Lite lek med kameran

Lite bus och lek blev det med kameran och fjärrutlösningen via mobilen nu ikväll. Deras pappa ville ha bild på oss alla fyra så vi klämde ner oss i soffan och skrattade oss igenom massa bilder. Rätt gött ändå när det blir så.

Orolig natt

God morgon på dig! Just den här natten har jag inte sovit så bra om jag ska vara ärlig. Det har varit många uppvak inatt och ja, mycket tankar och känslor kanske man kan beskriva det bäst. Ibland har jag även vaknat till av att bebis levt rövare i magen, men det är egentligen bara mysigt att vakna upp till. Då vet jag ju att allt är bra.

Inatt vaknade jag upp en gång, insåg att jag hade Marys huvud inkörd i mina revben. Tittade åt hennes håll och såg att hon dessutom hade sitt ena ben vid Samanthas ansikte. Haha, jag kunde inte låta bli att ta ett kort på detta innan jag vände på Mary igen. Och detta hände inte bara en gång utan TRE gånger som jag fick vända ”rätt” på Mary under den här natten. Och även Ebba hade lagt sig på tvären där hon låg i sängen. Ja, varje gång som Micke är borta sover alla tre hos mig i vår säng..

Vi tar en lugn dag hemma idag har jag tänkt mig. Kanske att vi fortsätter pysslandet som vi började på igår. Ska visa barnens konstverk sedan i ett eget inlägg hade jag tänkt.

Micke kom igår fram till Tyskland och Leipzig där Dreamhack ska börja monteras upp idag. Vi har skickat bilder och filmer fram och tillbaka då FaceTime inte riktigt fungerar nu för Micke. Pratat i telefon varje morgon och kväll gör vi ju redan. Igår diskuterade vi lite namn, jag och Micke – för bebisen.. Vi har, som det känns nu, kommit överens om tilltalsnamnet och så har vi ett andranamn som vi båda funderar på. Jag skulle gärna vilja ha ett till andranamn också men det får vi fortsätta klura på.

12 timmar med pappa

Igår överraskade Micke barnen genom att komma hem. Jag visste om det och höll därför tjejerna uppe lite längre på kvällen än vad de brukar vara egentligen. Att det ringde på dörren och jag frågade dem om det kunde vara grannen vilket de ju trodde att det kunde vara, men pappa tittar in istället för grannen- det var verkligen dagens höjdpunkt. Han var med vid nattningen och myste med dem. Och när Samantha inte riktigt kunde somna så var hon uppe med oss en stund extra. Imorse blev det också mysstund med honom innan skola och förskola kallade på dem. 12 timmar kunde han vara hemma innan han nu åkt igen. Nu är han på väg till Trelleborg (tror jag det var) för att sedan resa vidare mot Tyskland och Dreamhack.

Jag skulle precis ta ett kort på hur han hade ena armen om Samantha och hur Ebba låg på på honom, kramandes. Sprang iväg för att hämta kameran men hittade dem såhär när jag kom in i sovrummet igen. Haha, typiskt. Ibland önskar man att man hade ögonblickskamera i ögonen typ..

Att sakna någon så mycket att det gör ont

Det är jobbiga dagar för barnen nu. De saknar deras pappa så otroligt mycket. Igårkväll var det Samanthas tur att brista ut i gråt och verkligen hulka fram att hon ville krama om honom och att hon ville ha honom hos sig / oss. Jag vill trösta men hon vill ju inte ha just MIN tröst, hon vill ju ha honom här. Hon fick en av hans T-shirts att sova med (förutom hennes vanliga snuttefilt). Den kramade hon stenhårt och verkligen luktade på allt som var Mickes (täcket, kudden och tröjan). Hon frågade också om det fanns risk att han kunde skada sig eller dö på arbetet. Jag var tvungen att säga ”Det finns alltid en risk för det. Han kan ramla ner från ställningen, eller att något händer med lastbilen då de åker längs vägarna. MEN, pappa är duktig på att köra lastbil, han vet att han ska vara försiktig och ta det lugnt och det gör han. Han tänker mycket på säkerheten och att han ska jobba på rätt sätt för att det inte ska hända någonting. Han vill ju komma hem till oss precis lika mycket som vi vill att han ska komma hem.” Det lugnade henne.. Att veta att han gör allt han kan för att inget ska hända och att han ju kommer hem till oss.

