Två veckors tystnad

Nu har det nästan gått två veckor sedan jag skrev här senast. Det har skett en hel del sedan dess, känns det som – samtidigt som det knappt hänt något ”händelserikt” eller hur jag ska förklara det.

Nytt jobb

Jag har ju påbörjat mitt nya jobb inom hemtjänsten. Det gjorde jag tisdagen den 3 mars. Då var det första arbetsdagen. Och jag trivs riktigt bra på det jobbet, alla kollegor har varit riktigt hjälpsamma och snälla, inbjudande och välkomnande mot mig. Dock har det förekommit massor med frågor om graviditeten och om det är första barnet.. Hehe, njae.. Det är ju liksom mitt fjärde barn. ”VAAA?!” blir då responsen på det. Mycket att ta in dock, nya rutiner, nya kunder att lära sig adressen / vägen hem till. Ny lokal att lära känna och kollegor att komma nära. Det är ju en hel del processande i det hela känner jag. Har även haft svårt att hitta rutinen för hur jag ska kunna ta mina blodsocker-kontroller mellan alla kundbesök och speciellt få till det att kunna göra det 1,5-2 timmar efter måltid.

Graviditeten

Vad gäller graviditeten, nu då vi ändå är inne på ämnet. Jag tog blodprover i torsdags för flera orsaker. Dels var det en blodgruppering och ett blodstatus som MVC ville ha, ett långtidssocker till diabetesmottagningen och så ett blodstatus till Linköpings sjukhus på grund av att jag ska dit på torsdag för att göra ett EKG och UKG. Det som jag kunde utläsa av att själv gå in på 1177 / journalen är att jag dels har lågt HB igen, nu ännu lägre än jag haft någonsin. Är nere på 96 i HB. Och det gör ju absolut att jag känner mig riktigt trött och sover mer än gärna 1-2 gånger mitt på dagen i 1-2 timmar per gång, när jag är ledig. Men långtidssockret låg bättre till än tidigare i graviditeten, vilket ju var positivt. På fredag har jag dessutom ett TUL på specialmödravården att avverka. Då ska det bli skönt att få hälsa på bebis igen och se hur hon har det. Direkt efter det så är det ju ett möte med MVC, BVC och en socionom från familjecentralen för att diskutera tiden i direkt koppling till förlossningen och tiden efteråt. Men så som det ser ut nu blir ju Micke hemma – på grund av alla restriktioner kring Corona / Covid-19. Men just kring Corona gör jag ett eget inlägg senare – har så många tankar kring detta som jag vill lufta. Än så länge ligger min vikt också fortfarande under inskrivningsvikten (som var på 63 kg). Senaste idag var jag och vägde mig här hemma. 62,5 kg – mitt på dagen (brukar oftast väga mig på morgonen, direkt efter första toalettbesöket).

Spännande vår!

Jag var på en arbetsintervju för några veckor sedan angående en tjänst inom hemtjänsten. På ett sätt trodde jag verkligen inte att jag skulle få den. Det skulle i så fall röra sig om en fast anställning med 6 månaders provanställning i första hand. Vid arbetsintervjun berättade jag inte om graviditeten då man ju hört så många som råkat ut för diskriminering just på grund av att de är/varit gravida. Visserligen, det ska inte hända och får inte hända men är otroligt vanligt, tyvärr. Så jag valde att tiga om det just då.

Jag räknade bort jobbet mest på grund av en annan anledning. För på intervjun när jag berättade att jag har ett automatkörkort och inte får köra manuellt, blev det tvärtyst i rummet. De hade ju bara manuella bilar!! Men de förklarade att de länge ville ha en automatbil också och att de hoppades att det inte skulle fallera på detta. Men jag räknade som bort jobbet ändå.

Idag ringde enhetschefen. Erbjöd mig tjänsten. En fast tjänst… För första gången i mitt liv blev jag erbjuden en fast tjänst – visserligen med provanställning i 6 månader först men ändå! Jag blev överlycklig! Det skulle göra så otroligt mycket i inkomstväg också. Jag tackade JA till tjänsten, men i samma andetag förklarade jag att jag ju är gravid.. Och förklarade hur långt gången jag är och att jag kommer att innan sommaren gå hem på mammaledigt. Vilket ju skapade gnissel och inte direkt irritation men suckande och massa frågor kring hur hon skulle lösa situationen då de haft sådan stor omsättning på personal redan, och att det skapat en ostabil arbetsgrupp.

Hon och jag avslutade samtalet. Men några timmar senare ringde hon upp igen. Och hade haft ett långt samtal med en HR-konsult. Under den tiden hade jag också haft kontakt med en som jobbar inom kommunal (skitbra att ha en morbror som jobbar inom kommunal och en mamma som utbildat sig inom arbetsrätt i det här läget). Så jag visste ju att de inte skulle få (lagligt sett) neka mig den tjänsten nu. Då de ju redan erbjudit mig den.

Jag fick i alla fall åka till deras kontor. Väl där fick jag veta att de fortfarande vill att jag ska jobba för dem. Att annonsen visserligen kommer ligga kvar och vara aktuell så sett, men enbart för att de nu söker en vikarie för mig när jag väl går hem på mammaledighet. Jag blev informerad om att jag har rätt att söka havandeskapspenning och att jag har rätt att få detta beviljat i och med att det ändå rör sig om tunga lyft och så vidare. Men, jag vill ju jobba så länge jag kan och sa att jag hoppas kunna jobba april ut – men att det ju inte går att spika helt och hållet. Och även chefen sa att det får vi se hur länge jag orkar, men att de nu gör en plan för att ha en vikarie redo så att säga.

Så från och med den 2 mars har jag en fast anställning! Och det känns riktigt bra!

Bild tagen sommaren 2018.