Svar från frågestunden (del 1)

Jobbar din man fortfarande iväg? Kan ha snurrat till det men var det inte han som jobbade ute? Ja, han gör det fortfarande. Tex nu snart avslutar han en sex veckors turné där han kört lastbil med dekoren / sakerna åt en dansföreställning. Dock har han ju kunnat vara hemma 2-3 gånger under hela tiden så barnen har som ändå kunnat träffa honom rätt mycket under tiden.

Hur skulle du beskriva dig själv med tre ord? Nyfiken, naiv, troende.

Hur många barn vill du ha? Hm, jag tror faktiskt att det här fjärde barnet blir det sista. Jag har alltid drömt om många barn. Men.. Vid tre kände jag mig inte helt klar. Vid den här graviditeten.. Känns absolut som den sista.

Var vill du helst bo? Norrland, utan tvekan. Typ… Härnösand. Eller Sundsvall. Men blir det inte i Norrland så blir det Örebro. Dessa ställen är mina favoritställen.

Var vill du resa? London… Harry Potter World.. Satan så jag drömt om att åka dit i flera år.. Men vill även åka tillbaka till Assisi i Italien.

Hur firar ni jul? Med Kalle Anka hemmavid, barnens farmor har varit hos oss på julaftonsförmiddagen men åkt hem vid Kalle Anka – Micke har kört henne och jag och tjejerna har tittat på TV då. Julgran, pyssel, pynt, julklappar och bara med familjen. Dock vill jag något år snart åka upp till Norrland och fira jul hos min mamma med alla mina syskon, deras respektive och barn.

Juldagen 2015. Med Ebba i magen.

Mina guldklimpar

Mina tre töser är verkligen allt för mig. Och jag tycker om att se på dem, att höra på vad de har att säga. Hur deras tankar går. Ja allt med dem fascinerar mig. Tycker dock om att de har utvecklats till självständiga individer som verkligen visar sina egna personligheter.

Samantha är den som gillar att dansa, sjunga och spela upp teatrar. Redan innan ett års ålder kunde hon hela ”Let it go” sången, inklusive alla rörelser och kunde tajma in exakt rätt i allting. Jag bara säger.. WOW! Hon är också väldigt omhändertagande, vetgirig och frågvis. Hon blir irriterad när folk tror att hon och Mary är tvillingar men tycker ändå om att de två är så lika varandra. Hon vill bli balettdanslärare när hon blir stor.

Mary är den blyga, tysta typen. I alla fall ute vid folksamlingar, eller när vi har besök. Är hon i miljöer och med människor hon är trygg med så är hon ofta den vildaste och gladaste av dem tre. Men är någonting obekvämt eller jobbigt så ”låser hon sig” och blir helt otroligt introvert. Hon bröt sitt ena ben när hon var två år gammal. Inte en enda tår föll då. Inte ett enda gråt eller skrik av smärta. Hon höll allt inom sig. Men så otroligt närhetssökande och hon har verkligen en vilja av stål. Hon har i flera år sagt att hon vill bli brandman när hon blir stor.

Ebba… Vår klätterapa. En nyfiken en som verkligen tar tag i saken på egen hand – för att få reda på saker och ting. Exempelvis har hon klippt sig själv några gånger, för att hon ville testa. Hon klättrar på soffor osv när vi inte hinner fram. ”Jag kan inte ramla” är hennes försvar till detta. Hon älskar att ”balta” och leka med olika vätskor och matvaror – just för att se vad det blir av detta. Hon älskar att springa, sparka boll och har väldigt stort intresse av just bollar. Hon ska bli fotbollsproffs när hon blir stor säger hon ofta.

Min graviditet såhär långt

Jag är nu förbi den första, kritiska, perioden av graviditeten. Så missfallsrisken har ju sjunkit. Om två veckor har jag KUB -ultraljudet. Men redan nästa vecka är det en gruppinformation kring detta med graviditetsdiabetesen.

Sedan en vecka efter att jag plussade har jag haft illamående på morgonen. Spytt 1-2 gånger per dag (oftast en gång och mått bra efteråt). Annars har jag som inte haft några direkta känningar faktiskt. Öm i brösten var jag som någon vecka i början bara. Däremot har jag ju varit väldigt trött.

Tjejerna blev överlyckliga då de fick veta att de skulle bli storasystrar. Men.. de trodde att jag skojade först och inte var allvarlig. Ebba tror sig däremot inte kunna bli storasyster – hon är ju en lillasyster. Såå otroligt gulligt tänkt!

Som jag skrev i början har ju missfallsrisken sjunkit. För en kvinna ”utan” Turners syndrom är den nu nästan obefintlig. I varje graviditet jag har så är det så att jag har 46% risk för missfall. 46%!! Det är rätt hög siffra, eller hur? Så jag slappnar inte av riktigt ännu. Jag är inte över ån så att säga.

Ljuvlig utsikt

Såhär kan det se ut hos oss en höstkväll precis på andra sidan E4:an från där vi bor. Så grymt härligt att ta en kvällspromenad i det här skenet och med den här utsikten. Så detta är verkligen ett hallonställe för min del. Bara en nackdel – inga hallonbuskar. Hah..! Jag älskar att plocka färska hallon direkt från busken och äta.

Lyckorus

Jag fattar det fortfarande inte! Tänk.. än en gång far ett lyckorus genom mig. Jag?! Mamma igen?! Hela jag är överlycklig.

Samtidigt kommer det ju en del frågetecken.

Jag fick havandeskapsförgiftning då jag väntade Samantha, vilket kanske innebär att jag måste ta medicin för att minska den risken i denna graviditet. Jag har nu i dagarna fått veta att jag diagnostiserats med graviditetsdiabetes, vilket innebär kostomläggning och att tänka på att motionera mer än vad jag gör. Jag har lågt järnvärde så jag måste börja med järntabletter. Blir som sagt en del att följa upp på MVC. Men kan inte låta bli att glädjas ändå.

Olika stilar

Jag har haft massor med olika hårstilar genom tiderna. Haha oj, nu lät det som om jag är gammal. Men vad tusan! Närmar mig ändå 30-sträcket snart. Jag tänkte i alla fall visa er några av alla (tusen?) olika stilar jag har haft.. Och då är detta bara från senaste decenniet. Och absolut inte alla frisyrer, färger eller så.

Vilket passar bäst? Eller passar jag lika bra i flera av dem?