På morgonen igår var det Mary som verkligen påpekade med gråt i halsen att hon ville att pappa skulle komma hem. Och i telefonen när vi pratade med Micke på kvällen hade Ebba sagt åt honom ”Kom hem nu och var inte en bajskorv.”

Och då är det ändå… 13 dagar kvar innan vi ska upp och hämta hem honom, efter hans första (för i år) arbetsresa. Vi räknar ner tillsammans, vi kryssar över dagarna som varit och vi ser att det blir närmare för varje dag. Vi får till ett ”god morgon” – samtal varje dag och vi ringer och säger ”god natt” varje dag också. Vi pratar om sådant som är roligt och kul att göra ihop med deras pappa, vi tittar på bilder och skrattar till dem. Idag ska vi också ha ett FaceTime – samtal med honom. Samantha fick det löftet igår.

Men jag tycker det är jobbigt att vara den som är här. Att få ta alla tårar, all ilska och all saknad. Att få vara den som försöker trösta (i ibland tröstlösa försök). Ibland duger det bara för barnet att få ringa och prata med honom en stund. För det är ju pappa som inte är här. Som är så långt bort och som inte kan komma hem direkt. Och jag tror det blev tydligare den här gången när vi faktiskt åkte ifrån honom och åkte tre timmar bort från honom. Det blev så tydligt att det blev ett avstånd emellan oss.

Ändrade planer

Och jag hann knappt publicera inlägget imorse om hur veckan ser ut, innan första ändringen för veckan dök upp. Redan imorgonkväll måste Micke åka, vilket ger honom ikväll på sig att laga bilen – istället för att få även morgonkvällen på sig. Och detta i sin tur leder till att han blir borta två dagar längre denna omgång. Jag hoppas innerligt att de får igång bilen ikväll – annars kanske jag satsar på att hela familjen följer honom till Stockholm så att jag kan ta bilen tillbaka till Huskvarna efter att han lastat ur sina saker från bilen, helt enkelt. Borde egentligen inte vara några problem med 1-2 stopp på vägen hem därifrån. Okej, det kommer bli en riktigt sen kväll innan vi är hemma igen (22-23 på kvällen) och barnen kommer att sova i bilen. Men, vi får helt enkelt satsa på att äta på Mcdonalds eller liknande på den resan. Men, får se hur vi gör… Får ge Micke och hans vän en chans till att fixa arbetsbilen ikväll. Annars får jag ta en diskussion med Micke om hur vi ska lösa detta. För jag vill gärna ha familjebilen härhemma..

Det fanns en fundering hos er ifall inte han kunde ta buss eller tåg till Stockholm. Men, det är inte så enkelt som det låter. Han har dels 1 stor väska med ombyten för 2 veckor, dels 1 stor flyttlåda med matprodukter som han ska ha med sig för att äta under perioden, 1 stor rullväska med klättersaker och redskap för då han behöver arbeta fysiskt med att klättra och bygga saker. Sedan tillkommer även 1 ryggsäck med kontorsredskap såsom datorn och liknande. Troligtvis har jag glömt någon väska i mitt ”uppräknande” men ja, ni förstår att det inte blir så enkelt att ta tåg eller buss med alla dessa saker och sedan behöva ta kollektivtrafiken i Stockholm med dessa saker för att ta sig till slutdestinationen.

Reflekterar över era kommentarer

”Föda barn utan min partner hade varit helt uteslutet.”

”Gud jag hade inte velat att min sambo skulle va borta när vi ska få våran , han hade fått tagit ledigt.”

”Hade nog inte varit så lugn om min sambo hade varit borta så mycket och speciellt inte när bebis ska komma.”

”Vad tråkigt att han inte kan vara med då bebis kommer. Jag hade nog aldrig accepterat det. Sen kanske du behöver hjälp hemma då ni väl kommer hem.”

[POÄNGTERAR att jag inte är arg eller irriterad på er som kommenterat, bara reflekterande kring era kommentarer..!]

