Gemensam insats

Att få göra någonting tillsammans – hur litet det egentligen är, är så tillfredsställande så ni anar inte! Idag skulle vi göra tacos. Och vi är rätt icke-avancerade tacos-människor när man tänker på det. Vi har typ gurka, majs, lök och riven ost men även créme fraschie och tacosås mild. Mary ville hjälpa till med att göra i ordning det hela. Så hon fick hacka en halv gurka. Samantha kom också och ville hjälpa till så under tiden Mary hackade så dukade Samantha och Ebba av matbordet där vi skulle äta. När Mary var klar bytte hon sysslor med Samantha och då fick Samantha hacka lite gurka. Samtidigt stod jag och stekte köttfärs samt donade med gullök.

Sedan fick alla tre hjälpas åt att duka fram alla tillbehören och det vi behövde. Och gosse vilken skytteltrafik det blev i hallen mellan vardagsrummet och köket. Men alla hjälptes åt och när det var dags att äta var det goda miner och alla åt på riktigt bra. Blir så mycket trevligare när det blir på allas nivå, känner jag.

Boktips för en nära relation föräldrar / barn

Dessa tre böcker är verkligen en ledstjärna i mitt föräldraskap. Och det finns speciellt ett stycke i boken ”Ditt kompetenta barn” som verkligen fångat mig mitt i den situationen jag just då befann mig i. Alla som är föräldrar har väl upplevt det så kallade tvåårstrotset. Efter att jag läst Jesper Juuls bok ”Ditt kompetenta barn” så tänker jag aldrig på samma sätt igen i alla fall.

Riktigt påtagligt, eller hur? Och det stämmer ju! Det är vi vuxna som säger ifrån – vi som fortfarande ser dem som icke-kompetenta småttingar som inte klarar av någonting. Vi ger dem dock inte den chansen förrän långt senare.