Planera för närmaste halvåret

Den här våren och sommaren kommer jag (som jag har berättat tidigare) bli ganska mycket ensam med barnen hemmavid då Micke kommer åka iväg på olika arbetsresor. Han kör ju lastbil men bygger även scener inför konserter och liknande, vilket gör att han ibland är borta några dagar, ibland några veckor eller till och med månader. Jag trodde dock att vi skulle få januari och februari tillsammans innan allt det körde igång för honom – men som det ser ut nu så åker han redan i mitten på januari och blir borta i två veckor. När han kommit hem blir han hemma 2-2,5 vecka innan han blir borta i över sex veckor. Och då är vi redan inne i början på april. Och jag vet redan nu en period i sommar han kommer vara borta. Men mellan april och sommaren så är det minst en turné till som han ska köra på, vad jag förstått det som. Så, ja den här våren och sommaren kommer kännas som om jag är ensamstående här hemma. Så det är ju det jag kommer att få planera utefter.

Leos lekland – kalas

För att kunna ge tjejerna ett kalas som de verkligen vill ha och kommer att tycka om, samtidigt som jag (då höggravid) slipper rodda i så har vi bestämt oss för att ha deras kalas som ett gemensamt för alla tre – på Leos lekland. Där kommer mat och glass att bjudas på, en värd kommer att finnas med oss i kalasrummet, de får varsin present på plats.. Och sedan leka fritt i hela leklandet. Det tror jag kommer bli riktigt bra för oss i familjen det här året.

Bebisens ankomst

Som det ser ut nu är Micke inte hemma då det är dags för mig att föda vårt barn. Vilket i sig är en stress jag har. Vi har ju barnens farmor som kan vara barnvakt. Men jag vill ju väldigt gärna hem så fort som möjligt. Gärna direkt efter den första 6-timmars kontrollen. Just för att här hemma finns de andra barnen också. Men som det verkar har de som haft graviditetsdiabetes fått stanna minst 24-48 timmar på plats på BB just för att bebisens blodsocker (och mammans) ska kontrolleras regelbundet. Vilket återigen för mig till det jag skrev först – det stressar mig något så grymt mycket. Har frågat en vän till mig om hon kan tänka sig att komma något i alla fall, men jag får se hur det löser sig. Som det är nu blir ju barnens farmor ganska så trött efter bara några timmar med barnen…

Lapplandsveckan – aka Lappis

Även i år kommer vi att åka norrut under sommaren. 1-2 veckor kommer vi att stanna däruppe, för att dels vara på Lappis (den kristna konferensen) och dels umgås med vänner och familjen som bor där. Det kommer bli riktigt skönt! Så redan nu har jag börjat titta på kostnaderna kring det hela, hur vägrutterna ser ut och liknande. Helt enkelt planera för semestern redan nu så att man kan spara undan under våren, så att det blir så bra som möjligt – för alla. Jag kommer i så fall att bila upp (110 mil enkelväg) själv med fyra barn, varav en kommer vara två månader gammal drygt.

Milleniumskifte och decenniumskifte

Alltså.. Ni kommer nog få läsa det en hel del i den här bloggen, om hur jag inte riktigt kan fatta hur tiden bara rusar iväg. Men denna känslan har jag verkligen. Det känns fortfarande som om det var igår jag slutade grundskolan. Och då är det 13 år sedan i år. Jag kan inte riktigt förstå det. Men i år är det 10 år sedan jag slutade gymnasiet dessutom. Är jag verkligen så gammal?!

Jag har fått vara med om både milleniumskifte och efter det två decenniumskiften. Jag, som släktforskare, kan känna av historiens vingslag slå. Jag kan känna hur historien formar oss och hur det verkligen gett oss verktygen till att kunna leva som vi gör. Men vi måste också, känner jag, blicka tillbaka i historien för att kunna få verktygen till att kunna leva fortsättningsvis också. Att återgå till ett alltmer bondsamhälle – där vi mer och mer lever på våra egna grödor. Att vi tänker på miljön och att vi försöker minska på tekniken och allting som gör oss beroende av el, av andra länder och jordens resurser som ju sinar. Att återigen leva utan mobilberoende och att verkligen prioritera det som är viktigt i livet. Hälsa. Familjen. Vänner. Miljön. Det är hemskt att tänka på vilken miljö vi kommer att lämna över till våra barn. Hur vår generation har förstört den enda planet vi har att leva i. Hur kommer den att se ut för barnen och deras barn?

Hur känner du och hur tänker du kring detta? Bör vi ”återvända” till ett bondesamhälle? Där vi brukar mer och mer lokala råvaror och där vi faktiskt använder det jorden har att erbjuda, istället för att kemiskt framställa mat, osv, i fabriker? Att vi måste minska på fabriker, långa färdsätt för matvaror och allting?

Boktips för föräldrar

Dessa böcker är verkligen ett hett tips från mig för er att läsa och ta till er kring. Det handlar om att se barnet, familjen som kompetent. Att barnet utvecklas till självständighet och inte trotsar. Att… lyssna in och att vara ledare – på ”rätt sätt”. Att uppfostra barnen på så sätt att man inte trycker ner dem eller deras agerande. Att lyssna på sin magkänsla och återgå till hur man uppfostrade förr i tiden, med närhet, med att se behoven – inte bara de fysiska utan även de psykiska.

