Utvecklingssamtal för Samantha

Idag blev det en ”första gången” – upplevelse för Samantha. På förskolan har de ju haft utvecklingssamtal med enbart oss föräldrar, men nu i skolan är ju eleverna med i det samtalet. Och idag var det dags för Samanthas allra första deltagande i ett utvecklingssamtal. Hon satt på en stol bredvid mig och höll mig i handen i princip hela tiden.

På frågan om hon trivdes i skolan – fick pedagogen ett rungande ja till svar. Om hon trivdes på fritids var Samantha tvungen att fundera igenom innan hon återigen svarade ja. Men mycket av detta tvivel baserar hon ju på att hon tidigare kände sig… utsatt och retad av en annan elev. Detta har dock ordnat upp sig då jag tog tag i det direkt.

Absolut roligaste i skolan var lekstunderna tyckte hon. Men det var också roligt att lära sig bokstäverna, speciellt detta med bokstavsljud. Matte var roligt men rätt svårt ibland, tyckte hon själv. Och beträffande vilka hon leker med så var det en tjej i parallellklassen hon nämnde direkt. När frågan dök upp om vilka av klasskompisarna hon brukar leka med fick hon fundera, men valde en av dem tillslut som hon ju brukar leka med och prata om även här hemma.

Allt som allt. Hon utvecklas. Hon trivs och mår bra där. Det är huvudsaken. Dock, i och med att hon haft en rätt hög frånvaro (pga läkarbesök, sjukdom, osv) så har ju pedagogen märkt att hon inte riktigt hänger med alla gånger då de andra lärt sig någonting nytt. Men det kommer det med. Och en utmaning för Samantha under våren kommer att vara detta med snuttefilten. Som det är i dagens läge har hon den med sig in i klassrummet, i famnen. Har den under samlingen men när de ska starta med någon aktivitet läggs den undan i ryggsäcken. Utmaningen blir att redan vid ingång till klassrummet lägga undan den (efter att ha sagt god morgon till fröken). Men, det kommer vi mjukstarta med och ta det i omgångar. Är det en tuff morgon så får hon ändå fortsätta ha den hos sig vid samlingen.