Farfar!!

Idag tog jag ”modet till mig” och körde med alla tre barnen ut till Bankeryd (1,5 mil enkelväg) för att de skulle få åka till deras farfars grav. Micke kom efter i en annan bil (hans arbetsbil) så vi möttes upp på plats. Men när vi närmade oss minneslunden där min svärfar har sin aska strödd så kom Mary ihåg vägen och ropade högt ”Farfar!!” och sprang fram sista biten. Hon är verkligen den som tagit illa vid sig att farfar dog. Nu är det ju snart 2 år sedan han dog i sin cancer men hon kommer ihåg det. Hon sitter allt som oftast med en långtröja som var hans, hon till och med sover i den emellanåt. Den tröjan är som en snuttefilt för henne – likställd med hennes ”ordinarie” filt.

Där fick de lämna rosor och vi stod och pratade lite allmänt just vid minneslunden. Där finns även askan efter en av Mickes farbröder… Och en bit bort ligger hans farmor och farfar begravda. Så just den här kyrkogården betyder mycket för Micke. När vi skulle åka hem fick jag med mig två barn i bilen, och Micke hade ett i sin bil. Jag startade och tror att Micke var åtminstone en minut efter mig på att starta. Och ändå kom han hem före oss. Han tog en annan väg och eftersom han är mer van vid att köra dessa vägar så blev det ju en naturlig konsekvens av det hela.

Året 2020

Vad vill jag egentligen med det här året som ligger framför oss nu? Hur går mina tankar och var leder allt detta mig? Jag vet inte riktigt… Jag försöker tänka på det, jag försöker forma allt i ord, men det blir ungefär som tusen utkast innan jag inser att jag inte kan forma alla tankar i just ord. Jag gör ett försök att forma några saker i alla fall.

Verklighetens iskalla dusch

Från och med mitten på februari kommer Micke att köra lastbil i olika turnéer, vilket gör att han kommer vara borta i princip hela våren och troligtvis typ hela sommaren med. Detta gör att jag kommer att bli så gott som ensamstående med 3 (och senare 4) barn. Jag kommer få rodda två födelsedagar och ett stort födelsedagskalas på Leos lekland själv. Jag kommer få rodda vardagen med att vara höggravid och lämna/hämta på skola och förskola. Jag kommer få rodda vardagen i att vara nyförlöst och lämna/hämta på skola och förskola. Allt kring hushållet med, disk, tvätt (allmän tvättstuga i källaren), städ, matlagning och allt kring barnen. Det kommer att ligga på mig.

Som tur var tog jag ju körkortet i höstas. Men det är ändå inte säkert att jag kommer ha en bil hemmavid då Micke behöver en bil då han åker till Stockholm (basplatsen för varifrån han utgår med alla turnéer).

Födelsedagar

  • Ebba blir 4 år den 5 januari.
  • Samantha blir 7 år den 4 april.
  • Mary blir 6 år den 22 april.
  • Micke blir 50 år den 2 juni.
  • Jag blir 30 år den 29 augusti.

Familjen utökas

I maj beräknas vår nyaste familjemedlem att födas in i vår familj. Vi hade ett ultraljud den 20 december och allting såg riktigt bra ut med den livliga bebisen i magen. Tjejerna och vi föräldrar ser fram emot detta riktigt mycket och längtar massor efter att lära känna den lilla krabaten.

Skolstarten

I år börjar Samantha i klass 1 efter sommaren. Och på skolgården kommer hon att få sällskap av Mary som börjar i förskoleklass nu i år. Ebba kommer få gå sina femton timmar i veckan på förskolan (hon har två år kvar i förskolan) och bebisen blir hemma med mig.

Önskningar

  • Jag önskar att vi i familjen kan åka till Lapplandsveckan, en kristen konferens några mil utanför Lycksele i Norrland som pågår årligen den första juliveckan.
  • Jag önskar att vi kunde åka iväg på minst 1 weekend hela familjen, då Micke kommer att jobba riktigt mycket med arbetsresor, turnéer och liknande så han kommer ju vara borta en hel del.
  • Fick jag önska helt och hållet så vill jag helst fira jul i Norrland i år. Att få fira jul tillsammans med min mamma, mina syskon med familjer och.. ja helt enkelt få en vit jul med massor av snö och att kunna leka timtals ute i snön.
  • Men viktigast av allt så önskar jag att vi i familjen kommer att få må bra, vara friska och inte vara med om några olyckor. Att vi helt enkelt få ha en god hälsa det här året.

