Gemensam insats

Att få göra någonting tillsammans – hur litet det egentligen är, är så tillfredsställande så ni anar inte! Idag skulle vi göra tacos. Och vi är rätt icke-avancerade tacos-människor när man tänker på det. Vi har typ gurka, majs, lök och riven ost men även créme fraschie och tacosås mild. Mary ville hjälpa till med att göra i ordning det hela. Så hon fick hacka en halv gurka. Samantha kom också och ville hjälpa till så under tiden Mary hackade så dukade Samantha och Ebba av matbordet där vi skulle äta. När Mary var klar bytte hon sysslor med Samantha och då fick Samantha hacka lite gurka. Samtidigt stod jag och stekte köttfärs samt donade med gullök.

Sedan fick alla tre hjälpas åt att duka fram alla tillbehören och det vi behövde. Och gosse vilken skytteltrafik det blev i hallen mellan vardagsrummet och köket. Men alla hjälptes åt och när det var dags att äta var det goda miner och alla åt på riktigt bra. Blir så mycket trevligare när det blir på allas nivå, känner jag.

Saknar pappa

Mary vaknade till inatt och var inte direkt nådig. Ledsen, grät och var helt otröstlig. Välkomnade henne till vår säng – där hon somnade direkt, så fort hon fick pappas täcke på sig. Hon saknar verkligen deras pappa. Det gör de andra två också men det är såhär man märker det på Mary. Ebba däremot är sådan att hon inte riktigt vill säga god natt / god morgon till Micke i telefonen, just för att det är jobbigt i hennes saknad. Men vi har i alla fall igång högtalaren och han säger god natt / god morgon även till henne. Och vi skickar bilder och filmer åt båda hållen då han är borta. Han skickar en del filmer med hälsningar till barnen och de skickar massor med ”jag saknar dig” – filmer till honom. 12 dagar till ska han vara borta. Sedan kommer han hem för 3-4 dagar. Tror vi alla kommer njuta riktigt mycket de dagarna, när vi alla är samlade igen.