Var har du köpt den?

Jag fick frågan av Elin häromdagen var jag har köpt denna linne med dödskallar och rosor på. Och jag har köpt den online, på EMP-shop.se med alternativa klädstilar såsom Goth, Harry Potter och många fler alternativ. Rekommenderar verkligen den shopen! Tycker det är hyfsat bra priser och att det är en snabb leverans. Helt klart fräsiga och häftiga kläder!

Förlossningsberättelse – Ebba

Det var natten mellan den fjärde och femte januari 2016. Jag låg och sov när jag väcktes av Marys skrik. Hon ville ha sin flaska. Då var Mary 1 år och 8,5 månad gammal och hade fortfarande en flaska välling på natten, vid behov. Det var inte alla nätter den behövdes men nu ville hon ha den. Jag klev upp, sömning som jag var. Jag var beräknad att föda den åttonde januari, vilket började kännas nu då jag behövde lyfta upp Mary från spjälsängens botten. Jag hade gjort i ordning flaskan innan jag gick in till henne men brukade sitta i soffan i vardagsrummet då hon drack flaskan, för att inte Samantha (som sov i samma rum) skulle väckas.

När jag lutade mig över kanten på spjälsängen kände jag hur det knäppte till i magen och hur jag blev blöt längs benen. Vattnet gick. Jag fick lyfta upp Mary till min famn, bära henne, hennes snuttefilt och nappflaskan in till vårt sovrum. Hämta två badlakan som jag sedan fick bära med mig in till vardagsrummet och satt på under tiden jag gav henne flaskan. Här tittade jag på klockan. Den var 03.05 på natten. Bar sedan försiktigt in henne igen då hon somnat och lade henne i sin säng igen. Men märkte att det fortfarande kom fostervatten. Och nu hade det börjat komma molande värk, den hade dykt upp under tiden då jag satt med Mary i vardagsrummet.

Jag lade mig i sängen, med några badlakan under mig. Tänkte att jag skulle få mig några timmar till med sömn, om det gick. Jag hade oregelbundna värkar fram till klockan 6 på morgonen. Då ringde jag in till förlossningen och rådfrågade hur jag skulle göra. Jag kunde komma in när jag kände att jag behövde, var svaret. Ungefär vid den tiden vaknade både Mary och Samantha, Micke fick gå och hämta in dem till oss och våran säng. De hoppade runt, busade och skrattade och jag försökte andas igenom mina värkar som nu blivit regelbundna efter klockan 6. De kom tätare och tätare. Först vid strax efter 8 tyckte jag att nu får det vara nog. Nu vill jag åka in. Sagt och gjort. Vi klädde på tjejerna och oss själva samt packade ner det sista såsom mobilladdare och plånbok. Vi satte oss i bilen och bara den 10 minuter långa färden in till sjukhuset var en pärs. Varje gupp, varje grop kändes som världens smärta hos mig.

Micke hjälpte mig ur bilen då vi kommit fram till förlossningens entré. Tjejerna satt kvar i bilen. Han följde mig fram till ytterdörren och där ringde han på dörren. En undersköterska kom och mötte oss, tog emot mig och ledde mig till ett undersökningsrum. Micke körde iväg till hans mamma tillsammans med tjejerna. De skulle äta frukost där.

Jag försökte nu att andas igenom värkarna som kom väldigt tätt inpå varandra. Hon pratade om att sätta ett CTG för att kolla upp värkarnas styrka och en vaginal undersökning för att se hur öppen jag var. Det enda jag kunde få ur mig var ”GE MIG LUSTGAS. NU!”. Hon tittade misstänksamt på mig och gick iväg. Eller ja, det var så jag kände. Hon… förstod inte hur ont jag hade det. Och jag blev frustrerad. Detta är ju tredje barnet för mig. Jag borde väl veta?! Jag tittade på klockan på väggen. 08.50.

Nu kom hon tillbaka, nu tillsammans med en barnmorska som verkligen SÅG hur jag fick andas igenom en värk. Ledde mig direkt till förlossningsrum. Det roliga är att det var samma förlossningsrum jag hade tidigare till både Samantha och Mary. Jag hann egentligen bara ta av mig byxorna nedtill och byta om till en sjukhusskjorta (under tiden som jag andades lustgasen, lutandes mot sängkanten) samt lägga mig på sängen innan krystvärkarna kom igång. Jag var helt öppen konstaterade dem och ja, vad kan man säga. Tre krystvärkar… Och EBBA Siri Märtha Magnusson föddes 09.05 den morgonen.

Hon vägde 3050 gram och var 49 cm lång.

Ebba 4 år!

Grattis Ebba på födelsedagen!

Hoppas verkligen att din dag blir så underbar som du vill ha den. Vi ska minsann fira dig idag, med tårta och presenter och massor med lekar och skratt. Ett gemensamt firande med Samantha och Mary kommer senare i vår – på Leos lekland, men idag firar vi dig här hemma. Alla vi älskar dig massor och tokmycket.

