Graviditetsvecka 33

Idag går vi in i vecka 33 (vecka 32+0 – 32+6) i den här graviditeten. Tänk, tiden rusar verkligen förbi. Jag säger det förvisso hela tiden men jag tycker att det verkligen är så. Jag förstår inte riktigt att det närmar sig med stormsteg! Men vad har egentligen hänt den här veckan? Jag hade ju ett TUL (tillväxtultraljud) och ett MVC-möte igår. Det är fler och fler som börjar påpeka att magen växer och att det börjar synas mer tydligt nu. Och det gör det ju så sett. Men samtidigt, att jobba går fortfarande bra. Dock lättare när jag har hemtjänst-bilen än när jag måste gå omkring i mitt område.

Tillväxtultraljudet

Förra TUL:et fick läkaren det till att bebisen var -7% i sin tillväxt. Det kan ni läsa mer om HÄR. Igår på TUL:et fick läkaren det till -3,7%. Bebisen följer sin kurva men är helt och hållet normalstort. Däremot fick jag lite banning för att jag inte riktigt skött socker-mätningarna som jag ska. I och med det nya jobbet inom hemtjänsten har jag haft svårt att hitta en rutin där jag kan mäta ”efter-måltids-sockret” 1,5-2 timmar efter påbörjad måltid. Skulle verkligen fixa detta tyckte han. Och så tyckte han att jag verkligen måste ”sköta magen” (japp, vård-relaterat uttryck för att helt enkelt kunna skita) nu då jag går upp till två järntabletter om dagen istället för en om dagen. Vid nästa TUL som är i mitten på april så ska ett datum för igångsättning planeras och bestämmas. Vilket känns riktigt skönt!

MVC-mötet

Detta var egentligen ett möte för att kunna planera ifall Micke skulle vara borta vid tiden för förlossningen. Men nu då Corona tagit ”över” allting här och gjort att han tappat 4-5 veckor av en turné så är han ju hemma vid den tiden. Alltså kändes detta möte helt överflödigt. Men men… Ingenting bestämdes där och vi satt där i över 40 minuter. Det var en barnsköterska från BVC, min barnmorska från MVC och så en socionom från familjecentralen. Ingenting ”vettigt” kom alltså ut från det mötet.

Graviditetsdiabetesen

Vad gäller P-glukosen (sockret) så ligger jag hyfsat bra till i alla fall. HbA1c (långtidssockret) har sjunkit och ligger som bäst till just nu, där ligger den på 35 mmol / mol. Däremot har diabetessköterskan sett att då jag ätit typ en frukt eller mellanmål före middagen så syns detta på sockermätningen före måltiden. Detta gjorde att jag nu ska ta ca 2E snabbverkande insulin även till mellanmålen / frukten.

Utdrag från 1177

”Fostret ökar snabbt i vikt och väger nu cirka 2 kilogram. Längden är ungefär 45 centimeter. Det finns gott om fostervatten i livmodern, vanligtvis nästan en liter. Vattnet gör så att fostret skyddas i livmodern. Det blir lättare för fostret att röra sig när det finns vatten runt. Det gör så att livmodern inte trycker direkt mot fostret. Fostervattnet har ingen färg men är lite grumligt. Det har en lukt som påminner om hav och tång. Fostret kan uppfatta ljus och mörker, natt och dag. En del barn föds för tidigt. För tidigt födda barn behöver särskild vård de första veckorna. De kan behöva hjälp med andningen. De kan behöva extra värme. De kan även behöva hjälp att få i sig tillräckligt med näring. Barnmorskan mäter magen på dig som är gravid. Måttet visar hur fostret växer.”

Tillväxtultraljud och lugnande besked

Efter att Mary blev utskriven från barnavdelningen igår var det i princip dags för min kontroll på specialmödravården. Mary fick med andra ord följa med på den kontrollen. (Läs mer om vad som hände Mary HÄR).

Ultraljudet gjordes och det utan anmärkning. Mary fick också en speciell inbjudan av läkaren att sätta sig nära mig för att kunna se på skärmen hon också. Alltså är hon den enda (hittills) av barnen som fått se bebis IRL – på en kontroll. Vilket ändå gjorde henne så tagen att hon stängde av min mobil och bara tittade på skärmen istället. Underbar känsla! Bebisen beräknas nu väga 1200 gram och vara -7%, vilket ju är helt okej. Det är först vid +/- 22 % som det inte längre är inom ”det normala”.

Jag berättade även för läkaren att jag verkligen vill ha en igångsättning. Vilket han köpte rakt av då han läst min journal. Jag baserar ju min önskan på olika anledningar.

  • Micke kommer ju troligtvis vara bortrest med jobbet under tiden som jag är på förlossningen. Alltså vill jag ju ha en som kan vara hemma med barnen hemmavid (Givetvis!).
  • Med tanke på Turners syndrom ”får” jag inte gå över tiden. Detta då det kan orsaka större komplikationer än annars.
  • Med tanke på graviditetsdiabetesen ska jag inte gå över tiden. Detta kan medföra andra komplikationer / risker än annars. Det var i alla fall läkarens åsikt idag.
  • Dels för att jag haft så pass snabba förlossningar med de tre tidigare så jag vill vara på den säkra sidan med alla saker runt omkring. Att hinna in i tid, att veta att någon är med barnen hemma, att inte behöva oroa mig för någonting.

Jag har två TUL till inplanerade. Nästa är först om 4 veckor, det vill säga när jag är i vecka 32 (vecka 31+). Och det andra TUL:et kommer att göras i vecka 37 (36+). Beroende på bebisens hälsa, läge och min situation ser ut då jag är på TUL i vecka 37 så bestäms ett faktiskt (fast) datum för en igångsättning då. Och läkaren sa att den förmodligen kommer att ske åtminstone en vecka före BF. Så där är vi nu. Att jag helt enkelt får vänta och se till den dagen för att få veta lite närmare om allting.

Han trodde absolut inte att det skulle vara några problem med igångsättning med tanke på hur mina tidigare förlossningar sett ut och sådant. Men samtidigt ville han inte ge mig ett datum för det i dagsläget, vilket jag ju även förstår.

Även ett blodtryck togs och där hade jag 115/75, vilket ju var helt okej och ingenting att ens diskutera kring.

Men så ringde min barnmorska efteråt. Eftersom jag ligger så lågt i järnet ska jag fortsätta ta en järntablett dagligen och ta ny blodstatus om tre veckor ungefär.