan anmärkning. Mary fick också en speciell inbjudan av läkaren att sätta sig nära mig för att kunna se på skärmen hon också. Alltså är hon den enda (hittills) av barnen som fått se bebis IRL – på en kontroll. Vilket ändå gjorde henne så tagen att hon stängde av min mobil och bara tittade på skärmen istället. Underbar känsla! Bebisen beräknas nu väga 1200 gram och vara -7%, vilket ju är helt okej. Det är först vid +/- 22 % som det inte längre är inom ”det normala”.

Jag berättade även för läkaren att jag verkligen vill ha en igångsättning. Vilket han köpte rakt av då han läst min journal. Jag baserar ju min önskan på olika anledningar.

  • Micke kommer ju troligtvis vara bortrest med jobbet under tiden som jag är på förlossningen. Alltså vill jag ju ha en som kan vara hemma med barnen hemmavid (Givetvis!).
  • Med tanke på Turners syndrom ”får” jag inte gå över tiden. Detta då det kan orsaka större komplikationer än annars.
  • Med tanke på graviditetsdiabetesen ska jag inte gå över tiden. Detta kan medföra andra komplikationer / risker än annars. Det var i alla fall läkarens åsikt idag.
  • Dels för att jag haft så pass snabba förlossningar med de tre tidigare så jag vill vara på den säkra sidan med alla saker runt omkring. Att hinna in i tid, att veta att någon är med barnen hemma, att inte behöva oroa mig för någonting.

Jag har två TUL till inplanerade. Nästa är först om 4 veckor, det vill säga när jag är i vecka 32 (vecka 31+). Och det andra TUL:et kommer att göras i vecka 37 (36+). Beroende på bebisens hälsa, läge och min situation ser ut då jag är på TUL i vecka 37 så bestäms ett faktiskt (fast) datum för en igångsättning då. Och läkaren sa att den förmodligen kommer att ske åtminstone en vecka före BF. Så där är vi nu. Att jag helt enkelt får vänta och se till den dagen för att få veta lite närmare om allting.

Han trodde absolut inte att det skulle vara några problem med igångsättning med tanke på hur mina tidigare förlossningar sett ut och sådant. Men samtidigt ville han inte ge mig ett datum för det i dagsläget, vilket jag ju även förstår.

Även ett blodtryck togs och där hade jag 115/75, vilket ju var helt okej och ingenting att ens diskutera kring.

Men så ringde min barnmorska efteråt. Eftersom jag ligger så lågt i järnet ska jag fortsätta ta en järntablett dagligen och ta ny blodstatus om tre veckor ungefär.

Marys jobbiga helg

Natten till igår blev riktigt jobbig för Mary. Hon kunde inte andas. Jag hjälpte henne genom att hon och jag flyttade oss till tv-rummet. Öppet fönster. Intensivinhalering och kortisontabletter gavs. Ingenting hjälpte. Hennes syresättning gick ner till 77-82% under tiden vi fortfarande var hemma. Trots att hon även fick vara i duschen med varm ånga.

Hon och jag åkte in till akuten. Hon fick börja med syrgas direkt och vi blev inlagda på barnavdelningen. Där blev vi kvar tills idag. Syrgas hade hon fram till klockan 8 imorse. Fem liter konstant flöde. Utan syrgasen sjönk syresättningen direkt igen. Men imorse höll den sig stadigt ändå. Och från 16-tiden igår tills imorse hade hon dropp också då hon knappt drack eller åt något.

Men idag fick vi åka hem. Och oj vad skönt det kändes. Och vilken lycklig men trött Mary jag fick med mig hem. Hon ville verkligen hem. Till sina systrar och till pappa sin. Här hemma är det som om hon inte varit inlagd för astman. Springer omkring och busar. MEN behöver vila sig lite mer än annars känns det som.

Graviditetsvecka 29

Idag går jag in i vecka 29 (28+0 – 28+6) och jag mår helt okej. Eller ja, jag mår bra förutom på nätterna kan jag väl säga. Svårt att sova och svårt att komma till ro. Troligtvis har jag åkt på förvärkar, någonting som jag nämnde i förra veckan med – att jag fick som mensvärk vissa nätter så pass att jag blev rastlös och inte riktigt kom till ro. Dessa fortsatte även under denna veckan och jag ringde in till MVC för rådgivning angående detta.

Förvärkarna

Vad gäller alla förvärkar så fick jag ta ett urinprov som skickades på odling. Men snabbresultatet visade inte på någonting vad gäller urinprovet i alla fall. Detta var ju riktigt skönt tyckte jag.

Blodstatus och CRP

I samma veva som jag lämnade in urinprovet så skulle jag ju även ta blodstatus och CRP. Mitt CRP låg något (markant) förhöjt. Men jag tror inte det ens är något de reagerar på, så pass lite förhöjt är det. Och vad gäller mitt järn så trots en järntablett om dagen så sjunker det ändå. För några veckor sedan var järnvärdet (Hb) 102, nu låg det på 101. Så samma sak där, inte alls så att jag själv är orolig över det men får se vad doktorn säger om detta.