Min graviditet såhär långt

Idag går jag in i en ny graviditetsvecka, vilket då passar riktigt bra med att skriva ett inlägg om graviditeten såhär långt. Jag har passerat halvvägs vid det här laget.

Graviditetsvecka 22 (21+0 – 21+6)

Fostret blundar hela tiden, men kan se ljus och mörker genom de tunna ögonlocken. Vikten har ökat till 450 gram, längden till 27 centimeter. Du som är gravid kan ha lättare att få hål i tänderna. Hormonerna påverkar tandköttet. Du kan märka att tandköttet lättare blir inflammerat. Det är viktigt att vara noga med tandborstningen. När du är gravid blir kroppens leder rörligare. Du kan då få ont i bäckenet, korsryggen, ljumskarna, höfterna, på skinkorna, baksidan av låren och över blygdbenet. Många som är gravida får förstoppning. Vid en förstoppning har du svårt att bajsa och det kan också göra ont. Ofta räcker det att dricka mer vätska, äta mer fiberrik mat och röra på sig. (Utdrag från 1177)

Mitt mående

Jag har mått dåligt, framförallt på morgonen… Från cirka vecka 6-7 mådde jag illa så pass mycket att jag spydde 1-3 gånger varje morgon. Kaffelukt var en riktig trigger för min del. Hade morgonillamående fram till vecka 16 ungefär. Men där tog en influensa över och jag blev dålig på grund av den också. Absolut ingen hit att vara sjuk samtidigt som man är gravid. Usch! Men, det gick över det med. I dagsläget mår jag faktiskt riktigt bra! Inga krämpor som är direkt relaterade till graviditeten kan man säga. Jag får springa på toaletten 2-3 gånger per natt för att kissa, men det är en ”världslig sak” som Karlsson på taket skulle ha sagt.

KUB och RUL

Jag har hunnit med både KUB och RUL i ultraljudsväg redan. KUB indikerade på väldigt låg risk för de tre riskgrupperna av kromosomavvikelse man tittar på, vilket var skönt. Och RUL visade på en frisk bebis – såvitt de kunde se med ultraljudet i alla fall. Och könet…. Det blir en flicka till, vi får en till flicka i vår familj. En fyrklöver i flickor, det är inte illa det! Däremot kommer jag att få ett riktat ultraljud nu den sjunde januari för att titta extra på bebisens hjärta. Detta på grund av att jag har medfött hjärtfel och Samantha också. Så, det är bara för att utesluta hjärtfel hos bebis, vilket är riktigt skönt – trots att det på RUL såg riktigt bra ut även hjärtat.

Graviditetskomplikationer

Jag skrev ju lite längre upp att jag inte har direkta krämpor rörande graviditeten. Men jag har däremot en del komplikationer som är så pass att man räknar in mig i en riskgraviditet. Jag har diagnosticerats med graviditetsdiabetes. Jag hade dessutom så pass höga fastevärden och en del postmåltidsvärden som gjorde att jag fick börja med blodsockersänkande tabletter som jag nu tar 2 på morgonen och 2 på kvällen av. Dessa tabletter gör dock en hel del med min mage. Jag kan bli kallsvettig, helt panikslagen och får springa in på toaletten där jag då visas vara riktigt lös i magen. Detta skulle gå över efter 1-2 veckor men har nu tagit tabletterna i någon månad och njae… Det har inte gått över. Har detta fortfarande 3-4 gånger i veckan, vilket är rätt jobbigt då det väl sker.

Jag ska även på tisdag till diabetesmottagningen för instruktionsgenomgång för att sedan börja med måltidsinsulin då man sett att mitt blodsocker inte dämpats tillräckligt med tabletterna.

Jag vet att på grund av detta får jag ett återbesök på specialmödravården i vecka 28 och i vecka 32, troligtvis då med TUL (tillväxtultraljud) för att se så att bebis faktiskt mår bra.

Men det är inte bara graviditetsdiabetesen som jag har i åtanke och som kan göra att min graviditet blir ett risktagande. Jag har ju ett medfött hjärtfel, som jag nämnde tidigare. Och… Vad man kan se är ju att med tanke på det medfödda hjärtfelet (som ju beror på att jag har Turners syndrom) är att jag kan få någonting som heter aortadissektion. Alltså att aortan kan brista av den stora ansträngningen som det ju faktiskt är att vara gravid och att föda barn. Vilket gör att jag bara går och väntar just nu på en remiss till Linköpings hjärtavdelning för att få ett EKG och UKG gjort – för att utesluta denna risk. Jag vill absolut föda vaginalt om det går – är helt och hållet rädd för kejsarsnitt och vägrar det om möjligt.

Funderingar

Det vi, eller snarare jag, funderar på mycket här hemma är vad bebisen ska heta. Jag hade riktat in mig på ett namn.. Men insåg igår först att det namnet har samma första bokstav som en av systrarna, så det skulle bli samma initialer. Hm, kanske inte är en sådan stor sak egentligen men… Hade varit roligt om alla hade varsin bokstav så att säga.