Väldigt många av er som kommenterat under inlägget ”Planera för närmaste halvåret” menade på att ni skulle bli sura för att er partner inte var delaktig vid förlossningen, eller hemmavid då det närmar sig förlossningsdatumet.. Att det på något sätt handlade om partners egna vilja och att den då bör gå före jobbet. Jag kan förstå er.

Men samtidigt, jag surar inte på Micke för detta. Jag är varken arg eller oförstående.

För.. Det är så vår vardag ser ut och har alltid gjort. Det är inte första gången han åker iväg och jobbar veckovis. När Mary var 4 veckor gammal åkte han iväg första gången i hennes liv – och var då borta i två veckor. När Samantha var kring samma ålder åkte han iväg för första gången i hennes liv och var borta i några veckor då med. Varje sommar har han alltid mer eller mindre varit borta veckovis / månadsvis. Jag är van vid det. Barnen är vana vid detta. Innan barnen föddes så var jag till och med med på hans arbeten och jobbade jag med. Jag vet vad hans jobb innebär. Det är ju ingen direkt ”soft” resa han gör, ingen nöjesresa. Utan det blir ibland arbete över ett helt dygn på grund av tidspress eller annat strul. Det blir ofta långa dagar, över 12 timmars pass är inget konstigt. För scenen måste ju bli klar till konserten, det är inget snack om saken.

Jag och Micke har även diskuterat detta i omgångar. Vi har inte råd att han ska ”gå hemma” i flera veckors tid, att han måste tacka nej till en turné eller några veckors jobb bara för att sitta hemma och ”rulla tummarna” och vänta på att bebisen ska komma, bara för att… Det tillåter inte vår ekonomi. Får han en turné som är i två månader kan han inte säga att han måste vara hemma 3 veckor mitt i den, då går turnén till någon annan chaufför som kan ta hela rutten. Så är den branschen.

Det är jag som ändå sköter den mesta markservicen här hemma då jag ju jobbar mindre än honom även då han är hemma. Får då jobbar han på hemmaorten, inhyrd på olika firmor där det ju blir vanliga arbetstider (07-16) Men det är inte lika mycket i inkomster vid de arbetena. Det är oftast jag som lämnar och hämtar barnen, då jag ju (av naturliga orsaker) dels har närmare till att hämta och lämna, men också för att mina arbetstider ligger bättre till (börjar senare, slutar tidigare oftast). Barnen är vana vid att det är jag som är hemma med dem så just den biten är inga konstigheter heller.

När Mary föddes var Micke hemma med Samantha. När Ebba föddes var Micke hos barnens farmor med de två stora och åt frukost. Vi tänker att barnens trygghet är en viktig del i det hela. Därför har vi också då valt att jag föder själv, utan Micke och han är med barnen. Så blir det ju även denna gången – om han är hemma.

”Du behöver hjälp hemmavid.”

Den här kommentaren såg jag att några skrev, just kring tiden direkt efter förlossningen – när jag i så fall kommer hem med fjärde barnet och blir själv då med fyra barn här hemma. Jag känner bara.. Varför? Varför behöver man automatiskt hjälp för att man är nyförlöst och kommer hem till sina barn? Ja, det blir ett pussel i att få allt att gå ihop. Att kunna lämna Samantha på morgonen till skolan och de andra två till förskolan för några timmar och sedan göra allt igen när jag hämtar dem. Men, jag har gjort det förut. Hämtat och lämnat med bebis. Som jag ser det finns det inget problem där. Lagar jag mat så kommer jag också göra större mängder mat så att det finns till matlådor, till dagen efter och liknande. När Micke är hemma så kommer han också att köra på det här racet. Vilket gör att vi kommer att ha mat färdigt i frysen att bara värma upp de dagar där det kanske krisar sig. Städningen gör vi ju tillsammans. Disken går ganska så lätt att få undan, om inte annat så får man ju passa på då barnen sover.. Handling kan man ju fixa så att man får den hemkörd. Tvätten hänger barnen gärna med på och hjälper till i tvättstugan.