Graviditetsdiabetesen

Efter att jag höjde insulindosserna sist och skrev om dem i förra veckans gravid-uppdatering så har det ju skett någonting. Jag har några (inte många dock) värden som ligger under 4,0 – vilket ju det inte ska göra. Jag har några få värden som ligger över övre gränsen för okej… Men annars är det typ 90-95% av alla stick som visat sig ligga inom det acceptabla. Vilket jag själv varit helt okej med. När diabetessköterskan ringde i torsdags så fick jag dock order om att höja det långtidsverkande insulinet jag har till kvällen med två enheter. Så där tar jag just nu 6 enheter (fasteblodsockret på morgonen hade börjat gått upp lite mer igen).

Brösten

Jag har börjat inse att det är dags att skaffa några amnings BH-ar / linnen just för att jag börjat läcka bröstmjölk. Hände i förrgår för första gången denna graviditeten, att det blev en blöt fläck på tröjan..! Haha… Fatta min förvåning och den suck jag då fick ur mig. REDAN!? I vecka 28?? Haha.. Nåja, bara att sticka iväg till A6 och kolla upp några bra klädesplagg för detta nu då.

Vad händer denna veckan då?

Nu under graviditetsvecka 29 kommer jag ha ett besök på specialistmödravården. Detta sker på måndag. Då är det ett TUL på schemat, alltså ett tillväxtultraljud för att titta så bebis växer som hon ska och allt sådant. Men, det är även en läkare som gör den kontrollen så ska dels ta upp ”förvärkarna” med den läkaren då. Samt mina funderingar / tankar kring förlossningen och den direkta tiden efteråt.

Utdrag från 1177

Fostret är ungefär 40 centimeter långt och väger nu runt 1,2 kilogram. Du som är gravid kan känna att fostret sparkar så hårt att det kan ömma på någon punkt. Fostret är nu tillräckligt stort för att kunna sparka på dina revben och mot urinblåsan. Fostret har fortfarande gott om plats att ändra läge. Det kan ligga med huvudet både uppåt och neråt. Fostret kan drömma nu. Fostret och livmodern fortsätter att växa. För dig som är gravid blir det mer trångt i magen, dina inre organ får det trängre. Från livmodern ner mot ljumsken går ligament. När livmodern växer och ligamenten tänjs ut kan det göra ont. Det kan stråla ut mot ljumsken och blygdläpparna. Det brukar kallas ligamentsmärtor. Efter förlossningen drar banden ihop sig och besvären går över. Det är vanligt med sammandragningar. Ett bra sätt att dämpa dem är att slappna av och lägga sig och vila. Det kan synas utanpå magen att fostret sparkar. Det är vanligt att gravida känner mycket sparkar. En del känner mindre än andra.

Spännande vår!

Jag var på en arbetsintervju för några veckor sedan angående en tjänst inom hemtjänsten. På ett sätt trodde jag verkligen inte att jag skulle få den. Det skulle i så fall röra sig om en fast anställning med 6 månaders provanställning i första hand. Vid arbetsintervjun berättade jag inte om graviditeten då man ju hört så många som råkat ut för diskriminering just på grund av att de är/varit gravida. Visserligen, det ska inte hända och får inte hända men är otroligt vanligt, tyvärr. Så jag valde att tiga om det just då.

Jag räknade bort jobbet mest på grund av en annan anledning. För på intervjun när jag berättade att jag har ett automatkörkort och inte får köra manuellt, blev det tvärtyst i rummet. De hade ju bara manuella bilar!! Men de förklarade att de länge ville ha en automatbil också och att de hoppades att det inte skulle fallera på detta. Men jag räknade som bort jobbet ändå.

Idag ringde enhetschefen. Erbjöd mig tjänsten. En fast tjänst… För första gången i mitt liv blev jag erbjuden en fast tjänst – visserligen med provanställning i 6 månader först men ändå! Jag blev överlycklig! Det skulle göra så otroligt mycket i inkomstväg också. Jag tackade JA till tjänsten, men i samma andetag förklarade jag att jag ju är gravid.. Och förklarade hur långt gången jag är och att jag kommer att innan sommaren gå hem på mammaledigt. Vilket ju skapade gnissel och inte direkt irritation men suckande och massa frågor kring hur hon skulle lösa situationen då de haft sådan stor omsättning på personal redan, och att det skapat en ostabil arbetsgrupp.

Hon och jag avslutade samtalet. Men några timmar senare ringde hon upp igen. Och hade haft ett långt samtal med en HR-konsult. Under den tiden hade jag också haft kontakt med en som jobbar inom kommunal (skitbra att ha en morbror som jobbar inom kommunal och en mamma som utbildat sig inom arbetsrätt i det här läget). Så jag visste ju att de inte skulle få (lagligt sett) neka mig den tjänsten nu. Då de ju redan erbjudit mig den.

Jag fick i alla fall åka till deras kontor. Väl där fick jag veta att de fortfarande vill att jag ska jobba för dem. Att annonsen visserligen kommer ligga kvar och vara aktuell så sett, men enbart för att de nu söker en vikarie för mig när jag väl går hem på mammaledighet. Jag blev informerad om att jag har rätt att söka havandeskapspenning och att jag har rätt att få detta beviljat i och med att det ändå rör sig om tunga lyft och så vidare. Men, jag vill ju jobba så länge jag kan och sa att jag hoppas kunna jobba april ut – men att det ju inte går att spika helt och hållet. Och även chefen sa att det får vi se hur länge jag orkar, men att de nu gör en plan för att ha en vikarie redo så att säga.

Så från och med den 2 mars har jag en fast anställning! Och det känns riktigt bra!

Bild tagen sommaren 2018.