Dagens roliga

Vi har varit på en lekpark, precis som vi tänkte oss på morgonen. Men, blev även ett besök hos pappa Micke på hans arbete. Där de ju såg hur han klättrade kring byggnadsställningen då han byggde upp den. ”Pappa, får du verkligen klättra?” var en fråga de ställde honom. Och, man kan ju säga att de var nöjda med både fika och glass i det här vädret – på lekparken.

En glad nyhet mitt i all oro

Idag ringde jag ett samtal till Samanthas rektor. Eller ja, en av två biträdande rektorer på den skolan. Frågade lite hur det gått med de blivande förskoleklasserna och hur fördelningen av elever ser ut i dessa. Just för att vi hade ansökt om att ändra skola för Mary (hon hade blivit antagen till en skola i vårt område men vi ville ha henne på samma som Samantha redan går i). Och vi fick idag besked om att det ju blir så som vi vill ha det! Vilken lycka och vilken lättnad.

Det kommer betyda så mycket för Mary att ha sin syster på skolgården, att ha sin bästa vän i samma klass. Framförallt för hennes trygghet och för hennes ”bekvämlighetszon”. Dessa två systrar som har 1 år och 18 dagar mellan sig är verkligen som riktiga tvillingar. Gör så otroligt mycket tillsammans, saknar varandra då de är ifrån den andre. Och ser också ut som tvillingar enligt många.

Marys jobbiga helg

Natten till igår blev riktigt jobbig för Mary. Hon kunde inte andas. Jag hjälpte henne genom att hon och jag flyttade oss till tv-rummet. Öppet fönster. Intensivinhalering och kortisontabletter gavs. Ingenting hjälpte. Hennes syresättning gick ner till 77-82% under tiden vi fortfarande var hemma. Trots att hon även fick vara i duschen med varm ånga.

Hon och jag åkte in till akuten. Hon fick börja med syrgas direkt och vi blev inlagda på barnavdelningen. Där blev vi kvar tills idag. Syrgas hade hon fram till klockan 8 imorse. Fem liter konstant flöde. Utan syrgasen sjönk syresättningen direkt igen. Men imorse höll den sig stadigt ändå. Och från 16-tiden igår tills imorse hade hon dropp också då hon knappt drack eller åt något.

Men idag fick vi åka hem. Och oj vad skönt det kändes. Och vilken lycklig men trött Mary jag fick med mig hem. Hon ville verkligen hem. Till sina systrar och till pappa sin. Här hemma är det som om hon inte varit inlagd för astman. Springer omkring och busar. MEN behöver vila sig lite mer än annars känns det som.

Arbetsintervju och barnmottagningen

Idag blev det fullt upp, minst sagt. Jag började morgonen som vanligt med att köra Samantha till skolan. Därifrån skulle jag till andra sidan Jönköping kändes det som. Och kom cirka 10-15 minuter sent till en arbetsintervju på grund av halkan som gör att folk inte riktigt vågar köra överhuvudtaget, de snigelkör hela tiden. Nåja, fram kom jag och intervjuven gick riktigt bra tyckte jag själv. Det är inom vård och omsorg det jobbet är, hoppas på att få det samtidigt som jag funderar rent praktiskt hur jag får ihop vardagen då.

Och sedan bara hem och hämta Mary för att köra till barnmottagningen i ett huj. Där gjorde hon ett pricktest (allergitest) för att se om hon är allergisk mot några av de vanligaste astma – allergiburna generna. Och hon visade lite på just hund. Och deras farmor har ju en hund hon är hundvakt åt i några månader till. (Så där får jag ytterligare lite huvudbry inför ev barnvakt av farmor kring förlossningen och sådant.)

Idag har det varit minusgrader och soligt, vilket har gjort att jag älskat vädret utomhus. Det ger mig sådan livslust på ett sätt. Solen är verkligen underbar. Bländande men skön.

Olika upplevelser

Ibland tänker jag på hur stora skillnader och upplevelser jag har haft under mina tre förlossningar. Är nog en naturlig del i att jag nu är gravid och ska återuppleva den delen igen också. Men främst tänker jag på hur olika alla tre har varit. Är så nyfiken på om denna förlossning blir likartad någon annan eller om det blir en fjärde som är helt annorlunda den också. Men vilka häftiga och underbara minnen jag har av alla förlossningar och alla är så otroligt positiva i mina minnen, det är verkligen ingenting som gått snett. Jag har inte spruckit något, inte behövt sy eller någonting. Utan allt har flutit på bra under alla tre gångerna. Känt mig pigg och uppe på benen direkt.

Samantha

Med Samantha blev det en ”planerad” igångsättning. Jag kom in för att jag hade början på havandeskapsförgiftning men den dagen var det fullt på förlossningen. Fick åka hem och komma tillbaka två dagar senare för en igångsättning. Kommer dit. Är öppen 3 cm redan, avvaktar några timmar. Öppen 5-6 cm utan att jag egentligen känt någonting av dessa centimetrar. Får en gel för att tappen ska utplånas och efter det är hon född 2 timmar och 45 minuter senare. Testade med akupunktur – ingenting som jag tyckte hjälpte så hade enbart lustgas. Kunde åka hem två dagar senare.

När Samantha föddes vägde hon 2300 gram och var 44 cm lång.

Mary

Med Mary så började jag känna av en slags mensvärk hemmavid. Väldigt svag sådan vid 20.30 tiden på kvällen. Försökte lägga mig samtidigt som Micke, men.. det gick inte. Han hade somnat men jag klev upp och försökte andas igenom värkarna som snabbt hade blivit starka. 21.15 ringde jag till förlossningen. ”Kom in, du är välkommen” var deras svar. Jag väckte Micke. Väckte Samantha. Han fick köra mig till förlossningen, vända hem igen med Samantha. Jag skrevs in 21.59 och Mary föddes 1 timme och 13 minuter senare och jag hade enbart haft lustgas. Micke och Samantha var på plats 20 minuter senare och vi sov alla fyra tillsammans i en sovsal på förlossningsavdelningen. Åkte hem på eftermiddagen innan Mary ens var ett dygn gammal.

När Mary föddes var hon 2950 gram ”tung” och 46 cm lång.

Ebba

Med Ebba var det totalt annorlunda, men även den på natten. Vattnet gick vid 3 tiden. Värkar startade direkt, men var oregelbundna. Ringde in till förlossningen vid 6 – tiden då de blivit mer regelbundna. ”Kom in när du känner för det” blev svaret. Vid 8-tiden kände jag mig helt färdig och ville / kunde inte vara hemma mer. Packade in oss alla i bilen. Micke körde mig till förlossningen, jag skrevs in 08.55 och Ebba föddes 09.05, hann knappt använda mig av lustgasen. De andra hann knappt hem till barnens farmor innan Micke fick ett sms med första bilden på Ebba.. Åkte hem samma eftermiddag.

När Ebba föddes var hon 3050 gram tung och 47 cm lång.