Jag är emot att använda barnvakt för mitt egna nöjes skull. Jag och Micke har gått på bio EN gång tillsammans under hela vår tid tillsammans. Det var… för drygt 1,5 år sedan. Då var barnens farmor här den tiden. Men vi kom hem till läggningen och att vi ens gick ut var för att vi hade haft en tuff period han och jag och vi behövde den tiden för oss själva just då. De har inte sovit borta för nöjes skull, utan då har det varit att Micke varit iväg på arbete och jag var tvungen att jobba natt eller ex kväll/morgon som gjorde att de fått sova på natt-barnomsorgen som finns här i kommunen. Jag har inte varit ifrån barnen mer än de nätterna eller när jag varit iväg på pappas begravning i Norrland, exempelvis. Jag kan i alla fall räkna nätterna jag varit ifrån dem (då det inte handlat om jobb) på min ena hand. Jag vill inte ha någon vuxen boendes här i dagar/veckor om det inte är Micke. Det tär på mig och jag kommer må sämre av det. Någon timme med besök är helt okej, då kanske jag kan springa ner till tvättstugan på egen hand – eller med enbart bebis i bärsjalen samtidigt som de andra tre leker med gästen då..

Planera för närmaste halvåret

Den här våren och sommaren kommer jag (som jag har berättat tidigare) bli ganska mycket ensam med barnen hemmavid då Micke kommer åka iväg på olika arbetsresor. Han kör ju lastbil men bygger även scener inför konserter och liknande, vilket gör att han ibland är borta några dagar, ibland några veckor eller till och med månader. Jag trodde dock att vi skulle få januari och februari tillsammans innan allt det körde igång för honom – men som det ser ut nu så åker han redan i mitten på januari och blir borta i två veckor. När han kommit hem blir han hemma 2-2,5 vecka innan han blir borta i över sex veckor. Och då är vi redan inne i början på april. Och jag vet redan nu en period i sommar han kommer vara borta. Men mellan april och sommaren så är det minst en turné till som han ska köra på, vad jag förstått det som. Så, ja den här våren och sommaren kommer kännas som om jag är ensamstående här hemma. Så det är ju det jag kommer att få planera utefter.

Leos lekland – kalas

För att kunna ge tjejerna ett kalas som de verkligen vill ha och kommer att tycka om, samtidigt som jag (då höggravid) slipper rodda i så har vi bestämt oss för att ha deras kalas som ett gemensamt för alla tre – på Leos lekland. Där kommer mat och glass att bjudas på, en värd kommer att finnas med oss i kalasrummet, de får varsin present på plats.. Och sedan leka fritt i hela leklandet. Det tror jag kommer bli riktigt bra för oss i familjen det här året.

Bebisens ankomst

Som det ser ut nu är Micke inte hemma då det är dags för mig att föda vårt barn. Vilket i sig är en stress jag har. Vi har ju barnens farmor som kan vara barnvakt. Men jag vill ju väldigt gärna hem så fort som möjligt. Gärna direkt efter den första 6-timmars kontrollen. Just för att här hemma finns de andra barnen också. Men som det verkar har de som haft graviditetsdiabetes fått stanna minst 24-48 timmar på plats på BB just för att bebisens blodsocker (och mammans) ska kontrolleras regelbundet. Vilket återigen för mig till det jag skrev först – det stressar mig något så grymt mycket. Har frågat en vän till mig om hon kan tänka sig att komma något i alla fall, men jag får se hur det löser sig. Som det är nu blir ju barnens farmor ganska så trött efter bara några timmar med barnen…

Lapplandsveckan – aka Lappis

Även i år kommer vi att åka norrut under sommaren. 1-2 veckor kommer vi att stanna däruppe, för att dels vara på Lappis (den kristna konferensen) och dels umgås med vänner och familjen som bor där. Det kommer bli riktigt skönt! Så redan nu har jag börjat titta på kostnaderna kring det hela, hur vägrutterna ser ut och liknande. Helt enkelt planera för semestern redan nu så att man kan spara undan under våren, så att det blir så bra som möjligt – för alla. Jag kommer i så fall att bila upp (110 mil enkelväg) själv med fyra barn, varav en kommer vara två månader gammal drygt.