Tillbakablick på 2019

Nu vet jag att ni inte riktigt ”vet” vad som skett för min del förra året, 2019. Men jag tänkte ge er en liten… tillbakablick i alla fall, i punktform och med bilder just för att ha det sparat själv också.

Personligt

I januari gick min och Mickes skilsmässa igenom. Men vi är fortfarande ett par, bor fortfarande sambos och älskar varandra. Vi har insett att den livsstil vi har just nu – där han jobbar borta periodvis med sina olika arbetsresor. Ett halvt om halvt distansförhållande kan man nog kalla det. Och det var så vårt förhållande såg ut då jag gick i gymnasiet (då vi träffades) och vi bodde 20 mil ifrån varandra…

I början på november tog jag körkortet. Äntligen! Vilket har känts som en riktigt befrielse tycker jag. Att jag har klarat mig så många år utan det?! Nu fattar jag vad alla menar med en rörelsefrihet.

Körskolan – centrala trafikinstitutet i Huskvarna

Resor

Jag gjorde en egen resa i början på januari 2019. Då åkte jag till Stockholm och den resan blev en ren släkforskningsresa kan man säga. Jag träffade en brorsson till pappas (”okända”) halvbror. Men med tanke på hur jag är som person, spontan och dan så tatuerade jag mig givetvis också när jag var där.

Som familj åkte vi till Arvika i februari under en helg. Vi åkte dit, lekte massor i snön och hade det riktigt underbart. Vilken skön start på våren kände vi!

I juli åkte jag tillsammans med tjejerna till Lappis i Norrland. Där var vi i en veckas tid, sov i tält och i sovsal. Umgicks med min mamma och några av mina syskon. Vi åkte även till min pappas gravplats, vilket jag kände var otroligt skönt och stillsamt.

I november överraskade jag tjejerna med en tågresa till…. Motala. Där mötte Micke upp oss. Han var ute på turné med arbetet och vi åkte till honom för att tillbringa helgen tillsammans hela familjen.

Upptäckten

I september plussade jag och det visade sig att jag var gravid med ett syskon till tjejerna. I december gjordes rutinultraljudet och det visades sig vara en tjej till… En riktigt sprallig och livlig tjej. Nu såhär vid nyårsdagarna är jag i graviditetsvecka 21.

Trebarnsmamman Annica

Ett nytt år är kommen. En nystart för vissa. En chans att börja om på nytt. För mig känns det lite så. Jag har ju bloggat på olika sätt i flera års tid. Men, aldrig riktigt… ”fastnat” på ett ställe länge nog tror jag. Jag hoppas att du vill stanna här i den här bloggen med mig och hänga med under livets gång framöver.

Vem är jag då? Jag heter Annica och är 29 år. Jag bor tillsammans med Micke och våra tre barn; Samantha, Mary och Ebba i Huskvarna. Men jag är ursprungligen från Lycksele i Norrland, vilket jag saknar tokmycket då jag är härnere i Småland. Vi väntar dessutom tillökning i maj 2020, vilket vi alla ser fram emot med stor glädje.

Från vänster: Ebba, Samantha och Mary. Bild tagen i december 2017.

Vad gillar jag att göra på min fritid? Och vad är det jag sysslar med i yrkeslivet? På min fritid gillar jag att dels hänga med barnen och se hur de samspelar, utvecklas och leker med varandra. Det är någonting jag verkligen älskar! Men min hobby är att släktforska och att hitta nya grenar, personer, fakta och historier kring personer i min släkt bakåt i tiden.

Jag är utbildad undersköterska och utbildad butiksäljare, men jobbar för tillfället som modersmålslärare i svenskt teckenspråk i grundskolenivå. Jag utbildar i teckenspråk som modersmål då det även är mitt modersmål då jag är hörselskadad. Jag är dessutom synskadad, vilket dock inte hindrar mig i min vardag.

En bild på mig från november 2017.